Jag saknar min bästavän, jag saknar min bebis, min älskling, mitt allt. Under 3 år har han varit mitt liv, under vissa perioder har han varit som min egen och vi har utvecklats något enormt tillsammans. När han äntligen har börjat mogna och bli på riktigt väldigt fin så når vi slutet. Fan jag vet inte vad jag ska göra. Just nu känns det som ett bra beslut att sluta helt och hållet med hästar, kommer jämföra alla med honom.. Det kommer inte att gå. Visserligen så har jag ju en häst på g som är sjukt fin men han är inte ens i närheten av Tinus. Ska nog ta mig i kragen och provrida den iallafall. Så får jag väl se senare. Men just nu så har jag verkligen ingen motivation till det.

Måste åka ut till Evlinge och hämta mina grejer också, det är inte lite heller. Så ska packa ihop mitt liv som har varit där i 9 år och lämna stallet typ. Tror inte jag kommer fortsätta jobba där så länge till heller. Så jävla sorgligt! Visst kommer allt finnas kvar där men jag kommer ju typ aldrig åka ut dit. Ska nog ta mitt sista hejdå till Tinus då. Usch jag vill verkligen inte. Fan att det blev såhär...

fortsätt rid honom en gång i veckan.