NEA-chan

Linnea AAAAAHHH!

Klockan var bara halv tio den kvällen när det hemska inträffade.
Det var just när jag var på väg in i duschen efter att noga ha polerat mina nagel band, dagen därpå skulle jag ju till skolan. Det hade varit en lyckad dag. Alla jag träffat hade jag kommit bra överens med, jag hade till och med gjort framsteg inom två relationer, av vilka jag innan endast vetet den enas namn. Men desto säkrare hade jag varit på den. Det började på P... eller M, det är lätt att blanda ihop de två bokstäverna, de låter ju så lika. I vilkte fall så var jag nöjd med mina insatser under dagens lopp.
Jag hade tagit av mig kläderna på rummet. Allt utom jeansen som jag alltid tvättar på. På vägen genom vinkällaren och biblioteket hittade jag två tvättbjörnar och en hermelin(underligt, hur kom hermelinen in?), vilka såg ut att behöva dränkas. Jag plockade med mig dem. Tvättbjörnarna var vildsinta men blåögda, så jag lyckades lura dem med mig genom en lätt vinkling av höftbenet, "HORUNGE!!" på tvättbjörnska. Min australienske sexslav hade lärt mig det. Australienska tår är det sexigaste som finns.
Just de exotiska tårna var vad jag blev påminnd av när jag gick på Röda Mattan genom sarkofagen som leder till tvättstugan. Jag gick som vanligt som om jag gick på catwalken i New York den biten, men vad konstigt var, så svepte inte fosfor-röken från den varma källan om mina fötter som den brukar. Istället låg fjolårets marsipanägg mitt på gången. Jag bad till gudarna och gjorde korstecken medan jag bad Herr Hermelin att puffa undan dem.
Jag kunde se en bit in i tvättstugan redan från Röda Mattan, och rysningarna började krypa uppför ryggraden när jag såg vad som låg där inne...

Långa, fuktiga armar i grått, skogsgrönt och dassråsa såg uyt att sträcka sig efter närmsta hjälp därifrån, vilket färdmedel det skulle bli verkade inte spela roll. Och att det fanns en outtalad vilja hos den fanns det ingen tvekan om. Stanken kändes lång väg, ända upp i sakrofagens höga takhöjd. De långa skuggorna som detta skapade monster kastade framhävde dess massivitet, och gav den skenet att vara minst dubbelt så stor som i verkligheten. Det här var all min samlade ångest materialiserad. Mina värsta mardrömmar i en växande hög. Jag hade vetat att dagen skulle komma och fasat inför den. Nu hade den kommit ut ur garderoben. Ta mig på orden(men annars går ju brösten bra också). En blöt duns av möglad tvätt i tvättkällaren är en duns även om ingen hör den. Det syntes väl i det här fallet. Hela den vitfläckade smutstvätten hade mosats ihop på vertikalen och flutit ut på horisontalen. Som ett åtta-armat blötdjur sträcker sig efter vatten i sahara.
Jag inser nu senare att detta är något som sker alla from time to time. Jag menar inte tvätten, fucker. Jag menar möta sin ångest. Den hälsar på lite då och då, vare sig den är välkommen eller inte. I en annan värld kanske man kan bli vän med sin ångest? Umgås lite sådär på torsdagskvällar, ta ett glas och utbyta minnen. Som andra kan men sina dödar. Dödarna blir till vänner som känner alla ens sidor, höjder och bredder. Utan som innan. Sorgen att dö blir då att mista sin kära vän. Men döden är likadan för alla, så det enda unika med sin egen död är just att den är ens egen. Ångestar känns personliga, men det enda personliga med ångesten är att det är din egen. Andra vet också hur det är, men du kan aldrig förklara din egen känsla, för det är du som skiljer dig. Ingen annan kan vara du. Du kan inte förklara dig själv. Ingen kommer någonsig att förstå hela dig.

Jag vill förstå men hon vill inte förklara hon vill inte ens nämna något så väsentligt för mig som att jag inte kan få tag på henne. jag är så bortprioriterad eller så tänker hon itne alls att hennes ord inte kan ta tillbaka det här eller det där för det har funnits förr och jag ångrar allt jag inte gjort även om det inte hade gjort skillnad. men det är ju inte lätt för vad är rätt och kan rätt någonsin vara lätt att hitta rätt på om något sådant ens finns?it's too latetoolatetoolate toolaaaate...

Image position

How to make a nice presentation

Choose photo

Choose one of your photos, preferably one depicting yourself or that describes you. Adjust the image position with the tools in the next step. If you want to change to photo for another one, use the image icon in the bottom left corner.

Write a text

What is interesting to know about you? To change to style of the text, click the text icon in the bottom left corner. If you change the color and the text is hard to read you can give it a put a white faded background.