Jag kommer plåga tillbaka! För det var fan ett hårt slag!

Nu har fan helvetet brutit ut!  Ser jag fram emot detta? nej, tror inte det... men jag säger att om "ni" vill plåga mig, kommer ni få ett helvete ^^ <3 men då e frågan om jag ska ge er ett helvete redan nu, eftersom hon tycker det e rättvist...och vad är då egentligen rättvist?!?!

hehehe... en kompis yttrade sig så fint igår när jag berättade för henne att personen som jag frågade om hon dumpa mig för att jag vat tjej och svaret blev "lite.." hmm...ja med andra ord, det hade med saken att göra allså... nu blir då den personen ihop med en TJEJ.... och detta sårar mig för det var HON som sa att hon ville ha mig som sin bästa vänn efter att hon gjorde slut. Men jag har inte kännt av detta... och igår när jag var överlycklig över att få träffa henne och vi satt och pratade länge... så sa hon inget... jag fick som vanligt inte reda på något!!! Om hon hade sagt det då, då hade det inte blivit såhär! jag e så jävla förbannad, ledsen och sårad...så jag vet inte vad jag ska göra...jag sov EN timme inatt...för jag ville inte stänga ögonen! Och jag låg och skakade nästan hela natten.... och jag fick kväljningar...så jag spydde... Linn säger att jag måste gå och prata med någon mer utbildad om detta... för det är verkligen inte jag med rispade handleder och uppspydd mat... det e ju liksom sånt jag varit emot! Det jag verkligen försökt att hjälpa till att få bort hos mina vänner! Men jag känner bara FUCK THIS SHIT nu!

Just ja...blev nästan påkörd av en bil idag! och JA det var Omedvetet! trodde att jag skulle hinna över... och sedan var det bara några centimeter mellan mig och bilen... jag kan ju säga att jag nästan skrattade när jag gick därifrån sedan... för det var verkligen ett "va?" xD det var nog mitt undermedvetna som gjorde så att jag trodde att jag skulle hinna över...för det var INGET självmords försök!!!

jag har ramlat- eller blivit omkull slagen-, och jag har vare sig kraft eller orka att ens fösöka ställa mig upp! För det finns inget att resa mig för!
Min rädsla för killar har fuckat upp mitt liv! Och det e bara "hans" fel!!! Jag hatar honom så djupt!!! Men jag hade nått att leva för! Nått jag tyckte var helt underbart! Menom henne mer... 
hon vill inte ha en sånn kompis som mig och jag skulle inte behöva bry mig
Jag försår inte hur hon har det och hon förtår inte hur jag har det. Men mina försök att få reda på det var ju förgäves... varför berätta nått?  För jag skulle tydligen inte fösöka orka förstå det som personen jag älskade mest mådde dåligt av?!?!


Och på nätt sätt väntar jag på att hennes flickvänn ska skälla ut mig igen över nått hon inte fattar ett dugg om ^^ för när hon skällde ut mig sist så fattade hon nog inte vad hon hade läst eller fått höra... för det var verklige VAAAA....? vad pratar du om? '''
och jag måste rätta till att vi var ihop i 9 månader! att "du" kunde ta fel på det med....

och en sak jag nästan skulle vilja....vi kan se det som ett experiment.... tänk vad härligt det skulle vara om flickvännen skulle gå fram och slå till mig... undrar om "du" skulle vänta bort blicken eller stoppa henne.... och då vet jag faktiskt inte vad jag ska tro att "du" skulle göra....
för allt försvinner...sakta men säkert...jag e snart död...men bara mentalt....




och det e inte min arm... men jag älskar den.... för den inehåller det jag vill veta mest. För jag fick/får alldrig svar på nått

There are more blog posts on this day (6)