June
Tuesday 3 May 2011 photo 1/1
|
Märks det nu då? XD
(det är bara några paragrafer där längst ner som är nya
men nu är iallafall kapitel 1 klart X3 )
Kommentarer?
Dogma
-Kapitel 1 Amen-
Jag såg ner på kroppen som hade tillhört en medelålders blond kvinna.
Hon var inte längre här. Jag satte mig ner på huk.
"Réquiem ætérnam dona ei Dómine; et lux perpétua lúceat ei.
Requiéscat in pace. Amen.*" Mässade jag och stack sedan ner min
vänstra hand i hålet där kroppens hjärta borde suttit. Den hade börjat
bli kall. Den hade varit död lite över en timme. Inte mer än två.
Jag blundade och tog ett par djupa andetag. Det var ingen i närheten.
Jag tog upp min hand ur hålet. Motstod frestelsen och torkade istället
av handen på mina byxor. Det var en underlig brottsplats. Nacken var
söndertuggad. Uppenbarligen en vampyr. Demoner brydde sig inte det
minsta om halspulsården. De slet ut sina offers ögon, åt dem och
kollade på medans offren plågades. Sedan tog de sina offers hjärtan.
Det var det som var skumt. Denna kropp hade en av varje. Men en
demon och vampyr skulle aldrig jobba tillsammans. Det skulle vara
som att en katt och en hund skulle jaga tillsammans. Inget som
skulle hända naturligt. Utan mänsklig inverkan. Vilket var omöjligt.
Jag gungade på mina hälar, drog en hand igenom mitt hår och
suckade. Lika bra att börja undersökningen. Jag satte min
högerhand mot mitt högra öra och sa högt.
"Fader?" Jag hörde ett lågt pip i mitt huvud och sedan svarade en
välbekant röst.
"Ja?" Jag reste mig upp och kollade runt. Inget utom kroppen
framför mig var ovanligt.
"Jag har hittat en." Knäppandet jag hade hört i bakgrunden
slutade. Han satt troligtvis och spelade nått.
"Va, redan? Började inte du just?" Ja, ännu en skum sak. Varför
attackera någon just här? Jag svarade honom inte. Han borde kunna
se på GPSen att jag var alldeles utanför kyrkan.
Det var tyst i andra änden i nån minut sedan hörde jag hur det rörde
sig i kyrkans källare. Jag ryckte på näsan och några minuter senare
öppnades bakdörren jag själv hade stängt för ungefär en halvtimme
sedan.
"ÅH!" Det tjöt i mitt huvud och Fader Matteus skrud böljde i en plötslig
morronbris medans han storögt stirrade på kroppen nedanför mina fötter.
"Skulle du kunna vara snäll och stänga av den dära." Mumlade jag
och menade hans headset. Det blir rundgång med manicken de
opererade i mitt huvud då jag var liten. Ungarna nuförtiden får ett
snyggt uppdaterat version så de slipper rundgång men det hjälper ju
inte mig.
"Förlåt." Svarade han och stängde av, han hade börjat bli blek nog i
ansiktet för att se grön ut. Det här var förmodligen första gången han
stötte på döden på nära håll. Jag nös och han tittade nervöst på mig.
"Um, Kite, jag tar hand om det hära. Du måste ta reda på varför Rafael
inte har återvänt." Han stod fortfarande försynt borta vid dörren. Ville
inte komma i närheten av kroppen, eller mig.
Jag suckade, drog en hand genom mitt hår igen och såg på medans
solen sakta klättrade upp mellan husen. Javisstja, det var därför jag
var ute vid den hära tiden på dygnet. Jag skulle ta reda på varför våran
jägare Nummer Ett inte hade kommit hem. Mina ögon sved.
"Visst, vad säger du om att utrota lite pixel ondska med World of
Warcraft då jag kommer tillbaka?" Han blinkade och hans ansikte fick
lite färg.
"Du må-måste sova då." Stammade han fram.
"Ondskan sover aldrig." Flinade jag och vände mig i riktning mot
GPS koordinationerna jag hade fått. Jag tog några steg och tittade
upp på solen. Var den så gul då jag såg den förra gången? Jag
kommer faktiskt inte ihåg sist jag såg den.
Jag tog två djupa andetag och smakade på dofterna i området.
Vatten på asfalt, avgaser från några få bilar, morrontrötta
människor och den sötsliskiga lukten av döden.
Jag kollade över min axel och gav prästen bakom mig ett
ursäktande leende.
"Vad var det nu jag skulle göra igen?" Han fick ett plågat uttryck
i ansiktet men han svarade.
"Du måste hitta Rafael. Hans GPS signal sågs senast i närheten
av järnvägsstationen." Bilder av en rygg tattuerad med vingar
blixtrade förbi mitt inre öga. Så var det, våran nummer ett hade
inte kommit tillbaka till kryptan efter en natt av vampyrjakt.
Jag gav fader Mattew** en snabb nick och slank in bland
skuggorna.
----------
*Eternal rest grant unto him/her, O Lord; and let perpetual light shine
upon him/her. May he/she rest in peace. Amen.
( Den är en bön som alla katoliker borde kunna :P )
** Inte ett skrivfel.
Jag såg ner på kroppen som hade tillhört en medelålders blond kvinna.
Hon var inte längre här. Jag satte mig ner på huk.
