May
Wednesday 24 December 2008 photo 1/1
|
Nu kommer fortsättningen och slutet, det är ganska mycket, men för mina trogna läsare kan jag säga att jag "gick under jorden" i världens förkylning och orkade inte hålla igång detta lilla tilltag, läs, skumma, eller spara för senare tillfälle
(eller låt det va...)
jag ber om ursäkt för allt fjams som inte tillhör texten MEN DET VILL INTE FÖRSVINNA >.<
Hej hopp!
<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu ska ni få se på Hugos och Lisas passagerarlista:
- Karl-Axel Persson, 69, f.d. posttjänsteman;
- Ragnar Ström, 19, studerande;
- Eva Lundkvist, 17, hans älskade;
- Elna Johansson, 55, änkefru;
- Svea Johansson, 53, änkefru;
- Gertrud Johansson, 76, änkefru;
- Ragnar Ollin, 43, lektor, ledare för egen feriekurs i franska;
- Tio gymnasister av båda könen, lektor Ollins elever;
- Artur Wingblad, 50, konditor;
- Gittan Wingblad, 47, hans hustru;
- Erik Nilsson, 28, skämttecknare;
- Asta Gramén, 47, hans älskarinna;
- P. O. Agnell, 33, expert på sötvattensfiskar i Kvitt eller dubbelt, egentligen svarvare;
- Snöret Bengtsson, 18, mobilt utebud vid Statistiska Centralbyrån;
- Anna-Lena Fridell, 17, barnkärt hembiträde;
- Axel Bretting, 39, folksskollärare;
- Anna Bretting, 39, småskollärarinna, hans maka;
- Niklas Jonsson, 42, murarbas;
- Märta Jonsson, 40, hans maka.
<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu vänder bussen näsan söderut med sin dyrbara last av svenska medborgare. Passagen av dansktyska gränsen utnyttjar Hugo till ett nytt besök i bagageutrymmet, som nu är ytterligt trångt.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">»Fröken Bodén kör som en hel karl«, säger fru Märta Jonsson.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">»Kvinnor ska inte köra buss«, genmäler f. posttjänstemannen Karl-Axel Persson.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Därmed är samtalet i full gång.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">»Jag ritar skämtteckningar i Levande Livet«, berättar skämttecknare Erik Nilsson.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">»Erik är konstnär«, förtydligar Erik Nilssons älskarinna Asta Gramén.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">»Vi har det trevligt tillsammans«, säger de tre änkefruarna Johansson. »Det började med att Elna satte in en annons under »Bekantskap önskas« om att hon var änkefru och gärna ville träffa likasinnade änkefruar som också hette Johansson. Och nu trivs vi så bra med att kunna påminna varandra om hur bra Johansson var medan han var i livet.«<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">»Jag älskar dej«, säger studeranden Ragnar Ström.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">»Jag älskar dej också«, säger Ragnar Ströms älskade Eva Lundkvist.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">»Man ska inte peta sej i näsan«, förmanar det barnkära hembiträdet Anna-Lena Fridell det mobila utebudet Snöret Bengtsson.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">»I de här trakterna finns mycket tysk mört«, upplyser svarvare P. O. Agnell.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">»Un bon vin blanc«, säger lektor Ragnar Ollin.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">»Öng bong väng blang«, svarar hans tio elever i korus.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">På detta trivsamma vis förflyter resan till Hamburg.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu gör sig hela sällskapet en glad natt i Hamburg under ledning av Lisa och Hugo, som har hand om pengarna.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Och nu är pengarna slut.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;"> <p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">»Ska vi fortsätta utan pengar«, frågar den morgonsömnige men helnyktre Hugo Berglund och stiger in i bussen.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">»Det är klart vi ska fortsätta utan pengar«, svarar genast skämttecknare Erik Nilsson, som inte får ha älskarinnor på inackorderingsrummet hemma, och stiger in i bussen.
»Det skulle allt fan vara så dum att man fortsätter utan pengar«, ryter f. posttjänstemannen Karl-Axel Persson och stiger in i bussen.
Nu går bussen mot Paris.
Nu är de framme i Amsterdam med magen full av hunger. Hugo Berglund stannar framför ett medelgott hotell, och alla stiger in i matsalen.
»Very simpel dinner for tventy-najn«, säger Hugo Berglund, som lärt sig på ABF att stava engelska som det låter, och därefter uttala som det stavas.
