Tiden läker inte alla sår - man lär sig bara leva med det.

Åkte förbi stallet idag älskling, även om det bara var utanför så började jag gråta.. för minnet av dig kom upp i huvudet igen. Jag insåg inte förens igår att det var pågrund av att du gick bort som jag gav upp hästar.. visst "det är bara ett djur" men du var verkligen min absolut bästa vän.. den som fick mig att känna att jag faktiskt kan mer än vad jag tror.. Kommer aldrig glömma sista gången jag fick rida på dig, kommer aldrig glömma sista gången jag stod och kramades med dig i spiltan.. Även om jag fortsatte i flera år efter att du försvann så blev det aldrig samma sak..Jag saknar hästlivet, saknar den där känslan man får när man galopperar över stora ängar, när man klättrar i skogen eller flyger över hinder.. Men jag kommer aldrig kunna njuta så mycket igen.. aldrig någonsin. Sjukt att man kan sakna ett djur så jävla mycket, sjukt att man kan gråta om nätterna över en häst som egentligen bara såg en som vem som helst.. men du var verkligen min klippa i stormen.. Och det faktum att jag skulle ge vad som helst bara för att få stå i spiltan och gråta runt din hals en sista gång gör inte saken bättre.. för det är dagar som dom här jag inte vill annat än att åka till stallet, även om det bara var för att mocka din spilta så skulle jag ge vad som helst - vad som helst, för att få höra dig gnägga en sista jävla gång.

Annons

The photo has no tags

Camera Konica Digital Camera KD-410Z

Focal length 24 mm

Aperture f/4.9

Shutter 1/210 s

ISO 100

Date

December 2014