May
Saturday 7 January 2012 photo 2/2
|
Nu är det så att jag inte skrivit några dikter eller texter på ett tag som ni märkt. Och nu ska jag prova en annan sak.
Jag ska testa på att skriva en novell, om mitt drömliv, om min framtid. Om hur jag vill att den ska se ut. Här är en liten början av det jag skrivit :
Kapitel 1. ☆<o:p></o:p>
Studenten 2017.<o:p></o:p>
<o:p> </o:p>
Jag satt i bilen som var på väg mot skolan i en snabb fart. Idag var sista dagen av gymnasiet, sista dagen av mitt nuvarande liv, och sista dagen i kalla Sundsvall. Äntligen skulle jag få leva min dröm som jag så länge hade strävat efter, och äntligen skulle jag få leva livet till 100 %. Gå på snofsig arestauranger, träffa solbrända surfare, shoppa loss i London, pröva på att leva livet i Afrika och se vilda djur på savannen. Jag var så glad att jag kunde spricka, och jag längtade efter att få komma hem och ta tag i de proppfylld aresväskorna och sedan lämna landet. Det var nu det gällde.<o:p></o:p>
<o:p> </o:p>
Ute stod de glada studenterna och skrek olika ramsor på flaket på lastbilarna, och jag var en av dem. Äntligen var jag en av de tjoande, festande studenterna som skulle ut i världen. Jag var faktiskt en av dem. Och gissa om jag var lycklig?<o:p></o:p>
Efter att åkt runt i Sundsvall så stod alla vi som gått i samma klass i nu 3 år, och kramade om varandra. Vi tjejer var mest känslosamma och grät så att tårarna sprutade som Nigeria fallet. Killarna kramade om oss allihop också, och lika ledsna var väl de, även fast de inte visade det. Vi stod fortfarande kvar på flaket med champagne glas av plast, nallar med studentmössor, blommor och massor av annat krimskrams runt halsen. Jag var klädd i en klassisk vit klänning som gickprecis ovanför knäna. Studentmössan satt prydligt på mitt huvud och i mina öronhängde ett par silverörhängen med Swarowski kristaller som glittrade i försommarens sol. Min storasyster hade sminkat mig och jag hade varit hos en frisör som hade lockat mitt hår i stora oemotståndliga lockar.
Ska jag fortsätta?
Strunta i texten som kommer lite här och där. det går inte att ta bort tyvärr. <o:p></o:p>
Kapitel 1. ☆<o:p></o:p>
Studenten 2017.<o:p></o:p>
<o:p> </o:p>
Jag satt i bilen som var på väg mot skolan i en snabb fart. Idag var sista dagen av gymnasiet, sista dagen av mitt nuvarande liv, och sista dagen i kalla Sundsvall. Äntligen skulle jag få leva min dröm som jag så länge hade strävat efter, och äntligen skulle jag få leva livet till 100 %. Gå på snofsig arestauranger, träffa solbrända surfare, shoppa loss i London, pröva på att leva livet i Afrika och se vilda djur på savannen. Jag var så glad att jag kunde spricka, och jag längtade efter att få komma hem och ta tag i de proppfylld aresväskorna och sedan lämna landet. Det var nu det gällde.<o:p></o:p>
<o:p> </o:p>
Ute stod de glada studenterna och skrek olika ramsor på flaket på lastbilarna, och jag var en av dem. Äntligen var jag en av de tjoande, festande studenterna som skulle ut i världen. Jag var faktiskt en av dem. Och gissa om jag var lycklig?<o:p></o:p>
Efter att åkt runt i Sundsvall så stod alla vi som gått i samma klass i nu 3 år, och kramade om varandra. Vi tjejer var mest känslosamma och grät så att tårarna sprutade som Nigeria fallet. Killarna kramade om oss allihop också, och lika ledsna var väl de, även fast de inte visade det. Vi stod fortfarande kvar på flaket med champagne glas av plast, nallar med studentmössor, blommor och massor av annat krimskrams runt halsen. Jag var klädd i en klassisk vit klänning som gickprecis ovanför knäna. Studentmössan satt prydligt på mitt huvud och i mina öronhängde ett par silverörhängen med Swarowski kristaller som glittrade i försommarens sol. Min storasyster hade sminkat mig och jag hade varit hos en frisör som hade lockat mitt hår i stora oemotståndliga lockar.
Ska jag fortsätta?
Strunta i texten som kommer lite här och där. det går inte att ta bort tyvärr. <o:p></o:p>
Camera info
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/nnyberg/501028543/
Visa toppen
Show footer