March
Thursday 26 March 2009 photo 1/1
![Jag gick ut ikväll och jag har tänkt en hel del. För de som vet så är jag inne i en svacka, men det ska vi inte tala om nu för folk bryr sig inte om när andra klagar, så den delen skippar vi!
Jag läste häromdagen att forskarna har hittat ett spår till att förlänga människornas livstid tio gånger om, ett medel som tydligen finns i rödvin. Arbetslös och fattig som jag är så började jag leka med tanken att frivillligt anmäla mig som försöksperson och få ligga på något sjukhus/laboratorie i USA i ett år då de testar denna lilla mystiska upptäckt på min fagra kropp. Låt oss säga att det fungerar som ett vaccin. En dos och jag kommer leva i (runda slängar) 1000 år.
Vad skulle hända då? Min kropp skulle åldras 10 gånger långsammare (då medlet i fråga saktar ner takten som cellreproduktionen bryts ned), så jag skulle vara 20 år i typ 200 år till. Great! Man är ung, vital och har en hög sexdrift. Låt oss ta ett steg i taget nu. På 200 år så skulla jag, framför mina ögon, få se hur mina vänner åldras och förtvina framför mig. Skulle jag vilja stå där på Robins begravning, men en kropp som en 25- 28-åring, där han har dött av ålder? Den lille grabben som jag lärde känna när jag var inte mer än 6 år. Att under 70 ynka år få se hur han drabbas av ålderns krämpor, hur han blir pensionerad och hur jag får besöka honom på ålderdomshemmet i ett försvagat tillstånd. Vad skulle han tänka när han ser mig? Skulle han hata mig? Skulle han gråta för att han blir påmind av att döden står för dörren eller för att han saknar den tiden vi var unga och hinkade öl framför en metal-dokumentär i en husvagn? Vad ska jag säga på hans begravning? "Jag är ledsen att jag inte kunde åldras med dig" ?
Och vad händer när (om) jag skaffar familj? Vad skulle min fru säga? Skulle hon överhuvudtaget acceptera det? Och mina barn? Ingen förälder ska behöva gå på sitt egna barns begravning, men hur skulle det kännas om de dog av ålder? Och hur många fruar hinner jag egentligen gå igenom fram tills dess att jag själv dör? 5? 6? Jag skulle få se mina barn, mina barnbarn, mina barnbarnsbarn osv, växa upp och dö framför mig. Skulle de trösta mig när jag sörjer vid den 50:e gravstenen? Skulle någon trösta mig alls? I ett liv då man är ensam med att ha tusen år på sig, hur bra fäster man sig vid folk? Att få leva med min son eller dotter från det första till det sista andetaget, hur stor är sorgen? 70-90 år är en lång tid för de vanliga människorna, och då är det väl lika lång tid för mig? Skulle inte den eviga cykeln av liv och död slita ut mina känslor? Skulle jag känna samma sorg när min första son/dotter dör som när de sista gör det? Eller skulle alla meddelanden om dödsfall driva mig till vansinne?
Vad händer med mina barnbarnsbarn[...] som flyttat långt bort? Kommer de sluta bry sig om mig och glömma att jag finns? De kanske blir påminda om det när jag ännu en gång står med i TV eller i någon tidning som världens äldsta man. Men skulle de bry sig? "Titta där Lisa, där är min förfader"
När jag väl blir gammal, och spenderar 150 år av att bli uppassad på ett ålderdomshem](http://cdn08.dayviews.com/49/_u2/_u5/_u2/_u4/_u3/u252435/52987_1238028938/Jag_gick_ut_ikvall_och_jag_har_tankt_en_hel_del_For_de_som_vet_sa_ar_jag_inne_i_en_svacka_men_det.jpg)
|
Jag gick ut ikväll och jag har tänkt en hel del. För de som vet så är jag inne i en svacka, men det ska vi inte tala om nu för folk bryr sig inte om när andra klagar, så den delen skippar vi!
Jag läste häromdagen att forskarna har hittat ett spår till att förlänga människornas livstid tio gånger om, ett medel som tydligen finns i rödvin. Arbetslös och fattig som jag är så började jag leka med tanken att frivillligt anmäla mig som försöksperson och få ligga på något sjukhus/laboratorie i USA i ett år då de testar denna lilla mystiska upptäckt på min fagra kropp. Låt oss säga att det fungerar som ett vaccin. En dos och jag kommer leva i (runda slängar) 1000 år.
