August
Friday 24 April 2009 photo 1/1
|
Varför? Varför Varför?
det finns dagar då allt känns tungt. Man försöker gaska upp sig...
provar ett gapskratt, men nej, det blir inte bättre, det blir bara värre...
allting går för fort, man hinner inte med, man sitter fast i ekorrhjulet...
och stångar sig blodig mot folk i sin omgivning...
och ibland kan man inte ens hålla en enda boll i luften..
och inte får man ut något från försäkringskassan den här månaden heller..
man kan inte fokusera trots att man försöker...
nej, man orkar inte vara med i racet längre..
när man är övertygad om att det inte kan bli värre, jo då blir det faktiskt det..
det enda man duger som är dörrmatta, man smälter ihop med tapeten..
såna dagar är alla andra smalare, fräschare och snyggare i håret...
själv får man återbud från frissan och det blir kortslutning i locktången..
det är då man tröstäter och tvingas väga in sig hos viktväktarna..
eller prövar GI-metoden..
men ingen kan ändra på sina gener, man är helt enkelt som man är...
när veckan äntlgen är slut och man slapnar av känns det mesta helt okej..
ända tills det ringer på dörren, det är då man inser att man bjudit gäster på middag..
gissa om snacket kommer att gå..
nu kan det faktiskt inte bli värre, jo visst kan det bli det..
när allt man vill är att bli lite ompysslad...
då blir man plötsligt dumpad för någon som är 15 år yngre..
trots att man slagit knut på sig själv för att vara till lags..
varför blir man alltid kär i fel sort?
Man deppar, känner sig värdelös och ensam, nu kan det inte bli värre..
jo de kan alltid bli värre, särskilt när man inte vet vilket håll man är påväg..
då måste man våga att språnget..
det finns ju trots allt några som ställer upp och stöttar..
det är bara att visa vad man går för, dags att byta jobb?
Eller börja plugga, skaffa nya intressen eller anta nya utmaningar, gå ut och dansa och träffa en drömprins.
Man överlever trots allt och man ska vara sig själv...
Det är man ju faktiskt bäst på.
det finns dagar då allt känns tungt. Man försöker gaska upp sig...
provar ett gapskratt, men nej, det blir inte bättre, det blir bara värre...
allting går för fort, man hinner inte med, man sitter fast i ekorrhjulet...
och stångar sig blodig mot folk i sin omgivning...
och ibland kan man inte ens hålla en enda boll i luften..
och inte får man ut något från försäkringskassan den här månaden heller..
man kan inte fokusera trots att man försöker...
nej, man orkar inte vara med i racet längre..
när man är övertygad om att det inte kan bli värre, jo då blir det faktiskt det..
det enda man duger som är dörrmatta, man smälter ihop med tapeten..
såna dagar är alla andra smalare, fräschare och snyggare i håret...
själv får man återbud från frissan och det blir kortslutning i locktången..
det är då man tröstäter och tvingas väga in sig hos viktväktarna..
eller prövar GI-metoden..
men ingen kan ändra på sina gener, man är helt enkelt som man är...
när veckan äntlgen är slut och man slapnar av känns det mesta helt okej..
ända tills det ringer på dörren, det är då man inser att man bjudit gäster på middag..
gissa om snacket kommer att gå..
nu kan det faktiskt inte bli värre, jo visst kan det bli det..
när allt man vill är att bli lite ompysslad...
då blir man plötsligt dumpad för någon som är 15 år yngre..
trots att man slagit knut på sig själv för att vara till lags..
varför blir man alltid kär i fel sort?
Man deppar, känner sig värdelös och ensam, nu kan det inte bli värre..
jo de kan alltid bli värre, särskilt när man inte vet vilket håll man är påväg..
då måste man våga att språnget..
det finns ju trots allt några som ställer upp och stöttar..
det är bara att visa vad man går för, dags att byta jobb?
Eller börja plugga, skaffa nya intressen eller anta nya utmaningar, gå ut och dansa och träffa en drömprins.
Man överlever trots allt och man ska vara sig själv...
Det är man ju faktiskt bäst på.
Visa toppen
Show footer