Jag har gjort många saker jag inte är så stolt över,
jag har gjort massa saker jag inte bett om ursäkt för.
Jag har behandlat folk som skit, för jag inte velat
inse verkligheten.. Jag har levt i en bubbla full av
förvridning av sanningen, där jag trodde jag hade
rätt hela tiden och ingen kunde veta bättre.

I ett år har jag gått upp och ner, runt, runt i en fasansfull cirkel. Jag har varit på topp och svävat på molnen ena dagen för att sedan så gott som grävt min egna grav dagen efter. Under ett års tid kunde ingen nå mitt inre, jag lyssnade inte på någon.
Det kvittade om de sa till mig att jag inte hade något kvar, att jag måste vakna.. Jag lyssnade inte, det var bara skitsnack enligt mig själv.
Jag trodde verkligen på mina egna tankar, de som snackade i mitt huvud. Jag trodde verkligen jag hittat rätt.
Men sanningen var att jag var så djupt nere i en depression, som jag knappt kunde erkänna för mig själv att jag var i. Jag förlorade precis allt som jag älskat innan den här cirkeln började. Jag trodde verkligen det jag gjorde var rätt, jag gjorde uppoffringar för någon som inte brydde sig, jag sket i vänner för någon som skulle svika mig som ingen annan gjort. Jag var splittrad

Jag satt och tänkte på det här idag, hur mycket jag gått igenom under bara 1 år. Jag har förlorat ALLA mina vänner som jag någonsin brytt mig om. Har dock fått nya som jag älskar ännu mer. Visserligen spelar det ingen roll nu, det här ligger i det förflutna. Jag har lämnat det bakom mig, tack vare mina vänner som funnits vid min sida och stöttat mig varje dag i ett helt år.

Jag är redo att lämna det förflutna bakom mig.. Nu börjar min verkliga verklighet, jag ska skapa min framtid. Följer ni med och hjälper mig?

skönt att höra!