February
Wednesday 1 June 2011 photo 1/1
|
Vad som bara kan beskrivas som ett totalt misslyckande är inget. Även ifall du inte skriver någonting på ditt prov så har du ändå varit där om ändå inte försökt. Och även om du skolkar så har du ändå tänkt på hur mycket du bara skiter i provet. Det är inte ett totalt misslyckande om man frågar en ung bäver. Det gör jag ofta eftersom de ofta bestämmer när jag är hungrig eller inte. Detta känns väldigt bra då jag i detta fall vet att jag inte kommer att misslyckas, totalt.
Vid en stor lyktstolpe, grå som den himmel som just i denna stund bredde ut sig över den vackra kvällshimmeln, stod en klunga av dessa avgrundsmonster, tittande på en liten skäggig typ högst uppe på samma gråa lyktstolpe. Varför hoppade han upp i en lyktstolpe om han hade alla dessa kletiga kräftspadsdrypande personer efter sig. Kanske ville han komma undan dem så gärna att hans milkshake slutade vispa. Men jag måste bara älska det där skägget som nästan når ända ner till den stora klungan under honom. Och han ser riktigt viktig ut i den fina vita kemirocken. Jo han är nog en jordgubbe skulle jag säga.
Att skrika så att deras uppmärksamhet dras till mig kanske inte var någon bra ide när jag väl tänker efter. Detta kan nog bero på att även fast jag bara blivit jagad av zombies i cirka en halvtimme så börjar jag bli trött på det. Fast det så klart, jag har ju alltid drömt om att få slå in ett lätt kladdigt och rätt mjukt kranium med en trevlig och fin kofot. Vad som får mig att fortsätta att slå in dem är nog att det nu är en annan människas liv som står på spel. Detta, plus det faktum att jag aldrig riktigt tyckt om min pappas kofot gör att det blir oerhört lätt att fortsätta. Och så kan det faktum att om jag slutar så kommer det liv som jag en gång levt inte längre vara det liv jag en gång levt, vara en liten bidragande faktor. I vilket fall som helst så är det nog så att inte jag behöver oroa mig för nu eftersom alla nu ligger i en vacker halvcirkel framför mig.
Über professor Ghraichen von Ichraisenostathchargh var stor och ful. Men vad vet jag, då hans skägg täckte det mesta av hans nuna och kropp. Det som däremot synes av denna nattens budbärare, mästare av det makabra, var skägget och, ehmm, ja du, det kanske inte var så mycket mer. Och han verkade lite bakom flötet också då den ända fråga som ställdes till mig var (vem är du?) så lätt att jag direkt kunde svara på den och han började då försäkra sig att jag inte var en av dem. Detta genom den enkla frågan om jag på senare tid satt i mig alkohol. Detta hade jag ju inte gjort och även om jag inte riktigt förstod varför denna fråga bevisade så mycket hade jag inte så lång tid på mig att fundera på då han började förklara.
Den gode professorn var tydligen inblandad i skapandet av dessa varelser, därav titeln mästaren av det makabra, då han jobbade med byns husgrupp av tyska nynazister. Dessa dumma fulingar hade kommit med den intellektuella, smått tillfredsällande och långsökta teori att för att utrota alla judar, romer, homosexuella och handikappade så ska vi göra deras hjärna så rutten och utblåst att deras enda behov är att äta. Detta skulle i sin tur göra att om detta uppnåddes med hjälp av ett virus så skulle det dessutom sprida sig till andra och då skulle idioterna styra hela byn. Då började man spåna på vad dessa offer hade gemensamt och kom till den trevliga lösningen att de dricker alkohol. Så de skulle lansera denna nya spritsort. Det var en bra plan förutom på en punkt, nämligen det faktum att inte bara deras offer dricker, utan i princip alla dricker, speciellt tyskar. Så deras plan slog tillbaka på dem själva då de drack av denna sort på invigningsfesten. Och de drack så mycket av det så att de blev över zombies som styr de andra idioterna och har sitt högkvarter inne på Systembolaget. Jag blir nog tvungen att göra något åt det här, med hjälp av professorn, eller det gick visst inte då min bollrädsla och professorns alldeles för långa hopp gjorde att det kanske inte var någon bra ide. Ja ja, jag får väll fortsätta då.
Jag undrar vad som gör att dessa över zombies så över, så att säga. Jag skulle gissa att jag redan tagit och besegrat en av dem. Den fula morfar som jag tog och besegrade med min älskade Glock 18. Jag bara älskar den filmen. Fula nazister med märken i handen som letar efter glömda religiösa artefakter. Men den sluge äventyraren och arkeologen är dem hack i häl med en vacker dam vid sin sida, så klart. Och det underbara slutet då de hittar den och nazisterna smälter då de inte blundar. Jo det är verkligen en av mina av favoritfilmer och jag tror kanske att jag borde koncentrera mig lite mer på vägen då jag i detta ögonblick håller på att köra in i en stor klunga av dessa fula idioter, där en råkar ha en smått megalomanisk minigun i sitt fula grepp. Fast det hjälper inte när en moppe kraschar in i honom och spränger ungefär tio kvadratmeter av gatan runt honom. Tack och lov att jag hoppade av innan. Vad som nu måste göras är uppenbart. Sådan tur att Systembolaget inte är mer än tio meter bort. (I hope you cry for the ones you’ve lost)
Annons
Comment the photo
Tomz
Fri 3 Jun 2011 23:00
Jag fattade typ vad du mena... lite svåra gemförelser, men det var verkligen fint skrivet... <3
Tomz
Thu 16 Jun 2011 21:35
Nej... Jag är ju kort, folk mobbas för det D: så säger dom att de e gulligt, jag tkr inte det :c
25 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/risensacrifice/490812165/
Visa toppen
Show footer