September
Tuesday 9 February 2010 photo 5/7
|
En liten flicka gick in i sitt rum och tog på sig pyjamasen.
Hon lämnade dörren på glänt eftersom hon var så rädd att något skulle hända.
Sedan tog hon sin nallebjörn och gick och la sig i sängen.
Hon släckte lampan och somnade nästan direkt.
Omkring två timmar senare vaknade hon av en smäll.
Hon satte sig hastigt upp.
Dörren som förut stog på glänt, var nu vidöppen.
I dörröppning stog en gestalt.
Flickan såg inte vem det var, hon såg bara att det var en man.
Hon sa "pappa?" men fick inget svar. Hon försökte igen "pappa?".
Fortfarande inget svar. Gestalten tände i taket.
Det var hennes pappa. Men han såg inte ut som vanligt.
Blöt, som om han hade varit ute i spöregn, arg som aldrig förr.
Flickan blev rädd. Hon hörde arga skrik från rummet bredvid.
Flickan tänkte att det måste vara hennes låtsasmamma som skrek på pappan.
Dom kom inte alltid så bra överens, i alla fall inte på senaste tiden.
Pappan stog bara där, han rörde sig inte och sa ingenting.
Flickan sa "pappa, jag vill sova, jag är trött".
Men pappan bara stog där.
Efter ungefär fem minuter kom låtsasmamman och drog bort pappan.
Dom gick ut utanför huset och började skrika på varandra.
Flickan blev ännu mer rädd än vad hon redan var.
Hon ville inte att pappan och låtsasmamman skulle lämna varandra.
Hon hörde sin låtsasbror öppna dörren från gäststugan.
Sedan hörde hon ett bestämt "sluta bråka nu! Ni skämmer ju ut oss!".
Det var hennes låtsasbror som skrek.
Flickan var trött, hon ville sova. Hon släckte lampan och la sig i sängen.
Hon somnade. Efter ett tag vaknade hon igen,
dörren som förut var vidöppen, var stängd och på tomten stod en polisbil.
Hon gick upp och ställde sig vid fönstret.
Hon hörde polisen fråga om det var något problem eftersom grannarna
hade ringt och sagt att dom hade hört skrik ifrån vårt hus.
Men självklart så var det inga problem, allt var okej.
Poliserna åkte, hon hörde att hennes låtsasbror öppnade dörren igen.
Han började skrika på hennes pappa och hennes låtsasmamma att dom skulle skärpa sig.
Flickans pappa skrek tillbaka "jävla idiot!" "barn som du borde inte
få finnas!" "du är lika misslyckad som din mamma!".
Flickan blev både ledsen och sur. Hon tänkte att så får man inte säga
till hennes älskade låtsasbror.
Någonstans där gick hennes låtsasmamma emellan, hon började skrika på flickans pappa. Att allt var pappans fel.
Flickan satte sig i sängen, satte händerna för öronen.
Hon ville bara bort. Hem.
Hon hörde att hennes pappa slängde upp dörren, skriken fortsatte inomhus.
Flickans ögon fylldes med tårar.
Pappan öppnade dörren in till flickan, han började skrika på henne.
Sa att det var bara hennes fel alltihop. Han höjde handen, flickan blundade.
Precis innan hon hann känn ett slag, kom hennes älskade låtsasbror och
skrek "vafan sysslar du med din jävla idiot?!" och drog undan flickans pappa.
Då kände hon sig trygg igen, hon kände sig hemma igen.
Låtsasbrorn tog sin låtsassyster och kramade om henne. Hårt och länge.
Nu visste flickan att inget skulle kunna hända henne.
I flickans ögon var denna natt skrämmande, för hon visste hur det kunde
ha slutat.
Om inte grannarna hade hört något, om inte polisen hade kommit.
Då visste hon hur det skulle ha slutat.
Hon blev glad över att hon fick spendera resten av natten med sin
bror i gäststugan.
