February
Tuesday 1 January 2013 photo 1/1
|
Gott nytt år!!
(bilden målad av mig, ej klar men den duger så äh vafan!)
Nu är det så här att jag är jävligt trött på min nuvarande situation. Mina vänner använder mig som en lokal plats att ses, förutom det faktium att inte en jävel pratar med varandra. Så känns det i afall. Medan den ena sitter på arslet dagarna i ändan finns de dom som inte har humor eller för den delen givmildheten, och det uger musten ur mig mer än jag vill erkänna. På samma sätt är en annan helt säker på vad hon bvill med sitt liv, och en tredje part har i alla fall lkoll på vad hon vill, tyckero m och vem hon är. Sen har vi en som nästan vet vad hon vill, har tusen planer, men tummen sitter så djupt innbäddad i röven att hon inte kan få ut den. Den sista är jag. Jag, jag jag, som inte vet vad jag vill som tycker om tusentals saker men inte tål någon form av kontakt. Jo jag tål kontakt, men inte kontakten jag vet att jag borde ´vilja ha. Jag vetinte vad ajg vill om min framtid och jag vill att någon ska se, bara se, att allting inte är som det ska hos mig, att någon kan se hur svag jag är just nu. Jag vill att någon ska ta mig i handen, helt oprovocerat och säga att det är okej ändå, att dom ser. MEn det är ingen som ser. Det finns ingen där att säga detta till. Mina bästa vänner kan inte belastas med min svaghet. Jag vill itne att det ska gå ut över dem, över den relation som vi i alla fall haft, om den nu skulle få för sig att förändras. Jag orkar inte, jag pallar verkligen inte. Jag vill ha nytt folk i mitt liv, och jagvill at dom "gama" ska se. Jag vill inte behöva säga hur jag mår dagarna i ända. Dom som ändå träffar mig så ofta, dom får väl för fan till att böja se. Och det är ett orimligt krav att ställa på den värld vi lever i, på mina vänner som har fullt upp med sina egna små bubblor, sina egna små liv och problem. Men eftersom jag är en del av det så trodde jag kanske att någon brydde sig. Och när någon läser det här säer vännerna "klart jag bryr mig!". Men hade ni sagt det om inte jag bett om det först?`klart ni kan inte veta allt, ni vet inet vad som försegår i mitt huvud om jag inte säger något. Men någon gång kanske, kanske kanske. man får väl drömma.
Annons
Visa toppen
Show footer