January 2017
En toppen nyårsdagen-film. Undrar hur länge den stått i hyllan och väntat på att vi ska förbarma oss över den? Fick den av Henke för några år sedan, som aldrig såg den. Det skulle han gjort
Lång film, tre timmar och tjugofem minuter ungefär. Det krävde två kassetter, på VHS-tiden. Undrar hur filmen ser ut på dvd eller blå-stråle? Kanske FÖR bra?
Letade i fotolådorna efter negativ, jag måste scanna in negativ känner jag, för att få tillbaka alla digitala kopior av pappersbilder som jag blivit av med. Vem i helvete skakar en ryggsäck ren
Hötorgshallen hade stängt för det var röd dag. Ingen turkisk burgare. Istället blev det focaccia eller paj för Anna då, på totala nerköpet Kungshallen.
Efter bion, som var riktigt bra, åkte vi hem till Petra och Björn som bjöd på tretton-dagstårtor (en bra anledning att bjuda på tårta) och för att kompisarna skulle få komma och träffa bebis
Bio med mamma och Madelene. Jag älskar Ken Loach och den här var också bra. Jag gillar nästan alltid hans filmer, med vissa undantag. Just Jag, Daniel Blake drar nog mycket mer publik än trogna K
Pluralism är en ojämn Eldkvarn-skiva av bara fasen, med enligt mig asfult omslag. Ljudbilden är också helt galen. Men kul att dom gjorde den, antar jag.
The Distillers - Sing Sing Death House Det var mycket Hellcat Records när jag var 16-17 så där. Släpptes mycket halvbra skivor där, och gör säkert fortfarande, och då tyckte jag de var helbra
Jag vet att det här är skitlängesedan. Brian "Head" Welch är tillbaka i Korn sedan länge. Men jag bara älskar den här bilden. Det var så skönt galet medan cirkusen var igång. Jag har den se
Usch Usch Usch. Ibland gör jag lite konstiga filmval. Men Anna hängde gärna med och såg den här gapiga jävla komedin. Det var kul i en kvart men sen ville jag gärna åla ut ur salongen. Hon pep
Jag brukar inte bli arg så ofta alls. Jag har lång stubin. Jag är snäll. Ovanligt snäll säger vissa. För snäll. Men till en viss gräns. Jag brukar inte ladda upp bilder på bilddagboken som
Jag fattar ta mig farao ingenting av den här dagen. Vad i helvete är det som händer? Är det så här det känns när man blir galen? Om det känns så här när man blir galen, så tyder det mest
Capricorn One däremot, den rekommenderar jag av hela mitt filmhjärta till alla som gillar lite amerikansk film från sjuttiotalet. Jag tror den hade stått i hyllan ett halvår. Typisk sån där fi
Marilyn Monroe är en skådis jag gärna ser allt hon medverkat i. Den här var lite långrandig men rolig. Bing Crosby var med på ett hörn också.