Wednesday 15 October 2008 photo 1/2
|
Sandra höcke
Det är synd att vi inte kan träffas lika ofta som jag önskar, men vi får bita ihop och försöka träffas så ofta som det bara går. Jag lägger en tanke MINST en gång om dagen på dig, tro mig, det är inget jag bara sitter och skriver nu. Det händer mer än en gång att jag tänker på dig. Undrar hur du har det, vad du gör, om du mår bra, jaa allt rör sig i huvudet på mig. Men det är så otroligt jobbigt att du bor så långt borta. Det är inte så att man kan ta bussen till dig på en dag och sedan komma till dig och få ge dig en stor kram och umgås med dig och dela dagen med dig. Nej det är så mycket svårare. Och det känns som att när du väl är hemma och hälsar på så är det nästan omöjligt att träffas. För vi är så upptagan i oss själva.. iallafall jag. Och jag hatar det för jag vill träffas helatiden! Och jag blir arg å besviken och ledsen på mig själv när du frågar om vi kan träffas och jag har något annat in planerat. För tro mig, jag försöker så gott jag kan! Men det är svårt ibland.
Du är en av dom finaste människorna jag känner, det är du verkligen. Du kan få mig glad bara genom att börja skratta lite. Du vet när det är något som inte står rätt till, du bryr dig och även fast du kan vara en gnutta för mycket i den frågan så är jag så glad över att du kan ringa 10 gånger och fråga hur jag mår. Visst det är som du säger "du tycker säkert att jag är jätte jobbig" men det visar att du bryr dig och det älskar jag dig för. Du är allt Sandra. Visst, alla har dåliga sidor, men du visar dom verkligen inte. Det finns inget dåligt med dig.. eller.. jo att du bor så långt bort, men fan jag tycker vi klarar av det bra ^^
Jag älskar dig otroligt mycket min lilla pingla, vad vore jag utan dig?
Du är min bästa vän, i ur och skrur Sandra <3
Det är synd att vi inte kan träffas lika ofta som jag önskar, men vi får bita ihop och försöka träffas så ofta som det bara går. Jag lägger en tanke MINST en gång om dagen på dig, tro mig, det är inget jag bara sitter och skriver nu. Det händer mer än en gång att jag tänker på dig. Undrar hur du har det, vad du gör, om du mår bra, jaa allt rör sig i huvudet på mig. Men det är så otroligt jobbigt att du bor så långt borta. Det är inte så att man kan ta bussen till dig på en dag och sedan komma till dig och få ge dig en stor kram och umgås med dig och dela dagen med dig. Nej det är så mycket svårare. Och det känns som att när du väl är hemma och hälsar på så är det nästan omöjligt att träffas. För vi är så upptagan i oss själva.. iallafall jag. Och jag hatar det för jag vill träffas helatiden! Och jag blir arg å besviken och ledsen på mig själv när du frågar om vi kan träffas och jag har något annat in planerat. För tro mig, jag försöker så gott jag kan! Men det är svårt ibland.
Du är en av dom finaste människorna jag känner, det är du verkligen. Du kan få mig glad bara genom att börja skratta lite. Du vet när det är något som inte står rätt till, du bryr dig och även fast du kan vara en gnutta för mycket i den frågan så är jag så glad över att du kan ringa 10 gånger och fråga hur jag mår. Visst det är som du säger "du tycker säkert att jag är jätte jobbig" men det visar att du bryr dig och det älskar jag dig för. Du är allt Sandra. Visst, alla har dåliga sidor, men du visar dom verkligen inte. Det finns inget dåligt med dig.. eller.. jo att du bor så långt bort, men fan jag tycker vi klarar av det bra ^^
Jag älskar dig otroligt mycket min lilla pingla, vad vore jag utan dig?
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/negative/280836212/


Visa toppen
Show footer