April
Show more 13 May 2010
Idag stuvade vi in flocken i en minibuss och begav oss ut på upptäcktsfärd på ön. Vi passerade en annan flock som hängde stillsamt vid vägkanten.
Första målet för dagen var att åka till Pico do Ariero, den tredje högsta toppen på Madeira med sina 1818 meter. Vägen dit var verkligen häftig med obeskrivlig utsikt. Den här bilden beskrive
Gustaf gör ett försök att fånga utsikten på bild.
Uppe på toppen. Bettan, Manfred och Tilda huttrar och ser sig omkring. Det var inte helt gästvänligt klimat där.
Gustaf och jag var de enda som trotsade det bistra vädret och gav oss iväg på en promenad. Det var inte helt lätt att hålla reda på kalufsen när det blåste från alla håll samtidigt.
Då och då var det en lucka i molntäcket så att den slingrande stigen blev synlig.
Jag skulle kunna tänka mig att det var rätt brant bredvid stigen, men molntäcket var en rejäl försäkring mot eventuell höjdskräck.
Vandringsleden vid Pico do Ariero.
Marken hade många olika färger.
Gustaf och molntäcket!
Bröderna återförenade igen.
Trots att Madeira inte är någon stor ö så skiftar naturen mycket.
Böljande kullar och molntäcke.
Andra stoppet för dagen var i Ribeiro Frio. Där begav vi oss ut pÃ¥ en kortare levadavandring för att komma till Miradouro dos Balcões, en utsiktsplats i form av en balkong som mer eller mindre kÃ
I ravinen under oss syntes en regnbåge. Kändes lite märkligt att vara ovanför regnbågen.
Det bodde ett gäng hungriga och oskygga fåglar vid utsiktsplatsen. De åt gladeligen bröd ur våra händer.
En lokal pippi som tyckte det räckte med ett ben att stå på.
Möjligen använde han bara det ena benet för att det andra benet verkade vara drabbat av nån slags knölighet.
Oerhört spännande med oskygga fåglar tyckte alla, gammal som ung.
Fåglar och turister. Här ser man lite av hur själva balkongen skjuter rakt ut i tomma intet. En pampig utsiktsplats!
En bro som vår färd tog oss över.
Vi stannde vid vägkanten och köpte bananer och jordgubbar av en snubbe. Vi bjöds även på enastående utsikt över den norra kusten.
Liten fika på finfin plats.
Vår färd fortsatte på de små vägarna längs bergssidorna. Här var en särskilt smal sträcka. Vi var alla väldigt tacksamma att vi inte fick något möte.
En yttepytteliten tunnel åkte vi också igenom. Det droppade en hel del vatten från taket och kändes allmänt tveksamt, men vi överlevde även denna delen av vägen.
Sista middagen på Madeira. Manfred och jag beställde den lokala specialiteten grillspett. Rejäla saker som kom på en egen ställning. Sjukt goda med massa vitlök!
Gustaf, Manfred och Lennart spanar in de dramatiska vågorna vid stranden på norra Madeira.
Direct link:
http://dayviews.com/nirmala/2010/5/13/
Visa toppen
Show footer