September
Sunday 19 September 2010 photo 1/1
|
Hur länge orkar en människa kämpa när allt ens egna kropp gör är att streta emot? Hur länge försöker man och gör sitt bästa innan man ger upp?
Jag har en enorm press på mig själv att fixa det här med skolan, jobbet och samtidigt orka med livet som mamma. Jag får inte misslyckas för jag förlåter aldrig mig själv då, men hur orkar man? Allt är en ond cirkel just nu. Jag måste plugga för att få stanna på jobbet, jag måste jobba för att kunna försörja min familj, jag kan inte jobba för mycket för då hinner jag inte med skolan och det resulterar i en utskrivning och då får jag inte stanna på jobbet. Jag kan inte jobba för lite för då får vi inte ihop ekonomin och då spelar det ingen roll hur mycket jag hinner plugga för då har vi inte råd med mat etc ändå. Jag kan varken plugga eller jobba för mycket för då orkar jag inte med det viktigaste av allt, min familj!
Jag vill ge upp nu,jag vill bryta ihop och bara gråta. Men jag kan inte, för barnen skull. Det är för deras skull jag pluggar nu och det är dom som får mig att inte ge upp varenda dag, det är dom som får mig att orka fast all energi tagit slut. Men hela min kropp vill sabotera för mig, all stress blir för mycket. Det psykiska tar form fysiskt istället, jag är hängig, nere och mår inte bra. Nu har jag åkt på en infektion i kinden/tandköttet. Jag kan inte prata äta osv utan att bita mig i tandköttet för det svullnat upp så för min visdomstand jävlas allt vad den kan med mig. Hela kinden är varm, illröd och jag känner mig som en hamster för det är så svullet. Jag har ju precis blivit frisk kan jag inte få fortsätta vara det då?
Varför vill min egen kropp att jag ska misslyckas när jag kämpar så? varför motarbetar den mig så fort jag gör ett framsteg? varför det är min enda fråga...
Http://Neccin.blogg.se
Jag har en enorm press på mig själv att fixa det här med skolan, jobbet och samtidigt orka med livet som mamma. Jag får inte misslyckas för jag förlåter aldrig mig själv då, men hur orkar man? Allt är en ond cirkel just nu. Jag måste plugga för att få stanna på jobbet, jag måste jobba för att kunna försörja min familj, jag kan inte jobba för mycket för då hinner jag inte med skolan och det resulterar i en utskrivning och då får jag inte stanna på jobbet. Jag kan inte jobba för lite för då får vi inte ihop ekonomin och då spelar det ingen roll hur mycket jag hinner plugga för då har vi inte råd med mat etc ändå. Jag kan varken plugga eller jobba för mycket för då orkar jag inte med det viktigaste av allt, min familj!
Jag vill ge upp nu,jag vill bryta ihop och bara gråta. Men jag kan inte, för barnen skull. Det är för deras skull jag pluggar nu och det är dom som får mig att inte ge upp varenda dag, det är dom som får mig att orka fast all energi tagit slut. Men hela min kropp vill sabotera för mig, all stress blir för mycket. Det psykiska tar form fysiskt istället, jag är hängig, nere och mår inte bra. Nu har jag åkt på en infektion i kinden/tandköttet. Jag kan inte prata äta osv utan att bita mig i tandköttet för det svullnat upp så för min visdomstand jävlas allt vad den kan med mig. Hela kinden är varm, illröd och jag känner mig som en hamster för det är så svullet. Jag har ju precis blivit frisk kan jag inte få fortsätta vara det då?
Varför vill min egen kropp att jag ska misslyckas när jag kämpar så? varför motarbetar den mig så fort jag gör ett framsteg? varför det är min enda fråga...
Http://Neccin.blogg.se
Annons
Comment the photo
Anonymous
Sun 19 Sep 2010 16:19
du e stark gumman , finns här alltid det vet du <3
Neccin
Thu 30 Sep 2010 14:43
Det känns lite bättre nu, det är fortfarande lika jobbigt men jag är stark nog att fixa det :)
EnFiisk
Sun 19 Sep 2010 10:40
jag kan vara barn vakt nåon dag när jag är pigg så du kan chilla hemma iaf lite
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/neccin/472435880/
Visa toppen
Show footer