January
Wednesday 12 August 2009 photo 1/1
|
Jag tänkte låta er få smygkika lite snabbt på minnet från en framtida karaktärs förflutna (hahah, jobbig mening :'D), då det ändå kände för att flöda ut genom mina fingerspetsar. : >
Karaktär: Science
För tillfället gestaltad av: Naiaras Milk, då hon starkt påminner om hur Science ser ut i min hjärna.
(Jag är ingen veteran på det här med att skriva, så var snälla ; 3 ;)
Science
>>Varför kan du inte bara göra det du ska?<<
På verandatrappan. En lätt bris får tesar av hennes kolsvarta hår att mjukt smeka hennes ansikte. Uttrycket slutet, nästan argsint.
De vet det inte, men hon gråter alltid efteråt. Inte i fysisk bemärkelse, men inombords strömmar tårarna alltid hejdlöst, nästan våldsamt fram i samma sekund som det är över. Det är en metod som fungerar förvånansvärt väl, hon har längre inget behov av att gråta öppet för att lugna ner sig. Inte längre något behov av att visa någon känsla överhuvudtaget för den delen, känslor är överflödiga och det tydligaste tecknet på svaghet, hävdar de.
Det är något hon faktiskt framgångsrikt har lyckats träna bort under de senaste åren. Likgiltighet, genuin eller spelad är naturligtvis ovidkommande, är en nödvändighet för sådana som hon.
Handling utan eftertanke. Den som ger ordern har redan tänkt igenom det noggrant på egen hand, finns ingen anledning att lägga sig i. Som de säger.
Hon torkar av händerna på en något så när ren del av det nedstänkta linnet, och därmed är sorgetiden slut. Hon reser på sig och lämnar huset.
Luften som när hon anlänt vibrerat av liv och glada röster står nu helt stilla, tyst.
Hon hinner aldrig se den röda rännilen som funnit sin väg ut under dörrspringan.
//DET SOM FÖRVÄNTAS AV MIG//
För tillfället gestaltad av: Naiaras Milk, då hon starkt påminner om hur Science ser ut i min hjärna.
>>Varför kan du inte bara göra det du ska?<<
På verandatrappan. En lätt bris får tesar av hennes kolsvarta hår att mjukt smeka hennes ansikte. Uttrycket slutet, nästan argsint.
De vet det inte, men hon gråter alltid efteråt. Inte i fysisk bemärkelse, men inombords strömmar tårarna alltid hejdlöst, nästan våldsamt fram i samma sekund som det är över. Det är en metod som fungerar förvånansvärt väl, hon har längre inget behov av att gråta öppet för att lugna ner sig. Inte längre något behov av att visa någon känsla överhuvudtaget för den delen, känslor är överflödiga och det tydligaste tecknet på svaghet, hävdar de.
Det är något hon faktiskt framgångsrikt har lyckats träna bort under de senaste åren. Likgiltighet, genuin eller spelad är naturligtvis ovidkommande, är en nödvändighet för sådana som hon.
Handling utan eftertanke. Den som ger ordern har redan tänkt igenom det noggrant på egen hand, finns ingen anledning att lägga sig i. Som de säger.
Hon torkar av händerna på en något så när ren del av det nedstänkta linnet, och därmed är sorgetiden slut. Hon reser på sig och lämnar huset.
Hon hinner aldrig se den röda rännilen som funnit sin väg ut under dörrspringan.
Comment the photo
13 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/petsha/400145562/
Visa toppen
Show footer