De äter varsin holländsk köttbulle som är stor som en knuten näve och starkt kryddad.
»Un bon vin blanc«, säger lektor Ragnar Ollin.
»Öng bong väng blang«, ekar hans tio elever.
Hugo Berglund försöker avstyra denna franska talövning. Det goda franska vinet står redan på bordet.
Nu reser sig alla.
»No manny«, säger Hugo Berglund till hovmästaren. »Vi vill diska thö dishes in thö kitchin.«
Hovmästaren räknar snabbt med hjälp av reguladetri. Om 1 person ska diska och städa i 4 timmar för att betala 1 holländsk köttbulle och 1 portion gott vitt vin, frågar han sig själv, hur många timmar ska då 29 personer diska och städa för att betala 29 holländska köttbullar och 29 portioner gott vitt vin? Han får det till 4 timmar.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu diskar Lisa Bodén och de tre änkefruarna Johansson. F. posttjänstemannen Karl-Axel Persson och svarvare P. O. Agnell torkar disken. Skämttecknare Erik Nilsson och hans älskarinna Asta Gramén bäddar sängar. Lektor Ragnal Ollin och hans tio elever böjer franska verb till den fasta rytmen av elva golvsvabbar. Studeranden Ragnar Ström och hans älskade Eva Lundkvist provligger de bäddade sängarna. Kort sagt, en rationell arbetsfördelning gör att arbetet går som en dans på tulipaner, som talesättet lyder i Holland.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu fortsätter resan. Alla är så glada som man bara kan vara efter ett väl förrättat värv. Under ledning av bussvärdinnan Lisa Bodén sjunger församlingen Här är unga käcka viljor, kläm och raska tag till Sune Waldimirs pampiga melodi.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;"> <p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">»Jag är jävlar i mig hungrig igen«, menar så murarbasen Niklas Jonsson.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">»Men Niklas då«, protesterar hans maka Märta.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">»Ingen mer städning i dag för min del«, påpekar Ragnar STröms älskade Eva Lundkvist, som f.n. är trött på att provligga sängar som bäddats av skämttecknare Erik Nilsson och hans älskarinna Asta Gramén.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">»Jag har förmågan att tala med insjöfiskar«, upplyser svarvare P. O. Agnell, expert på sötvattensfiskar i Kvitt eller dubbelt.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu kör Hugo Berglund fram bussen till en vackert belägen nordfransk insjö.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">»Prata nu då«, säger Hugo Berglund till svarvare P. O. Agnell. »Säg till dom att dom kommer hit.«<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu lägger sig svarvare P. O. Agnell framstupa på stranden och talar på fiskarnas språk.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">»Kom hit, små fiskar«, säger han på detta löjligt gutturala tungomål. »Kom hit så får vi pratas vid om ditt och datt.«<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu kommer en mängde pratsjuka gäddor coh braxen och en och annan talträngd röding simmande. Hugo Berglund drar upp dem med en håv som han tillverkat av en bit av bagagehyllan i bussen.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">»Kom upp på land, små fiskar«, säger Hugo Berglund, »så hör man bättre vad ni säger.«<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Men fiskarna talar inte med sådana som Hugo Berglund.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu kokar Lisa Bodén fiskarna på spritköket. Alla äter fisk av hjärtans lust.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">»Fisk är det värsta jag vet«, muttrar f. posttjänstemannen Karl-Axel Persson och äter fisk av hjärtans lust.
Nu kör bussen äntligen in i Paris och fram till stranden utav floden Seine.
Klockan är tio på kvällen. Vid Seines strand ligger en illuminerad pråm som är omgjord till nattklubb. Hugo Berglund går ombord och frågar nattklubbsägaren:
»Kän vi få övernajta on this shipp if vi sing for thö publik? Vi are Swidish pipel.
Ägaren nickar oui när han hör Swidish. Alla går ombord. Ägaren klappar i händerna och annonserar på franska att nu kommer Ingmar Bergman-kören att sjunga. Fransmännen applåderar frenetiskt.
