Monday 15 December 2008 photo 1/1
|
hej jag fick tråkigt:
Det var en gång en bulle,
som upp på en kulle han skulle.
inte gick det bra, se han var en drulle,
kanske för att han är en klantig skogsmulle.
men han ville upp på sin kulle för att äta lite frulle,
mormor greta kallar alltid herr bulle för gulle.
maja kallar honom tulle.
herr bulle upp på kullen går,
på vägen där han vandrar lämnas djupa spår.
en fågel flyger genom stackarens lår,
herr bulle denna fågel flår.
han äter hela pippin, huvud och allt, utom två ensamma tår,
i de tårna han sin framtid spår.
han blir så rädd, fäller tillochmed en tår.
i framtiden kommer han tydligen hamna på bår,
ty det verkar som att han ska dö av ett infekterat sår.
längs herr bulles ryggrad viner en kall, kall kår.
äsch, tänker han och tillbaka hoppet får,
genast vår vän bättre mår.
ställer sig på tå och plötsligt han upp till månen når,
han klättrar upp och kikar i alla vrår.
uppe på månen har han fin utsikt.
han känner att det mer eller mindre är hans plikt,
att skriva en extraodinärt vacker dikt,
om sin frus tunga vikt.
frun hon är så väldigt stor,
alla på stan vänder sig och glor.
inte konstigt, hon är fulare än femton kor.
i stugan där de bor,
tjocka tanten ibland tror,
att hon ror,
men båten bara sjunker!
Det var en gång en bulle,
som upp på en kulle han skulle.
inte gick det bra, se han var en drulle,
kanske för att han är en klantig skogsmulle.
men han ville upp på sin kulle för att äta lite frulle,
mormor greta kallar alltid herr bulle för gulle.
maja kallar honom tulle.
herr bulle upp på kullen går,
på vägen där han vandrar lämnas djupa spår.
en fågel flyger genom stackarens lår,
herr bulle denna fågel flår.
han äter hela pippin, huvud och allt, utom två ensamma tår,
i de tårna han sin framtid spår.
han blir så rädd, fäller tillochmed en tår.
i framtiden kommer han tydligen hamna på bår,
ty det verkar som att han ska dö av ett infekterat sår.
längs herr bulles ryggrad viner en kall, kall kår.
äsch, tänker han och tillbaka hoppet får,
genast vår vän bättre mår.
ställer sig på tå och plötsligt han upp till månen når,
han klättrar upp och kikar i alla vrår.
uppe på månen har han fin utsikt.
han känner att det mer eller mindre är hans plikt,
att skriva en extraodinärt vacker dikt,
om sin frus tunga vikt.
frun hon är så väldigt stor,
alla på stan vänder sig och glor.
inte konstigt, hon är fulare än femton kor.
i stugan där de bor,
tjocka tanten ibland tror,
att hon ror,
men båten bara sjunker!
Comment the photo
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/perplex/306980655/