Himlen var så vacker,

för det som känns som en kvart sen.

Jag ser solen går ner,

för tredje gången i rad.

Och jag kan sitta här på marken,

tills jag blir ett med asfalten,

bara du blir glad.

Jag kan ångra att dem där orden aldrig hade lämnat min mun.

Det kommer aldrig att förändras,

och samma gamla tapeter sitter fastklistrade på mitt rum.

Hör du mig,

när jag säger att jag älskar dig & gråter med ögon som gör ont?

Svara ,

svara och säg att du älskar mig mer, och du vet,

allt sånt.

Livet är inte enkelt, det vet nog alla som levt på riktigt.

Men hur kan jag tänka för mycket,

när gråta är mycket mer viktigt?

Är det här det enda jag ska bli,

så dör jag nu.

Är inte mina tankar så höga att du kan höra dem,

snälla, när jag inte skriker ut kärlek,

så hoppas jag att du förstår,

att jag fortfarande tycker om dig.

Men,

jag antar,

det vet väl inte du.

Oj, fantastisk bild! Har du tagit den?