January
Tuesday 19 March 2013 photo 1/1
|
okej folket..
Jag tänkte på att det va ett tag sen IGEN som jag faktiskt skrev något, så här kommer en text, vill du inte läsa, well get the f out then!
Here goes:
Jag satt på ett möte igår, där meningen: ''våga vara dig själv'' dök upp fler än 20 gånger, vilket fick mig att fundera på en enda sak: varför?
well, varför jag tänkte just så kommer här: tänk om att vara dig själv inte är bra nog? personligen, så vågar jag aldrig vara mig själv fullt ut. jag tror att om jag är mig själv, så skrämmer jag iväg folk. det är så det alltid vart, alla lämnar mig för att jag inte passar in, eller för att jag säger korkade saker. därför har jag alltid vart sluten, valt att inte ha några vänner.. jag har valt ett liv som en helt privat människa, ljugit om hur jag mår, och totalt blånekat min existens. vet inte om det gjort mig något bättre, men vill jag verkligen bli lämnad fler gånger? jag hatar att vara ensam. Ensamheten är den absolut mest läskiga känslan i världen. Varje gång jag ser människor, ser jag bara hat. Jag väljer att sitta hemma, för att om jag måste ut bland dom, vara nära dom och dessutom kanske prata med dom. Så jag väljer att gömma mig i min egna mörka hörna, där folk inte kan se mig och jag inte dom. Dock, så önskar jag att det hjälpte. Jag menar, hur skönt jag än tycker att det är när jag är ensam, så undrar jag hur folk som umgås med andra egentligen har det. Måste vara helt jävla underbart att känna sig omtyckt, älskat och omgiven av grymma människor som accepterar dig för den du är och vill vara. där du kan helt slappna av. Well, that's about it. Jag kan inte slappna av. Jag har riktigt grymma vänner, som jag offrar mitt liv för vilken sekund som helst, både dom som jag vet är min vän tillbaka, och dom som inte vill vara min vän. Dock, så är jag inte mig själv till fullo. för jag kommer skrämma iväg dom. dom kommer försvinna, och jag kommer gråta mig själv till sömns med en flaska Jack Daniels och Ben & Jerrys. Är det mer värt att känna dig ensam för alltid? jag vet faktiskt inte. är det värt att chansa på att bli lämnad? tror inte det. Om inte jag trivs med mig själv, vem kommer någonsin göra det då?
så är det när du inte har någon tro på dig själv, då slutar man upp som mig. Rädd för att alla ska vända på klacken och gå när du behöver dom som mest. Jag vill inte stå kvar längre, och undra vad som hänt om jag gjort annorlunda, bara valt att hålla min mun stängd och låtsas som om tanken aldrig slagit mig. Och dessa tankar, får mig att vilja rymma iväg, långt bort från alla människor, bort från all levande existens. Då slipper jag sitta på en buss, med okända människor, som kollar konstigt på mig och antagligen tänker: Hur kan han leva med sig själv? vilket jävla freak. Medans jag tänker: dom kollar på mig.. luktar jag äckligt? är det för att jag är tjock? skulle denna människan någonsin kunnat lära känna mig, eller blivit min vän? antagligen skulle han/hon bara kastat iväg mig, kallat mig för ett jävla missfoster och bett mig dra åt helvete. Är det då värt att stanna kvar? det är såna tanker som får mig att istället vilja springa iväg. Jag gråter varje gång jag kommer innanför dörren, tänker på varför alla kollade på mig. Jag blir ledsen varje gång jag tar ett steg utanför bussen, känslan som slår mig är istället att jag aldrig borde åkt den bussen, istället gått från stan hem eller kanske sprungit. hade jag haft råd så kanske en taxi. Då finns det bara en människa som kan döma mig, och hans/hennes jobb är att ta mig dit jag vill.
En dag, ska jag bekämpa den här känslan, men den är inte idag. och antagligen inte imorgon. Och jag kommer antagligen aldrig våga vara den jag vill. men det heter också : Fake it until you make it, så varför inte bara fortsätta den väg jag redan går? åtminstone så försvinner inte alla från mig om jag gör det.
Och ja, jag är en deprimerande jävel, problem?
That's all, Roger and out.
Annons
Comment the photo
142978
Tue 19 Mar 2013 11:40
Jag blir frustrerad på mig själv över att jag inte har någon som helst aning om vad jag ska säga, blir liksom mållös, men jag vill att du ska veta att jag har läst allting och att jag (och så många andra) bryr mig mer än vad du tror och att jag tycker att du förtjänar att känna dig en miljard gånger bättre än hur du beskrev det i texten. Massa massa massa kramar till dig.
M0FFI3
Tue 19 Mar 2013 07:29
Det är hemskt att läsa det här, förstår känslan där på bussen. Men jag tror att om du är det själv, fullt ut så kommer du träffa dom vänner som gillar dig för den du är och accepterar dig, äkta vänner.
Where there is desire
There is gonna be a flame
Where there is a flame
Someone's bound to get burned
But just because it burns
Doesn't mean you're gonna die
You've gotta get up and try try try
Gotta get up and try try try
You gotta get up and try try try
Just den texten stärker mig, så hoppas den kan hjälpa dig lite!
Where there is desire
There is gonna be a flame
Where there is a flame
Someone's bound to get burned
But just because it burns
Doesn't mean you're gonna die
You've gotta get up and try try try
Gotta get up and try try try
You gotta get up and try try try
Just den texten stärker mig, så hoppas den kan hjälpa dig lite!
Prankez
Tue 19 Mar 2013 12:37
Grejen är då att jag verkligen har såna vänner, men dom är för dyrbara för att jag skulle våga ''vara mig själv'', så då förnekar jag hellre min existens och låtsas som om jag är awesome
AniTheSith
Tue 19 Mar 2013 01:58
Men du :( Vad är det som grundat alla dessa hemska tankar om dig själv? Du kanske förklarade det i texten men jag förstod nog inte riktigt. Det absolut viktigaste här i livet är inte hur många vänner man har, hur mycket andra tycker om en - utan som du säger - att hitta sig själv och vara stolt för den man är. Det tar många, många år för dem flesta, vissa bara föds med det. Men jag lovar dig att du kommer komma dit också :) Dina vänner låter underbara, jag tror inte de skulle döma dig. Om man inte kan vara sig själv bland sina närmsta vänner och inte bli accepterad för den man är, då är det ju faktiskt inga riktiga vänner. Jag tror säkerligen du kan vara dig själv med dem, åtminstone de/den som står dig närmst :) Det är ett stort steg att ta, men det är ett väldigt viktigt steg :)
Nu känner inte jag dig alls än, men ville bara säga att du verkar vara en störtskön och underbar människa. Det var mitt första intryck, ingen negativt alls på lååånga vägar! :)
Nu känner inte jag dig alls än, men ville bara säga att du verkar vara en störtskön och underbar människa. Det var mitt första intryck, ingen negativt alls på lååånga vägar! :)
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/prankez/513480157/
Visa toppen
Show footer