May
Wednesday 19 November 2008 photo 1/1
|
Mina problem är fria att diskutera
Men du kan fråga dig själv om det är mig du diskuterar om
Om det är jag som är problemen
Och inte problemen som är jag, utan tvärtom
Det är dagen jag ska gråta
Med armarna runt min kropp som slingrar sig mot en vattenkram
Tycks min tystnad tala för sig själv?
Eller tycks mina ord ur stängda läppar få mig att verka lam?
Och du vill att jag ska prata inför en okänd människa,att jag ska spy ut allt jag har ätit från en tallrik av ångest. Och jag ska spy galla över människan. Jag ska spy frätande syra som kommer att fräta i hennes öron och få en tryckande värme att lagra sig bakom hennes ögon när min flodvåg är slut. Det är vid det här tillfället då pungsparken utdelas till någon annan än mig.
På den andra krigsfronten i loberna med hippocampusen som ammunition står kriget mellan ett dilemma med hög tröskel till det svarta och det vita. Jag måste bestämma vilken sida som vinner mest och samtidigt förlorar minst. Och det hade varit lätt om bara jag hade påverkats av resultatet. Personer som cirkulerar min omgivning kommer alla att få skottskador från mitt egna känslomässiga krig, och när resultatet är över och flaggan rest kommer ingen att vara oskadd. Inte minst Du.
Frontalloben skallar sig själv i en svart vägg i hopp om att vinna en tävling om vad som skulle fläcka vad. Och den här ritualen som jag själv har skapat har en tvetydig form av koncentration. Tvetydig på så sätt att den inte går rakt fram helt enkelt. Den förgrenar sig åt varsitt håll och skapar till slut ett virrvarr av döda grenar som avbildar ett träd - en skugga från vad som innan varit tusenårigt liv.
På den andra krigsfronten i loberna med hippocampusen som ammunition står kriget mellan ett dilemma med hög tröskel till det svarta och det vita. Jag måste bestämma vilken sida som vinner mest och samtidigt förlorar minst. Och det hade varit lätt om bara jag hade påverkats av resultatet. Personer som cirkulerar min omgivning kommer alla att få skottskador från mitt egna känslomässiga krig, och när resultatet är över och flaggan rest kommer ingen att vara oskadd. Inte minst Du.
Frontalloben skallar sig själv i en svart vägg i hopp om att vinna en tävling om vad som skulle fläcka vad. Och den här ritualen som jag själv har skapat har en tvetydig form av koncentration. Tvetydig på så sätt att den inte går rakt fram helt enkelt. Den förgrenar sig åt varsitt håll och skapar till slut ett virrvarr av döda grenar som avbildar ett träd - en skugga från vad som innan varit tusenårigt liv.
Visa toppen
Show footer