Dragonica dagbok 2

Jag kom på en sak imorse när jag vaknade. För jag märkte att sedan jag började spela Dragonica har jag blivit så otroligt sugen på att spela det hela tiden. Och undrade varför. Jag kom fram till det här:

När jag var liten och fick en ny leksak, så ville jag alltid hålla på att leka med den och kunde inte sluta. Det var tufft för mig när det sen var sängdags. Så jag bestämde mig att gå upp jättetidigt och fortsätta leka med min leksak. När jag varknade nästan morgon, hoppade jag ut ur sängen och bara fortsatte leka med min leksak för att jag bara ville se vad mer jag kan göra med den.

När jag senare skaffade konsoler som Gameboy, N64 och PS2, handlade jag även spel som var så intressanta att jag bara var sugen på att fortsätta spela dem för att se hur de fortsätter. Det hände samma sak här: Att jag satte mig framför konsolen så fort jag vaknade och spelade hela dagen.

Så småningom ersatte diverse animeserier som Naruto, Bleach och Death Note samma känsla. Jag satt som fastklistrat framför skärmen, för att storyn var så intressant att jag bara var tvungen att få veta vad som händer sen och hur det kommer sluta. Men när serierna fylldes med fillers blev de tråkiga och intresset för dessa serier minskade.

Ett tag försökte jag nog omedvetet få tillbaka samma känsla. Jag köpte och skaffade en massa spel och har även nu minst ett tiotals spel i hyllan som jag började, men aldrig blev klar med. Jag orkade liksom inte.
Först förstod jag inte varför. Jag bara tyckte att de inte var så roliga som jag hade förväntad mig. Men kunde inte sätta fingret på vad jag tycker är roligt med spel.

Men sedan jag började spela Dragonica har samma känsla som jag har saknat hela tiden återvänd. Jag har svårt att lägga mig om kvällarna. Svårt att somna, för att tankarna hela tiden återgår till spelet. Sedan vaknar jag ibland tidigare än vad jag hade ställt väckarklockan på (kl. 9), och är så otroligt sugen på att fortsätta spela Dragonica. Jag sätter mig framför datorn, startar spelet och nördar sönder det hela dagen ända till kl. 24 när jag ska lägga mig. Om kvällarna gör mina fingrar ont av allt tangenthamrande. De enda gånger jag pausar är när jag ska på toa eller äta lite mat (laddar batterierna).

Men vad är det som är så kul med Dragonica? Frågan är väl snarare: Vad är det som är så kul med MMORPG? Jag tycker i alla fall att ryktet med att MMORPG spel är beroendeframkallande stämmer helt och hållet. Det roliga med det hela är den där "belöningskicken" man får när man uppnår nya saker i spelet. Man vill bara fortsätta träna för att levla upp, klara quests och uppdrag, få nya vapen, kläder, items, achievements (ja man få det också ;), upptäcka världen mer och mer och lära sig nya tekniker som är helt coola att använda sen.

Att man kan göra det tillsammans med andra online spelare är ett plus i kanten. Det är som msn som spel. Man känner sig som en del av massan, helheten. Man kan skryta med vad man redan har uppnått, visa upp sig och få andras uppmärksamhet. Samtidigt som man spelar MED dem, inte EMOT dem (det finns dock även PvP). Man måste jobba som team för att klara missions. Alla uppfyller sin roll i uppdragen. Man är inte längre "en i klassen". Man är en "level 22 Knight med ett imba svärd och feta tekniker som man pownar motståndarna med, samtidigt som man hjälper sina kamrater." Man är inte som alla andra, man är unik. Men ändå finns gemenskapen kvar.

Påminner mig lite grann om Gemeinschafts- systemet i Nazityskland eller Genossen (Comrad) - gemenskapen i kommunistregeringar. Men det är en annan femma. Huvudpoängen är att det känns bra. Man känner sig som en person, en viktig och betydelsefull del av helheten, och inte som en meningslös och okänd objekt bland alla andra människor i världen. Att man har vapen och tekniker förstärker denna maktkänsla. Det är alltid tillfredställande att kunna utöva någon form av makt. Även om bara i ett spel.

Jao.. det var mina tankar om spelet i alla fall. Nu lite om min progress. Har inte hunnit så mycket egentligen. Gissa vad: Jag har också ett social life! Var med killgänget och umgicks lite hos Martin igår, så jag hann inte göra så mycket. Sedan kom Johan hem till mig och vi lanade sedan tillsammans med Fredde och farmade några missions som var snäpet för lätta för mig. Fredde ville så gärna gå upp i level. Har en liten känsla av att Fredde kommer dissa oss så fort han har hunnit ifatt mitt level. Han brukar vara lite ego när det gäller såna saker.

Jag kom upp till level 23 iaf. Kan kasta granater nu (som verkar suga. Kan inte kombinera dem med mina andra combos). Har skapat en guild tillsammans med Johan också. Skitkul. Var dock svårt att komma på ett bra namn, för de flesta var redan upptagna. Vi körde sedan på Norspectum, vilket ska vara en blandning av Norrköping och Spectrum (en spektral värld). Don't ask me why. Fredde var rolig också när jag frågade honom om han hade lust att joina, men HAN ställde villkoret att bara joina om jag hjälpte honom levla! XD Han förstod inte ens vad jag menade när jag påstod att det egentligen är JAG som borde ställa upp villkoren :P Men hepp. Han fick som han ville. Mitt nästa mål är att komma till lv 25 så att jag kan equippa mina nya kläder och vapen.

Btw, creds till dem som orkar läsa allt det här XD

Yay ^^ Adda mig så fort du börjat spela ;) Jag hater Fania. jo det är EU.