December
16 January 2010
Jag rymde till marknaden. Fanns ingen annan stans att ta vägen men folket var jätte trevliga, det kändes underbart att vara fri för engång skull.
Dom sålde smycken och mat.
Jag gav en liten pojke att äppel för han såg helt utsvulten ut, då kom en man fram och frågade om jag kunnde betala Jag svarade Nej, jag har inga pengar, men om jag går till sultanen så får ja
Efter som att jag hade sagt att jag kunde gå till sultanen och be om pengar så blev han mannen misstänksam och frågade varför jag sa att jag kände sultanen, då sa pojken att jag trodde apa
Apan hade snot massa saker, så allt ramlade utt från tröjan. Så vi fick fly !
Efter vi hade flytt, så skulle pojken vissa mig var han bodde. Det blir spänande
Jag tackade han för att han hindrade den där mannen Han märkte att det va första gången jag var på märknaden han sa att jag syns (Åhh va gulligt)
Han vissade mig vad han och Abu bodde, det var fantastiskt. Men när han sa att palatset såg häftigt ut borjade jag tänka på Raja och min Far och va det värt allt deta. Han undrade hur det skulle
Och ja jag bryde mig inte om att han inte var nån prins han var den ända som någonsin har lyssnat på mig Vi kom närmare varandra jag trodde vi skulle kyssas men
Den enda utvägen var att säga att jag var prinsessan.
Dom förde bort pojken. Men jag sa till dom att släppa han, men dom sa att Jaffar hadde get dom åder att föra iväg honom till fängelehålan. Så domsa att jag skulle ta det med Jaf
Jaffar sa att dom tog pojken för han hade kiddnappat mig. Men jag sa att jag rymde. Men Jaffar sa att dom redan hade fixat domen... Halshuggning
Jag sprang iväg Hur kan han göra så jag vet inte vad jag ska göra!
Allt är mitt fel Raja. Jag fick inte enns veta hans namn!
Direct link:
http://dayviews.com/prinsessjasmine/2010/1/16/
Visa toppen
Show footer