Nu sjunger resenärerna under ledning av konditor Artur Wingblads ledning Vi går över daggstänkta berg, Vildandens sång, och _Swing it magistern_.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu applåderar fransmännen artigt.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu stänger nattklubben. Svenskarna somnar i varsitt chambre separée, med två undantag: i studeranden Ragnar Ströms chambre separée sover inte Ragnar Ström, och i hans älskade Eva Lundkvists chambre separée sover Ragnar Ström.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu är det morgon i Paris. Hungern hungrar åter i resenärernas magar.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu går f. posttjänstemannen Karl-Axel Persson en rond genom hallarna i Paris. Han pekar på en stor salamikonv och säger på svenska:<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">»Jag vill ha denna korv gratis.«<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Ståndgumman hakar ner korven, räcker den till honom och håller fram penninghanden på fransmäns vis.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu går f. posttjänstemannen Karl-Axel Persson snabbt därifrån med gratis korv och gott samvete.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;"> <p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu står folksskollärare Axel Bretting och hans maka Anna vid Eiffeltornet och sjunger morgonpsalmer. På marken ligger folksskollärare Axel Brettings hatt. I hatten ligger några francs till en beta bröd.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu beställer änkefruarna Johansson varsin Dubonnet på Duponts gatuservering vid Boulevard St. Michel.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu dricker de ur.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu går kyparen in i baren.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu rusar änkefruarna Johansson därifrån.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu äter skämttecknare Erik Nilsson och hans älskarinna Asta Gramén en utsökt lunch.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu betalar skämttecknare Erik Nilsson lunchen med en resecheck som han tjyvhållit på.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu står mobila utebudet Snöret Bengtsson vid den okände soldatens grav med en teckningslista för bidrag till den okände soldatens anhöriga. Innan han går på restaurang söker han för formens skull en stund efter den okände soldatens anhöriga, utan att finna dem.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu skriver lektor Ragnar Ollin och hans tio gymnasister in sig vid Främlingslegionen. De erhåller sin inträdeslön och skriver därpå i sitt stilla sinne ut sig ur Främlingslegionen, myndigheterna ovetande.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu fraktar Hugo Berglund och Lisa Bodén turister i bussen till Père Lachaise-kyrkogården. Den är stängd på grund av dödsfall. Turisterna fraktas tillbaka igen, mot ny avgift.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu lyfter murarbas Niklas Jonsson franska småbilar på rak arm inför en intressard folksamling. Hans maka Märta Johansson dansar omkring barfota med en kollektbössa som hon har lånat vid ett besök i Notre Dame.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;"> <p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu samlas sällskapet i god stämning på franska KFUM:s möteslokal. Hugo Berglund håller ett litet tal.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">»Mina damer och herrar«, talar Hugo Berglund. »I varje människas liv kommer förr eller senare en period då allting lyckas för henne, det är min enkla tro. Nu känner jag på mig inombords att denna period just har inträtt i mitt liv, en enkel bussförares, tidigare trista och enformiga tillvaro. Under min ledning har ni alla haft jädrans kul tillsammans och trots frånvaron av kontanta medel lyckats behålla livhandken och mer till.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Men ännu, mina vänner«, fortsätter Hugo Berglund, »ännu finns det dolda reserver kvar i denna min levnads ljuveliga blomstringstid. En inre röst kallar mig, och alla er andra, till Medelhavets underbara stränder, närmare bestämt Monte Carlo!«<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu jublar församlingen och kastar upp hattar i luften.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">»Vad i helvete ska man i Monte Carlo att göra«, muttrar f. posttjänstemannen Karl-Axel Persson och kastar upp hatten i luften.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu lämnar den glammande skaran Paris i buss numro 144.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu trycker studerande Ragnar Ström en kyss på sin älskade Eva Lundkvists läppar mellan Paris och Monte Carlo.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;"> <p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">»Här är dyrt att finna härbärge«, klagar småskollärarinnan Anna Bretting.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">»Lugn bara«, genmäler Hugo Berglund. »Låt oss gemensamt lära oss den stilla valsen True love.«<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu övar de på den. Hugo Berglund kör upp framför furst Rainiers och furstinnan Grace's furstliga slott.