January
Sunday 31 May 2009 photo 1/1
|
Ett av de ting jag anser inte har fått tillräckligt med uppmärksamhet när det gäller åldrande, är hur vi tillbringar vår fritid och hur detta förändras ju äldre vi blir.
Till exempel; en åttaårig pojke skulle antagligen kunna återfinnas om kvällarna i källaren lekandes med Lego, fram tills att det är läggdags. En 11-årig tjej ägnar mesta delen av sin tid åt att önska att hon vore Miley Cyrus. En sextonårig ung man, däremot, spenderar majoriteten av sin fritid åt en underhållande aktivitet vi refererar till som "onani". Tjejer, sjutton år gamla, använder sin tid klokt, genom att (med viss framgång) försöka komma in på slumpmässigt valda pubar.
Hur är det vid tjugo års ålder? Båda könen ägnar sannolikt sin tid åt allt ovan, ibland till och med tillsammans.
Och vid trettio års ålder (och senare)? Tja, vad de då gör, är att skaffa barn. Sedan tvingar de andra att stirra på deras barn. That's it.
Du förstår, runt denna ålder är den tid i livet då människor i din omgivning anser att det är deras personliga plikt att befolka jorden med sin avkomma. Det skulle kunna vara deras första barn, det skulle kunna vara deras fjärde. Och det är bra, det är underbart! Liksom dinosaurierna före oss reproducerar vi. Som människor är det något av vår grej.
Vad jag dock finner mest intressant är det köttsliga behovet inte bara att skaffa ett barn, utan att även tvinga andra människor att titta på det. Visst, de kan försöka dölja grundanledningarna lite genom att bjuda över en på middag eller poker, men vad de egentligen säger är:
"Det här kom just ut ur min vagina. Titta på det nu".
Sannerligen, bebisar är söta på sitt sätt... under de första 6 månaderna eller så. Bortsett från deras mor kan ingen annan mata dem, och de kan inte förflytta sig på egen hand ännu, så du har egentligen bara ett alternativ: Stirra på bebisen.
Eftersom många i min närhet bakat färdigt egna bebisar är detta vad jag gör om dagarna. Vänninor kommer hit (eller så är jag hemma hos andra med tillhörande småttingar), äter middag och får mig att stirra på deras bebisar. Jag förundras tillsammans med föräldrarna över hur smart deras barn är (Bajsade han nyss? Det gjorde han. Direkt till Mensa!), jag frågar frågor om hur det är att ta hand om barnet (den allmänna meningen är att det är tröttsamt) och jag stirrar.
Jag är vid den punkten nu att jag betraktar mig själv som en professionell bebisstirrare. Om någon av er bestämmer er för att reproducera, var inte blyga att bjuda mig över. Jag kommer och stirrar.
- Great Success!
Till exempel; en åttaårig pojke skulle antagligen kunna återfinnas om kvällarna i källaren lekandes med Lego, fram tills att det är läggdags. En 11-årig tjej ägnar mesta delen av sin tid åt att önska att hon vore Miley Cyrus. En sextonårig ung man, däremot, spenderar majoriteten av sin fritid åt en underhållande aktivitet vi refererar till som "onani". Tjejer, sjutton år gamla, använder sin tid klokt, genom att (med viss framgång) försöka komma in på slumpmässigt valda pubar.
Hur är det vid tjugo års ålder? Båda könen ägnar sannolikt sin tid åt allt ovan, ibland till och med tillsammans.
Och vid trettio års ålder (och senare)? Tja, vad de då gör, är att skaffa barn. Sedan tvingar de andra att stirra på deras barn. That's it.
Du förstår, runt denna ålder är den tid i livet då människor i din omgivning anser att det är deras personliga plikt att befolka jorden med sin avkomma. Det skulle kunna vara deras första barn, det skulle kunna vara deras fjärde. Och det är bra, det är underbart! Liksom dinosaurierna före oss reproducerar vi. Som människor är det något av vår grej.
Vad jag dock finner mest intressant är det köttsliga behovet inte bara att skaffa ett barn, utan att även tvinga andra människor att titta på det. Visst, de kan försöka dölja grundanledningarna lite genom att bjuda över en på middag eller poker, men vad de egentligen säger är:
"Det här kom just ut ur min vagina. Titta på det nu".
Sannerligen, bebisar är söta på sitt sätt... under de första 6 månaderna eller så. Bortsett från deras mor kan ingen annan mata dem, och de kan inte förflytta sig på egen hand ännu, så du har egentligen bara ett alternativ: Stirra på bebisen.
Eftersom många i min närhet bakat färdigt egna bebisar är detta vad jag gör om dagarna. Vänninor kommer hit (eller så är jag hemma hos andra med tillhörande småttingar), äter middag och får mig att stirra på deras bebisar. Jag förundras tillsammans med föräldrarna över hur smart deras barn är (Bajsade han nyss? Det gjorde han. Direkt till Mensa!), jag frågar frågor om hur det är att ta hand om barnet (den allmänna meningen är att det är tröttsamt) och jag stirrar.
Jag är vid den punkten nu att jag betraktar mig själv som en professionell bebisstirrare. Om någon av er bestämmer er för att reproducera, var inte blyga att bjuda mig över. Jag kommer och stirrar.
- Great Success!
Comment the photo
Men varför folk vill att du ska skaffa blogg förstår jag inte. Bilddagboken fungerar väl utmärkt?
Hata hata hata!
Det var fint skrivet :D
BILDdagboken kanske skulle bytas ut mot en fräsig blogg?
Dock är det så få som tar sig tiden att regelbundet besöka en blogg att det känns som ett steg ned, inte upp. Här loggar folk regelbundet in och ser kvickt när man lagt upp något nytt (bara de första 5 minuterna efter jag lade upp detta besökte 10 pers min Bdb).
21 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/quenya/373904212/
Visa toppen
Show footer