Flera år senare så skrämmer fortfarande denna natt den lilla flickan.
Hon lämnade dörren på glänt eftersom hon var så rädd att något skulle hända.
Sedan tog hon sin nallebjörn och gick och la sig i sängen.
Hon släckte lampan och somnade nästan direkt.
Omkring två timmar senare vaknade hon av en smäll.
Hon satte sig hastigt upp.
Dörren som förut stog på glänt, var nu vidöppen.
I dörröppning stog en gestalt.
Flickan såg inte vem det var, hon såg bara att det var en man.
Hon sa "pappa?" men fick inget svar. Hon försökte igen "pappa?".
Fortfarande inget svar. Gestalten tände i taket.
Det var hennes pappa. Men han såg inte ut som vanligt.
Blöt, som om han hade varit ute i spöregn, arg som aldrig förr.
Flickan blev rädd. Hon hörde arga skrik från rummet bredvid.
Flickan tänkte att det måste vara hennes låtsasmamma som skrek på pappan.
Dom kom inte alltid så bra överens, i alla fall inte på senaste tiden.
Pappan stog bara där, han rörde sig inte och sa ingenting.
Flickan sa "pappa, jag vill sova, jag är trött".
Men pappan bara stog där.
Efter ungefär fem minuter kom låtsasmamman och drog bort pappan.
Dom gick ut utanför huset och började skrika på varandra.
Flickan blev ännu mer rädd än vad hon redan var.
Hon ville inte att pappan och låtsasmamman skulle lämna varandra.
Hon hörde sin låtsasbror öppna dörren från gäststugan.
Sedan hörde hon ett bestämt "sluta bråka nu! Ni skämmer ju ut oss!".
Det var hennes låtsasbror som skrek.
Flickan var trött, hon ville sova. Hon släckte lampan och la sig i sängen.
Hon somnade. Efter ett tag vaknade hon igen,
dörren som förut var vidöppen, var stängd och på tomten stod en polisbil.
Hon gick upp och ställde sig vid fönstret.
Hon hörde polisen fråga om det var något problem eftersom grannarna
hade ringt och sagt att dom hade hört skrik ifrån vårt hus.
Men självklart så var det inga problem, allt var okej.
Poliserna åkte, hon hörde att hennes låtsasbror öppnade dörren igen.
Han började skrika på hennes pappa och hennes låtsasmamma att dom skulle skärpa sig.
Flickans pappa skrek tillbaka "jävla idiot!" "barn som du borde inte
få finnas!" "du är lika misslyckad som din mamma!".
Flickan blev både ledsen och sur. Hon tänkte att så får man inte säga
till hennes älskade låtsasbror.
Någonstans där gick hennes låtsasmamma emellan, hon började skrika på flickans pappa. Att allt var pappans fel.
Flickan satte sig i sängen, satte händerna för öronen.
Hon ville bara bort. Hem.
Hon hörde att hennes pappa slängde upp dörren, skriken fortsatte inomhus.
Flickans ögon fylldes med tårar.
Pappan öppnade dörren in till flickan, han började skrika på henne.
Sa att det var bara hennes fel alltihop. Han höjde handen, flickan blundade.
Precis innan hon hann känn ett slag, kom hennes älskade låtsasbror och
skrek "vafan sysslar du med din jävla idiot?!" och drog undan flickans pappa.
Då kände hon sig trygg igen, hon kände sig hemma igen.
Låtsasbrorn tog sin låtsassyster och kramade om henne. Hårt och länge.
Nu visste flickan att inget skulle kunna hända henne.
I flickans ögon var denna natt skrämmande, för hon visste hur det kunde
ha slutat.
Om inte grannarna hade hört något, om inte polisen hade kommit.
Då visste hon hur det skulle ha slutat.
Hon blev glad över att hon fick spendera resten av natten med sin
bror i gäststugan.
Flera år senare så skrämmer fortfarande denna natt den lilla flickan.
Visa toppen
Show footer