July
Wednesday 17 December 2008 photo 1/1
|
Sov ut idag. En sovmorgon som skulle ha tagit slut vid 10 fortsatte till halv 12. Och den skoldagen som inte hade tänkt att hända, fick jag dra mig till ändå. Hade en lektion och sen var det raka vägen hem i soffan, helt meningslös dag.
Önskar jag hade mer att säga till dig.. Men jag har tröttnat, du ber om ursäkt, men än sen? Du gör ALDRIG något åt det och det är det jag vill att du ska göra. Du sitter och gråter och säger att du tycker synd om mig och hatar att jag mår som jag gör, men än sen?! Det är allt. Förlåt. Ingen handling. Och jag är så trött på det..
Du har sett alla mina tårar.. Du har sett hur dåligt jag mår, ändå är allt du kan säga förlåt, när du egentligen har all makt i världen att sätta stopp för det? Det klickar inte hos mig.. Och jag är ledsen. Du kan kalla mig tjurig, för du vägrar inse vad det är som håller på att hända. Du kan säga att jag inte är talför, för du inte vill ta konsekvenserna. Men det tog stopp för mig för 4 dagar sen. Jag kan inte se på, jag kan inte låtsas att förlåta dig när mitt hjärta skriker nej. För du sårar mig dagligen, och jag kan inte ta det längre..
Och jag är inte ledsen för min skull, utan för din. Du är så trångsynt och inser inte vad som håller på att hända. En dag sitter du där, utan någon som är beredd att hjälpa dig fastän de har all makt i världen att göra det, och jag hoppas att du då förstår, hur det kändes hos mig, första gången jag skrattade åt dig när du grät, inte för jag totalt tappade det, utan för att jag för första gången inte kunde tycka synd om dig längre, för att jag för första gången inte kunde förstå,
varför du skulle vilja se mig gråta sådär
Önskar jag hade mer att säga till dig.. Men jag har tröttnat, du ber om ursäkt, men än sen? Du gör ALDRIG något åt det och det är det jag vill att du ska göra. Du sitter och gråter och säger att du tycker synd om mig och hatar att jag mår som jag gör, men än sen?! Det är allt. Förlåt. Ingen handling. Och jag är så trött på det..
Du har sett alla mina tårar.. Du har sett hur dåligt jag mår, ändå är allt du kan säga förlåt, när du egentligen har all makt i världen att sätta stopp för det? Det klickar inte hos mig.. Och jag är ledsen. Du kan kalla mig tjurig, för du vägrar inse vad det är som håller på att hända. Du kan säga att jag inte är talför, för du inte vill ta konsekvenserna. Men det tog stopp för mig för 4 dagar sen. Jag kan inte se på, jag kan inte låtsas att förlåta dig när mitt hjärta skriker nej. För du sårar mig dagligen, och jag kan inte ta det längre..
Och jag är inte ledsen för min skull, utan för din. Du är så trångsynt och inser inte vad som håller på att hända. En dag sitter du där, utan någon som är beredd att hjälpa dig fastän de har all makt i världen att göra det, och jag hoppas att du då förstår, hur det kändes hos mig, första gången jag skrattade åt dig när du grät, inte för jag totalt tappade det, utan för att jag för första gången inte kunde tycka synd om dig längre, för att jag för första gången inte kunde förstå,
varför du skulle vilja se mig gråta sådär
Visa toppen
Show footer