May
Sunday 12 April 2009 photo 3/3
|
Du är som en drog.
Jag gör va du begär till de sista andetaget.
Nån nämnde ditt namn & jag vart alldeles varm i kroppen, jag försökte att dölja hur jag känner. Vet dock inte om jag lyckades.
Jag vet inte hur jag ska beskriva känslan jag har när jag tänker på dig så att folk verkligen förstår.
De är knappt så jag kan förklara för mig själv så att jag förstår.
De jag kommit fram till är att de är på riktigt den här gången, så långt är jag med men sen då?
Hur ska jag fortsätta?
Hur ska jag få dig & alla att förstå?
Jag hittar inte riktigt orden, jag vet känslan men orden är som bortblåst.
Jag är stum, stum pga dig, den du är & den du gör mig till när de är du & jag.
De är konstigt hur allt kom tillbaka igen, de är konstigt hur de kom tillbaka som ett slag rakt i ansiktet.
Ett slag som kom helt oförberett & knockade mig rejält & jag är fan fortfarande snurrig.
Jag tar små steg, förhoppningsvis i rätt riktning men jag tvivlar. Ibland.
Ibland tvivlar jag men vissa dagar flyger jag som på moln & är så glad att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Igår va en sån dag, en sån där dag när jag satt med fjärilar i magen.
Pga av dig & de du skrev.
Vill man nåt riktigt mkt så kommer man få de till slut.
Livet är som en berg&dalbana & du får mig att åka uppåt & inte känna mig rädd.
Med dig är jag trygg.
För dig skulle jag göra allt.
Jag hoppas, jag lever på hoppet!
Jag gör va du begär till de sista andetaget.
Nån nämnde ditt namn & jag vart alldeles varm i kroppen, jag försökte att dölja hur jag känner. Vet dock inte om jag lyckades.
Jag vet inte hur jag ska beskriva känslan jag har när jag tänker på dig så att folk verkligen förstår.
De är knappt så jag kan förklara för mig själv så att jag förstår.
De jag kommit fram till är att de är på riktigt den här gången, så långt är jag med men sen då?
Hur ska jag fortsätta?
Hur ska jag få dig & alla att förstå?
Jag hittar inte riktigt orden, jag vet känslan men orden är som bortblåst.
Jag är stum, stum pga dig, den du är & den du gör mig till när de är du & jag.
De är konstigt hur allt kom tillbaka igen, de är konstigt hur de kom tillbaka som ett slag rakt i ansiktet.
Ett slag som kom helt oförberett & knockade mig rejält & jag är fan fortfarande snurrig.
Jag tar små steg, förhoppningsvis i rätt riktning men jag tvivlar. Ibland.
Ibland tvivlar jag men vissa dagar flyger jag som på moln & är så glad att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Igår va en sån dag, en sån där dag när jag satt med fjärilar i magen.
Pga av dig & de du skrev.
Vill man nåt riktigt mkt så kommer man få de till slut.
Livet är som en berg&dalbana & du får mig att åka uppåt & inte känna mig rädd.
Med dig är jag trygg.
För dig skulle jag göra allt.
Jag hoppas, jag lever på hoppet!
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/mlib/354731613/
Visa toppen
Show footer