Över min döda kropp, jag skjuter när jag söker hopp, men ser dig varje gång när jag sluter mina ögonlock. Sanningen är den att jag saknar dig idag, även fast vi har bestämt att inte prata på ett tag. Försöker bara tänka på att allting löser sig, men gråter då o då när det känns som att jag behöver dig. Det var mitt eget fel, jag kunde stannat o chansat även fast jag inte kunde andas. Men du ska veta att jag tänker på dig varje kväll, vare sig jag sitter helt själv eller vacklar hem, packad någon kväll eller när som helst. Kändes ganska hemskt för du ska veta att jag tänker på dig jämt. Så jag stannar kvar ett tag o bara tänker tillbaks, massa minnen som gör en helt sentimental o alla vänner som man lämnade kvar. Känns ganska tungt nu men jag ska kämpa ett tag. Det regnar idag men solen skiner, så jag blundar nu o ler åt alla goda tider. Ser tillbaka nu men svårt att sätta ord på skiten o börjar sakna saker som man alltid tog för givet. Sen jag flyttade har jag försökt att glömma allt men minnen vaknar ibland och får mig att önska att jag var där. Hemma med familjen, med mina vänner, har känt det på mig sen jag flyttade hur livet vände. Molnen flockades och min himmel blev svart, livet springer i väg o jag har svårt att hinna i kapp.

varför gjorde du slut med han för då??