July
Sunday 29 May 2011 photo 1/1
|
Så var seriepremiären avklarad! Jag sa det till någon av spelarna. Det är lite som terapi för mig att få skriva av mig såhär.
Vi har haft en bra försäsong och rätt lovande träningsmatcher där jag tycker att jag fått de svar jag vill ha. Vi går ut mot Öjebyn laddade som bara den! Och vad ser man på planen. Jo man ser en enorm glädje! Man ser ett fantastiskt försvar och man ser ett fantastiskt anfall och lyssna här. Man ser MÅL! Vi brukar kunna visa upp det andra, men målen har uteblivit. Felix drog dock till med ett äkta hattrick och vi sprang ifrån till 3-0!
Det var längesedan jag hade den känslan av lättnad. Tänkte oj vad roligt att vi äntligen får ut allt vi kan från start. Schackningen (stavas?) som alltid kommer i en match kom just före paus då öjebyn tog över lite och de lyckades också göra ett mål. Alltså reducering till 3-1. Tyvärr åkte också första halvleks mest lysande stjärna Amir på en tråkig knäskada och även fler klev av pga. skada eller känningar och där rasade tyvärr allt..... Amir är duktig, men han är en av elva spelare och han är någon att se upp till, men det är också en risk då det blir som idag. Alla tror vi står och faller med en spelare och så är det inte.
Halvtidsresultat: 1-3 till oss!
´
Andra halvlek. Dystert, tråkigt och den jobbiga orolighets klumpen i halsen dök upp. Ingenting funkade längre allt bara rasade och innan matchen var slut hade de vänt allt och vann med 5-3... Allt som var så bra. All den glädje vi hade allt det fantastiska spel, men på bara en liten kort stund var allt borta..
Lite tankar:
Jag hade hoppats på en ruggigt bra start iår då vi haft massor av oflyt tidigare år i början. Tyvärr så fick jag exakt samma känslor som ifjol och bortförklaringar tänker jag inte komma med. Till slut var de bättre sett över hela matchen. Det sjuka är bara det vi visade upp under första 30. hur kan det ens bli som det blev sen? Fanns ju bara ett lag på banan. Men jag har hittat lite saker som jag tror bidrar till att vi inte lyckades mer än så:
Folk vill byta hela tiden. Folk får lite småkänningar och kan inte spela, för att sedan två minuter senare vara helt frisk igen. Jag funderar lite på viljan? Glädjen? Alltså när jag själv spelar så vill jag ju aldrig någonsin byta och är jag trött försöker jag ju lura tränarna att inte se det och dessutom biter jag ju ihop. för jag vet att jag orkar en hel match! så jag ska bara vara kvar! Tränaren som byter ut mig kan bara gå å dö. För jag vill alltid spela oavsett om det blir förlust om det går bra eller inte. För jag älskar fotboll! Det gör ju ni också? Så varför skulle man vilja springa å byta hela tiden? Detta är ju examen för all den träning man lägger ner det är ju nu man skördar det är nu man får lön det är nu all träning blir rolig! Men då måste man ju också vilja vara på planen.
De första 30minuterna är bland det ruggigaste vi någonsin presterat. Vi kan allt, men våra huvud räcker inte. För vi bör ha en riktigt bra kondition. Så ta och fundera lite om eran vilja och inställning.
Förtjänar beröm: Amir Sadeghi. Åkte ju tyvärr på en knäskada, men oj så duktig han är på alla sätt och så dominant han var på planen. Felix Rödlund, Sypervass som forward och satte allt. Ett misstag av mig att flytta ned honom som mittback, där han dock också gjorde det suveränt. Hugo Lundgren har gått fram nå oerhört och spelade riktigt bra på mittbacken.
Anton och Joppe gjorde också fantastiska insatser på innermittfältet framförallt första 30.
Målskyttar och assist: Felix 3 (Stefan 2, Amir 1)
Nog fan stämmer det patrik skriver om det med byterna
Annons
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/peroxwhygen/490609463/
Visa toppen
Show footer