Tanke på bilresa:

"Det är så lätt att bli blödig och nostalgisk, fast man bara bytt miljö. . ."
 - Detta sjöng Lars Winnerbäck för mig när jag och pappa åkte hem från Skåre. Det var så konstigt, för jag satt precis och tänkte nostalgiska saker om skolan jag går på när vi åkte förbi. Bara för att det var kväll, mörkt och inga elever var där - ja, sådan är jag. Kul att Winnerbäck förstod precis rätt tillfälle, haha ;)

   Jag gråter när jag hör Thåström, bara just för att jag är en människa som kommer ihåg för mycket. Jag lägger för mycket vikt på det förflutna, när det finns en framtid att bry sig mer om. Och framtiden, den skrämmer mig. Fast inte lika mycket nu som för ett halvår sedan, då hade jag inga planer alls. Det kändes som om jag satt fast i ett tomrum någonstans mitt emellan framtid och baktid, nuet alltså. Jag var på tok för äckligt nostalgisk för att klara av att tänka på det förflutna, och hade inget att hoppas på i framtiden - framtiden var som ett stort svart hål som gav mig ångest. Jag visste inte vilken tid jag skulle leva i, nuet var enbart panik, rädlsa och nätter med för mycket gråt och för lite sömn. Du var det enda som höll mig uppe. Nu har framtiden blivit ljusare, för du delade med dig av din :)

   Det är tur att jag har dig, annars skulle jag inte veta vad jag skulle ta vägen. Tack, tack, tack.
Hm, vissa änglar måste bo på jorden ;) Vilket gör att den största rädslan blir att någon övre makt skulle ta dem från oss.