July
Friday 23 May 2008 photo 1/1
|
Luften tar slut. Jag tappar andan. Intellektet kollapsar.
Mörkret blir svartare & väggarna kryper sig närmare.
Kallsvetten bryter fram & jag ramlar ner i den bottenlösa brunnen.
Ingen hjälp når fram för jag har aldrig varit såhär långt borta.
Jag vet inte var jag är, jag är helt vilse - det är bara snår & virrvarr,
inga stigar som leder till hjälp.
Jag har tappat fotfästet.
Ingen hand når in i mitt mörker, inga ord förbättrar min ångest.
Försvarets murar reser sig omkring mig, alla dörrar stängs.
Ingen öppning, ingen kontakt.
Jag är helt ensam - så ensam en människa kan bli. Hjälp mig - någon!
Dagarna har tappat sin struktur. Tiden går fruktansvärt långsamt.
Jag känner inte igen mig själv - var är hon, människan som brukar bo i min kropp?
Vad har hänt i min inre värld?
Är all denna avstängdhet & meningslöshet jag?
Jag orkar ingenting, jag pendlar mellan förtvivlan & avstängdhet.
Kampen, ångesten - det blir bara värre.
Ingen kontakt. Men jag andas - trots allt.
Jag är förtvivlad, men jag är inte ensam.
Mörkret blir svartare & väggarna kryper sig närmare.
Kallsvetten bryter fram & jag ramlar ner i den bottenlösa brunnen.
Ingen hjälp når fram för jag har aldrig varit såhär långt borta.
Jag vet inte var jag är, jag är helt vilse - det är bara snår & virrvarr,
inga stigar som leder till hjälp.
Jag har tappat fotfästet.
Ingen hand når in i mitt mörker, inga ord förbättrar min ångest.
Försvarets murar reser sig omkring mig, alla dörrar stängs.
Ingen öppning, ingen kontakt.
Jag är helt ensam - så ensam en människa kan bli. Hjälp mig - någon!
Dagarna har tappat sin struktur. Tiden går fruktansvärt långsamt.
Jag känner inte igen mig själv - var är hon, människan som brukar bo i min kropp?
Vad har hänt i min inre värld?
Är all denna avstängdhet & meningslöshet jag?
Jag orkar ingenting, jag pendlar mellan förtvivlan & avstängdhet.
Kampen, ångesten - det blir bara värre.
Ingen kontakt. Men jag andas - trots allt.
Jag är förtvivlad, men jag är inte ensam.
Visa toppen
Show footer