Tekniskt fel pågår.
På grund av att en server kraschat är det vissa problem att ladda upp bilder.
Flera äldre bilder har även försvunnit till följd av detta, vilket vi beklagar.
Vi arbetar för att få igång det så snart som möjligt.
Vi åkte till Pippi Långstrumps hus idag...
det blåste snålt och var en sjukligt blek sol
tittade hur vattnet levde och betedde sig...
precis som vatten brukar bete sig, plaskar mot stranden och stenarna
skuggade ögonen med handen och spanade ut på det skrynkliga vattnet...
skulle det månna dyka upp någon?
såg två stenar som låg som bröst vid vattnet...
putande rätt upp i himlen
vacker utsikt var det...
blåsten skar med kylig skärpa genom märg och ben vittnande om kommande köld
molnen log brett mot oss...
viskade om regn, men vi ville inte ha något regn
lutade mig mot trädets stam...
beundrade utsikten
fortfarande i trädets famn...
här var det riktigt mysigt... lustigt
lustarnas hus...
det är bara att välja och vraka bland alla lustar som ryms här
ta den du vill och gör det du vill med den
bredvid lustarnas hus...
vacker stenfot har det huset, och varför skulle det inte ha en vacker avslutning mot vattnet?
lust vill ha mer lust!
om lustarna blev för många eller heta kunde man svalka av sig ute på vattnet med hjälp av båten...
eller genom att gå ut på den gungande bryggan...
den gungade än hit och än dit likt en liten båt i vinden
den glade sjömannen...
lyckan lyste som ett fyrljus i ögonen på denne sjöman när han fick stå på den gungande bryggan i vinden
nu påstår han att han bytt namn och heter Styrbjörn istället
frågade klockstapeln om tiden...
den hade gått blev svaret
och när vi kollade vindflöjeln blev vi varse hur många år det gått...
där stod 1896
var är alla barnen?
gungorna gungade övergivna i vinden
var är alla barnen?
i sandlådan var leksakerna redo för nya lekar
ett ensamt hus i skogens bryn vid det stora vattnet
är det här Rödluvan bor?
matchande flicka och hund hittade vi...
rygg mot rygg kan ingenting hända
med färg av hav och himmel...
massor av små blå ögon som tittade på oss
andades in den blå färgen...
allt för att minnas havet och himlen
lika blå som dina ögon... lika blå som mina ögon...
tackade den gamla granen vid vägens slut för att vi fick hälsa på den och titta oss omkring i dess revir
adjö då!
Denna varg kom en solig dag för ca tre år sedan rusande efter en ganska ung pojke... pojken kutade före i rask takt och skrek i himlens höjd... han hade ju en varg efter sig!
När pojken kom fr
här klappar jag hittevargen på magen... den var snäll och ville bara ha sällskap för den kände sig ensam...
så småningom hittade vi en man som ville ha den...
Vargen var en bofast grann