"Réquiem ætérnam dona ei Dómine; et lux perpétua lúceat ei.
Requiéscat in pace. Amen.*" Mässade jag och stack sedan ner min
vänstra hand i hålet där kroppens hjärta borde suttit. Den hade börjat
bli kall. Den hade varit död lite över en timme. Inte mer än två.
Jag blundade och tog ett par djupa andetag. Det var ingen i närheten.
Jag tog upp min hand ur hålet. Motstod frestelsen och torkade istället
av handen på mina byxor. Det var en underlig brottsplats. Nacken var
söndertuggad. Uppenbarligen en vampyr. Demoner brydde sig inte det
minsta om halspulsården. De slet ut sina offers ögon, åt dem och
kollade på medans offren plågades. Sedan tog de sina offers hjärtan.
Det var det som var skumt. Denna kropp hade en av varje. Men en
demon och vampyr skulle aldrig jobba tillsammans. Det skulle vara
som att en katt och en hund skulle jaga tillsammans. Inget som
skulle hända naturligt. Utan mänsklig inverkan. Vilket var omöjligt.
Jag gungade på mina hälar, drog en hand igenom mitt hår och
suckade. Lika bra att börja undersökningen. Jag satte min
högerhand mot mitt högra öra och sa högt.
"Fader?" Jag hörde ett lågt pip i mitt huvud och sedan svarade en
välbekant röst.
"Ja?" Jag reste mig upp och kollade runt. Inget utom kroppen
framför mig var ovanligt.
"Jag har hittat en." Knäppandet jag hade hört i bakgrunden
slutade. Han satt troligtvis och spelade nått.
"Va, redan? Började inte du just?" Ja, ännu en skum sak. Varför
attackera någon just här? Jag svarade honom inte. Han borde kunna
se på GPSen att jag var alldeles utanför kyrkan.
Det var tyst i andra änden i nån minut sedan hörde jag hur det rörde
sig i kyrkans källare. Jag ryckte på näsan och några minuter senare
öppnades bakdörren jag själv hade stängt för ungefär en halvtimme
sedan.
"ÅH!" Det tjöt i mitt huvud och Fader Matteus skrud böljde i en plötslig
morronbris medans han storögt stirrade på kroppen nedanför mina fötter.
"Skulle du kunna vara snäll och stänga av den dära." Mumlade jag
och menade hans headset. Det blir rundgång med manicken de
opererade i mitt huvud då jag var liten. Ungarna nuförtiden får ett
snyggt uppdaterat version så de slipper rundgång men det hjälper ju
inte mig.
"Förlåt." Svarade han och stängde av, han hade börjat bli blek nog i
ansiktet för att se grön ut. Det här var förmodligen första gången han
stötte på döden på nära håll. Jag nös och han tittade nervöst på mig.
"Um, Kite, jag tar hand om det hära. Du måste ta reda på varför Rafael
inte har återvänt." Han stod fortfarande försynt borta vid dörren. Ville
inte komma i närheten av kroppen, eller mig.
Jag suckade, drog en hand genom mitt hår igen och såg på medans
solen sakta klättrade upp mellan husen. Javisstja, det var därför jag
var ute vid den hära tiden på dygnet. Jag skulle ta reda på varför våran
jägare Nummer Ett inte hade kommit hem. Mina ögon sved.
"Visst, vad säger du om att utrota lite pixel ondska med World of
Warcraft då jag kommer tillbaka?" Han blinkade och hans ansikte fick
lite färg.
"Du må-måste sova då." Stammade han fram.
"Ondskan sover aldrig." Flinade jag och vände mig i riktning mot
GPS koordinationerna jag hade fått. Jag tog några steg och tittade
upp på solen. Var den så gul då jag såg den förra gången? Jag
kommer faktiskt inte ihåg sist jag såg den.
Jag tog två djupa andetag och smakade på dofterna i området.
Vatten på asfalt, avgaser från några få bilar, morrontrötta
människor och den sötsliskiga lukten av döden.
Jag kollade över min axel och gav prästen bakom mig ett
ursäktande leende.
"Vad var det nu jag skulle göra igen?" Han fick ett plågat uttryck
i ansiktet men han svarade.
"Du måste hitta Rafael. Hans GPS signal sågs senast i närheten
av järnvägsstationen." Bilder av en rygg tattuerad med vingar
blixtrade förbi mitt inre öga. Så var det, våran nummer ett hade
inte kommit tillbaka till kryptan efter en natt av vampyrjakt.
Jag gav fader Mattew** en snabb nick och slank in bland
skuggorna.
----------
*Eternal rest grant unto him/her, O Lord; and let perpetual light shine
upon him/her. May he/she rest in peace. Amen.
( Den är en bön som alla katoliker borde kunna :P )
** Inte ett skrivfel.
Comment the photo
det är kanske lätt att missa för läsare tar det som att han har glömt bort bara för att du lägligt nog ska kunna förklara det för läsarna. xD det händer så ofta i media att folk har blivit vana och inte riktigt tänker på att karaktärerna kanske gör det för sig själva och inte bara för att det är lägligt för att läsarna ska bli insatta med. xP
alltså..ja <3
mer på historien och studerar till den än letar reda på ifall man ska använda bindestreck eller inte mellan akronym och vanliga ord XD
14 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/rin-rin/489227071/
Visa toppen
Show footer