Vad skulle hända då? Min kropp skulle åldras 10 gånger långsammare (då medlet i fråga saktar ner takten som cellreproduktionen bryts ned), så jag skulle vara 20 år i typ 200 år till. Great! Man är ung, vital och har en hög sexdrift. Låt oss ta ett steg i taget nu. På 200 år så skulla jag, framför mina ögon, få se hur mina vänner åldras och förtvina framför mig. Skulle jag vilja stå där på Robins begravning, men en kropp som en 25- 28-åring, där han har dött av ålder? Den lille grabben som jag lärde känna när jag var inte mer än 6 år. Att under 70 ynka år få se hur han drabbas av ålderns krämpor, hur han blir pensionerad och hur jag får besöka honom på ålderdomshemmet i ett försvagat tillstånd. Vad skulle han tänka när han ser mig? Skulle han hata mig? Skulle han gråta för att han blir påmind av att döden står för dörren eller för att han saknar den tiden vi var unga och hinkade öl framför en metal-dokumentär i en husvagn? Vad ska jag säga på hans begravning? "Jag är ledsen att jag inte kunde åldras med dig" ?
Och vad händer när (om) jag skaffar familj? Vad skulle min fru säga? Skulle hon överhuvudtaget acceptera det? Och mina barn? Ingen förälder ska behöva gå på sitt egna barns begravning, men hur skulle det kännas om de dog av ålder? Och hur många fruar hinner jag egentligen gå igenom fram tills dess att jag själv dör? 5? 6? Jag skulle få se mina barn, mina barnbarn, mina barnbarnsbarn osv, växa upp och dö framför mig. Skulle de trösta mig när jag sörjer vid den 50:e gravstenen? Skulle någon trösta mig alls? I ett liv då man är ensam med att ha tusen år på sig, hur bra fäster man sig vid folk? Att få leva med min son eller dotter från det första till det sista andetaget, hur stor är sorgen? 70-90 år är en lång tid för de vanliga människorna, och då är det väl lika lång tid för mig? Skulle inte den eviga cykeln av liv och död slita ut mina känslor? Skulle jag känna samma sorg när min första son/dotter dör som när de sista gör det? Eller skulle alla meddelanden om dödsfall driva mig till vansinne?
Vad händer med mina barnbarnsbarn[...] som flyttat långt bort? Kommer de sluta bry sig om mig och glömma att jag finns? De kanske blir påminda om det när jag ännu en gång står med i TV eller i någon tidning som världens äldsta man. Men skulle de bry sig? "Titta där Lisa, där är min förfader"
När jag väl blir gammal, och spenderar 150 år av att bli uppassad på ett ålderdomshem, skulle jag då tänka tillbaka på Robin där han låg i sin säng med tårar i ögonen? Det var nästan ett milennium sedan vi satt med ölen i husvagnen. Kommer jag ens minnas det? Kommer jag ens kunna skriva ned alla mina nära och käras begravningar jag varit på? Vad händer när jag själv dör då? Kommer media göra ett stort uppbåd av det hela? Hur många kommer? Släkt från när och fjärran, eller har de alla glömt mig?
Vad har jag åstadkommit då? Mer än att slå alla världens åldersrekord förståss. Skulle jag kämpa med någon politisk idé? Nae, det är inte riktigt min grej. Forska? Nu-uh. Jag vet faktiskt inte. Jag skulle väl arbeta dag ut och dag in på samma ställe. Resa någon gång ibland. Ett vanligt svenssonliv med väldigt mycket mer liv, död och tid att tänka. Jag skulle säkert skriva en massa skit. Isåfall skulle jag vilja sikta på att få titeln författaren med flest titlar under bältet. Jag ger blanka fan i vad de får för kritik, för jag kommer skriva det jag tänker. Och med 1000 år till godo så blir det ju en del.
Jag gillar att filosofera, dock så har det inte blivit av det så mycket, av okänd anledning. Och nu finns det inte så mycket mer att tillägga känner jag så jag tror jag slutar där, ska bara avsluta det på ett bra sätt.
Om jag fick alla pengar i världen för att göra en sån här grej så skulle jag ändå aldrig tacka ja. Jag vill inte vara omgiven av sorg på detta vis. Jag möter hellre döden med ett kort lyckligt liv, än ett långt tragiskt sådant.
Comment the photo
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/mothos/347450902/
Visa toppen
Show footer