Dayviews - A place for your photos. A place for your memories.

Som besökare på Dayviews samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Logga in med

Go to

Tekniskt fel pågår. På grund av att en server kraschat är det vissa problem att ladda upp bilder. Flera äldre bilder har även försvunnit till följd av detta, vilket vi beklagar. Vi arbetar för att få igång det så snart som möjligt.

Annons

Perzec

Stockholm

June 2007

July 2007

August

May

2006

2008

4 June 2007

Next day

Previous day

S:t Hans kyrkoruin. Den där pelaren är maffig.

Med lite perspektiv... Vi satt och fikade mitt i ruinen.

Valv som går från S:t Hans till S:t Per. Kyrkorna satt typ ihop.

Det kom en kaja och tittade på oss när vi fikade.

En pappa som tittar tillbaka på kajan.

En mamma som bara sitter och tar det lugnt.

Utsikt från S:t Hans in till S:t Per. Inte mycket kvar av väggar och tak direkt...

Murgrönan har erövrat kyrkomurarna i S:t Hans.

Cafébord mitt i kyrkan.

Ur grönskan sticker pelare och murrester upp...

En stor pelarbas. Måste varit något stort som stått på den.

Gammal sten. Undrar vems hand som en gång högg ut dessa former ur den grå stenen.

På de mest osannolika ställen växer det upp blommor.

Mitt i grönskan sticker en ruin upp. Man känner historien kring sig ständigt.

Misstänker att detta en gång var trappan in till sakristian eller liknande.

Murgrönan växer på murarna, som sig bör.

Genom kyrkoruinens gapande fönsterglugg söker sig solens strålar in.

Kontrasterna mellan ljus och mörker är lika tydliga som någonsin i kyrkan.

I lummig grönska gömmer sig kyrkoruinen för tidens tand, glömmer sig bort i sina egna minnen.

Längs murarna står gravhällar, ingen minns längre var de en gång låg och markerade det sista vilorummet för en gotländsk nobless.

I kyrkoruinens murar spirar nunneörten. Passande och poetiskt.

En gång i tiden var denna ingång en imponerande och respektingivande portal. Idag har den förändrats på samma sätt som svenska kyrkan, och blivit till en mer väl

Det forna kyrkorummet i S:t Per.

Ett valv välver sig mellan oss och himlavalvet.

Murgröna och murar.

En ensam nunneört stretar mot solen halvvägs upp på muren.

Den här råa, förfallna muren blir ett romantiskt motiv bland den lummiga försommargrönskan.

Gravhällar. Var ligger gravarna dessa en gång täckte, och ligger skeletten kvar under jord någonstans?

Basen till en pelare som en gång höll uppe ett mäktigt valv. Numera fungerar den bättre som sittplats en bit ovanför gräset.

Trappan ner i kyrkan som nötts av många medeltida visbybor.

Visst är kyrkoruiner vackra och romantiska?

En gång i tiden hade Riksbanken filial i Visby.

En ensam ros utanför vårt hur på Lejongränd.

S:t Olofs kyrkoruin i ena hörnet av Botaniska trädgården.

Murgrönan har helt erövrat den gamla kyrkan.

I skuggan drömmer sig stenarna ännu bort bland minnena.

Insidan? Utsidan? Baksidan? Vet någon längre?

En trappa upp mot det gudomliga ljuset?

Så vacker i sitt förfall.

Offeraltare eller pelarbas?

Ytterligare ett altare kanske?

Små blå blommor i Botaniska. Ett blått hav...

Nästan svarta blommor av något slag. Tokigt vackra.

Jag undrar fortfarande vad det här är för träd. Det är i alla fall riktigt snyggt.

Kejsarträdet står i blå blom. Trädet blomar innan det sätter blad eftersom bladen är så stora att de skulla kväva blommorna annars.

Näsduksträd. Roliga blommor, synd att de inte fungerade som näsdukar, jag kunde behövt dem *pollen*

Jag hoppas det syns, men det här trädet var konstigt. Det hade klasar med gula blommor blandade med klasar av rosa blommor.

Underbar stam på det här trädet, speciellt i ljuset från den nedåtgående solen.

Mer av Kejsarträdet. Så vackert.

Ett till fint träd, perfekt att sitta under med någon man tycker mycket om.

Helt plötsligt hamnade vi mitt i en fantasy-värld. Den öppna porten med det gyllene ljuset strålande genom för tankarna till magi och övernaturliga krafter.