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">»In witch rum is Grace Kelly«, spörjer Hugo Berglund en galonerad filur vid grinden. Galonerade filuren pekar på ett skärsklit fint fönster i slottet.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu sjunger resenärerna True love framför furstinnans fönster.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu öppnar furstinnan och lyssnar och ler.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;"><span style="mso-ansi-language: EN-GB;">»Vi are häppi to sing for you lajk Bing Krossby«, talar nu Hugo Berglund. »But vi häv no rums. Häv you tventy-najn rums for Swidish pipel in jår very bigg haus, leidy?« <p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu skulle man tro att furstinnan Grace skulle ha visat församlingen på porten. Men Hugo Berglunds levnads blomstringstid håller i sig. Furstinnan Grace känner i sitt hjärta att här är en man som lyckans gudinna för närvarande ler emot. Sålunda ler även furstinnan Grace och säger:<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">»Jäss of kårs.«<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu flyttar sällskapet in i slottets högra flygel.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">»Jag kan inte med sängar med himmel över«, muttrar f. posttjänstemannen Karl-Axel Persson och sträcker ut sig på dunbolstrarna.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu lyssnar alla åter till Hugo Berglunds ord.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">»Vi måste skrapa ihop så mycket franska pengar vi kan«, säger Hugo Berglund. »Ta fram alla svenska småpengar ni har liggande i fickor och väskor, och en och annan tia har ni väl alltid hängande och slängande i nån vrå av kostymen.«<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu gör de upp en plan.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;"> <p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu säljer änkefruarna Johansson svenska ettöringar som souvenirer för tio francs (11 sv. kr.).<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu står lektor Ragnar Ollin och kastar svenska kopparmynt i dammen med vattenkonsten utanför kasinot.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">»Jag önskar att jag hade någon att älska«, ropar lektor Ragnar Ollin på klingande franksa.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu rusar de fem blondaste och vackraste flickorna bland hans elever fram, omfamnar honom och ropar, likaledes på franska:<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">»Älskade Ragnar! Ragnar, jag älskar dig så!«<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu har detta trolleri en gynnsam effekt på de många medelålders herrar som är på väg in i kasinot. De går fram och kastar en hel mängd franska pengar i dammen och säger, fast tystare, vad lektor Ragnar Ollin nyss sagt. Inga flickor kommer, men herrarna tänker att det tar kanske en stund och går glada därifrån.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu är klockan fyra på natten. Lektor Ragnar Ollin och hans tio gymnasister smyger fram till dammen i badbyxor och baddräkter, dyker ner och vittjar dammen på dess dyrbara innehåll.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu sitter skämttecknare Erik Nilsson vid ett bord på trottoaren med några svenska tior framför sig. Hans älskarinna Asta Gramén, som kan en del franska från tidigare älskare, ropar:<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">»Ni som vill bli drottning av Sverige, kom hit!«<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Ett stort antal damer från adliga hus i Europas alla hörn lystrar till detta rop. De trängs duktigt framför skämttecknare Erik Nilsson.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu kallar skämttecknare Erik Nilsson fram en dam i taget och ritar en skämtteckning av henne i den lediga ovalen på tian som ej är upptagen av Sveriges Konung. På så sätt sitter Sveriges Konung och tittar vänligt på damens karikatyr, och damens karikatyr tittar tillbaka så kärleksfullt som vore hon Sveriges Drottning. För varje tia utkräver skämttecknare Erik Nilsson 500 francs (ca 530 sv. kr).<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Hugo Berglund och Lisa Bodén forslar i bussen ut självmordskandidater till en brant klippa mot ersättning i form av guldur, cigarettändare av platina och tomma plånböcker i krokodilskinn.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu har sällskapet på dessa coh många andra sätt fåt ihop en försvarlig summa franska francs som lämnas till Hugo Berglund.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">»Vi är 29 stycken«, sägre Hugo Berglund. »Vi är lyckliga. Alltså är 29 ett lyckotal. Kom, Lisa!«<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu tar Hugo Lisa vid handen och går in i kasinot med alla pengarna i en säck. Han växlar in hela summan mot spelmarker. De går fram till ett av borden. Kulan snurrar.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">»Fait vos jeus, mesdams et messieurs«, ropar croupieren.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu sätter Hugo Berglund alla pengarna på nummer 29.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">»Rien ne va plus«, ropar croupieren.