Gullig liten historia ja hittade på nätet.

Davids rakblad

David kollade på sitt rakblad som han hade i handen och drog en djup suck.
Vad hade han gjort för att förtjäna allt det här? varje dag frågade han sig den frågan men fick inget svar.
Varje natt så drömde han om att slippa denna smärta som han hela tiden höll inom sig.
Allt började för sisådär åtta år sedan när David började skolan.
Han var inte som andra barn.
Han var liten och tjock. Han hade stor potatisnäsa och stora öron som stod ut.
Så fort han klev in genom dörren för att möta sina klasskamrater så började alla skratta åt honom

- Haha vad ful han är
- Han har säkert inga kompisar

Sanningen var den att David inte hade några kompisar alls.
Han hade haft en kompis förut som tyvärr dog när han var fyra år… hans hund Batman.

Efter första dagen så kom han hem gråtande men trodde att det skulle bli bättre nästa dag. Aldrig blev det bättre. Åtta år hade han nu stått ut med deras kommentarer hela tiden.
David var en sådan person som håller all smärta för sig själv och inte visar några känslor. Han kunde nästan känna hur han ruttnade sönder inifrån.

I skolan så svarade han inte när folk tilltalade honom med namnet David utan var van vid att svara till Klumpnäsa. Lärarna hade också börjat kalla honom Klumpnäsa.

Varje natt så låg han och grät och lyssnade på hög musik genom hörlurar.
Musiken dämpade smärtan lite när det var som värst.
Självmord var i hans tankar hela dagarna och det blev inte bättre när han hela tiden blev påmind i skolan om att han inte var som alla andra och att det var därför som de var dumma mot honom.
Några gånger så hade han faktiskt funderat på att komma till skolan med en kniv eller kanske en pistol och mörda några i klassen som han verkligen hatar… men han hade sedan börjat tro att det var hans fel att de höll på som de gjorde och det var då som själva självmordstankarna började.

Hemma så ljög han för sina föräldrar och sa att allt var jättebra i skolan och brukade ibland också säga att han skulle gå till en kompis när han egentligen gick ner till sin favorit sten nere vid vattnet för att sätta sig där och tänka.

Allt såg ut att gå bra ut för Davids lögner enda tills dagen kom när alla elevers föräldrar skulle komma till skolan för att få se vad deras barn höll på att jobba med osv.
David kunde inte sova alls nu när han visste att hans föräldrar nu skulle få reda på att han hade ljugit i flera år om sina "kompisar".
Han sa till sina föräldrar att han inte mådde bra och han inte skulle orka gå till skolan. Massor av lögner följde för att dölja sin lögn.

- Såklart att du ska gå så att vi får se hur du arbetar i skolan.
- Men jag mår inte riktigt bra… jag har ont i magen och jag mår illa.
- Du SKA gå… så är det bara

David ljög inte längre nu när han sa att han inte mådde bra. Han hade aldrig mått så här dåligt förut. Det kändes nästan som att han skulle kvävas varje gång som han tänkte på hur nära det var till den dagen.

Dagen var kommen och David mådde ännu sämre nu än förut.
Hans lärare välkomnade hans föräldrar och sa för första gången på 2 år David till David.
Helt plötsligt så var det som att han inte var samma person som han var igår och resten utav alla dagar. Hans föräldrar var jätteglada över att få se att David hade det så bra i skolan och att han hade massor av kompisar. Dagen var slut och han gick för första gången till sömns utan att gråta.

En glad David gick nästa dag till skolan. Allt var som vanligt igen.

- Titta där kommer klumpnäsa
- Haha… ja.. och kolla vilka fula kläder han har.

Hans självmordstankar kom tillbaks igen och smärtan likaså. Lärarna hade slutat kalla honom David och börjat kalla honom Klumpnäsa igen.
När han kom hem så började han skriva dikter för första gången i sitt liv. Han skrev dikter om hur han mådde och kände. Aldrig blev han nöjd med dikterna men han sparade dem ändå. När dagen var slut så hade han hunnit skriva 23 stycken dikter.

Nästa dagen i skolan så sa han det till sina klasskamrater att han hade skrivit 23 stycken dikter dagen innan.

- Är du bög eller?
- Ja.. haha… det är ju bara bögar som skriver dikter
När de sa det så var det som att någon stack en kniv i hans hjärta.
Han låste in sig på toaletten och stannade där tills alla hade gått till sina lektioner och gick sedan hem till sig. Väl hemma så bröt han ihop och började gråta.
Hans mamma och pappa var inte hemma för de var och jobbade så ingen kunde se hur han mådde.
Han tog upp sitt rakblad och betraktade det i 10 min.
Han minns hur det var första dagen i skolan och hur alla andra dagar hade varit.
Ett snabbt drag med rakbladet så var slutet nära på allt lidande.

- David vad håller du på med!?

David kollade upp. Där stod hans pappa och såg förskräckt på David.
David sjönk ihop på golvet och tog sina sista andetag för att sedan säga:

- Saker är inte alltid som de verkar, pappa

Efter att han hade sagt den meningen så avled David.
Han blev bara 14 år gammal och vart aldrig accepterad för den som han var.
Ingen skuld i det hela kände hans klasskamrater i det hela.
De hittade snabbt en ny som de började mobba och det var knappt att de märkte att han var borta.

Annons

The photo has no tags

July 2010