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu trycker Hugo Berglund hårt Lisa Bodéns hand.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu stannar kulan på nummer 29.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu lämnar croupieren till Hugo Berglund alla spelmarker och sedlar coh andra pengar han har, meddelar glatt att banken är sprängd och går ut för att ta sig ett bad i det blå Medelhavet under denna sin oförutsedda ledighet.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu är det fattiga sällskapet rikt som 29 troll. På stadens flottaste hotell intages rysk kaviar, äkta gåslever, hummmer, lax, sjötunga à la Wallenberg, tournedos Rossini, tryffel i konjak V.S.O.P., smultronsoufflé i guldkarott samt champagne. Murarbas Niklas Jonsson intager 18 centiliter Absolut Rent Brännvin i plastförpackningar om vardera sex centiliter som han har haft med hemifrån.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">»Men Niklas då«, säger Niklas Jonssons maka Märta.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Det är nu som ett beslut stiger upp inom bussförare Hugo Berglund. Han talar åter och säger:<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">»Kära vänner! Jag är bara en enkel bussförare. Hemma väntar mig myndigheternas hämnd för försnillning av buss i reguljär trafik. En inre röst kallar mig hem. Jag är en ärlig själ, och jag kan inte längre bära denna buss numro 144 på mitt samvete.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Men, mina kära vänner«, fortsätter Hugo Berglund, »surna icke till. Jag kommer att förse er var och en av er med en furstligt tilltagen fickpeng samt första klass flygbiljetter från Nizza till Stockholm. Jag tackar er för denna magnifika upplevelse som lyckans gudinna har lagt som en julklapp i mitt sköte. Med dessa enkla ord bjuder jag er farväl.«<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu krossar Hugo Berglund sitt champagneglas i den öppna spisen bakom sin stol.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu snyftar änkefruarna Johansson.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu går Lisa Bodén fram till Hugo Berglund och ser honom i ögonen. Lisa Bodéns ögon sägre till Hugo Berglunds:<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">»Jag far hem per buss, Hugo.«<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu ler Hugo Berglunds ögon genom tårarna.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu går bussen fort, för även en buss kan ha hemlängtan.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu sover Hugo Berglund och Lisa Bodén i bussen med Alperna som horisont. Hugo Berglund sover frami, och Lisa Bodén sover baki. Mitt i bussen har Hugo Berglund inte spänt upp någon bit presenning.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu sover Hugo Berglund och Lisa Bodén i bussen med Omberg som horisont. Lisa Bodén sover baki, och Hugo Berglund sover också baki.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Nu rullar de Huddingevägen fram. Solen skiner, och fåglarna sjunger.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">»Kärleken are som en buss«, säger Hugo till Lisa. »En chaufför och en bussvärdinna som färdas tillsammans i livets svåra trafikförhållanden.«<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">»Och med gott om plats för en stor familj«, slipper det ur den rodnande Lisa.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">»Nu kommer jag att kastas i fängelse som en simpel busslånare«, förmodar Hugo.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">»Det kan väl göra detsamma«, tröstar Lisa. »Lyckans gudinna har ju lett mot dig, Hugo.«<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">»Hon ler visst fortfarande«, säger hugo sakta och ser på den leende Lisa.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">»Hon ler visst fortfarande«, säger Hugo en gång till när han stannar vid Mandelkroksvägen. För hör och häpna, folk stiger på bussen som om han aldrig hade varit borta! En kontrollör gör kamratlig honnör mot honom från florsockerrefugen.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Ty i en storstad som Stockholm är det ingen som märker om en enstaka liten buss smiter iväg ett tag på egen hand. Så underbart kan livet vara inrättat med avseende på försnillade bussar!<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Och är inte Hugo Berglund och Lisa Bodén döda så lever de väl än.
(eller låt det va...)
jag ber om ursäkt för allt fjams som inte tillhör texten MEN DET VILL INTE FÖRSVINNA >.<
Hej hopp!
Annons
Comment the photo
Anonymous
Wed 1 Apr 2009 00:02
Tage Danielsson är bäst! Haha, jag har en bok av honom som heter "Grallomatik - struntpratets fysiologi" eller något. helt underbar. ;D
tessantessan
Sat 3 Jan 2009 19:39
asså det var inte längesen som jag fattade att det var en saga som du håller på att skriva :P jag hr bara tänkt., gud varför har hon den bilden hela tiden?! haha
otthilia
Sat 3 Jan 2009 19:40
hahah! så clever av dig ;) haha sötis!
du borde läsa bildtexterna ibland ;) hihi!
du borde läsa bildtexterna ibland ;) hihi!
7 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/otthilia/314419315/
Visa toppen
Show footer