Saturday 4 July 2009 photo 1/2
|
Om precis en vecka räknat från denna dag, så befinner jag mig i Grekalnd, antagligen på en restaurang för att fylla magen och vila mina små små fötter. Och som jag ser framemot att befinna mig i Grekland, jag älskar Grekalnd, jag älskar folket och jag älskar sättet de lever. Jag kan inte påstå att jag slitit som en gris och att det ska bli behövligt att komma bort av den anledningen, men jag är så trött på att inte få ut något av dagarna och hela tiden göra allt på rutin, jag njuter inte hemma! Så av den anledningen ska det bli så himlans skönt! Njuta ska jag göra i Grakland, av sol och värme och att för första gången i mitt liv lämna Sverige utan att ha mamma och pappa med mig! Har nog inte varit ifrån dem en vecka i sträck någon gång. Som jag ska behöva komma bort ifrån min mor och som hon behöver att jag åker bort, suck vad bra det ska vara för oss båda. Kommer bara vara possitivt att vara ifrån hela familjen för den delen. Jag behöver längta!! Det är nog jag det, längta. Det jag kan tjata om i alla evighet. För det ÄR så, längtan är bäst, på så många vis.
Ska ha någon slags självterapi i tre veckor, utan att tänka på det viset, för det en en jävligt bra terapi av att bara byta miljö och äta mat som man aldrig äter hemma. Att få sova i en obekväm säng och duscha i en liten jäkla dusch. Kanske njuter man inte av det just då, men som man behövde det inser man senare. Jag var så förbannad och less andra veckan sist jag var i Grekland, kändes som att jag inte hade duschat ordentligt på två veckor och all jäkla tsatsiki satt i halsen på mig, men GUD så skönt det var egentligen, insåg man när man kom hem. Att få vara lite småskitig, och man behöver inte äta massa tsatisiki bara för att man är i Grekland, finns massa annat gott också!
Men helst själv åker jag ju inte, Alex åker ju givetvis med, eftersom det är hans hemtrakter vi ska uppleva. Och det i sig kan vara bra också, eller det är bra, så får vi testa våra vingar och se om vi klarar av tre veckor i sträck utan att slå ihjäl varandra (inte riktigt).. Vi är ju vana att umgås bara helger vi, om ens det alla gånger, vilket varit jälkigt bra har man insett. Men det blir annat när man åker utomlands vill jag tro. Vad vi får är i alla fall tid för bara varnadra och det är viktigt med tanke på att vi inte vet hur framtiden ser ut! Filipstad tyckte inte jag var det närmaste och smartaste stället då man hade flickvän... men med handen på hjärtat så gör han helt rätt i så fall. Vad som än sker så vill jag inte vara ett hinder för hans drömmar och framtid. Jag kan och vill inte flytta till Filipstad! Men vadfan, vi är ju unga och fria, och vem som helst klarar sig utan mig, det vet jag så väl!
Djupt blev det, men så sant det var, är.
Puss och kram.
Ska ha någon slags självterapi i tre veckor, utan att tänka på det viset, för det en en jävligt bra terapi av att bara byta miljö och äta mat som man aldrig äter hemma. Att få sova i en obekväm säng och duscha i en liten jäkla dusch. Kanske njuter man inte av det just då, men som man behövde det inser man senare. Jag var så förbannad och less andra veckan sist jag var i Grekland, kändes som att jag inte hade duschat ordentligt på två veckor och all jäkla tsatsiki satt i halsen på mig, men GUD så skönt det var egentligen, insåg man när man kom hem. Att få vara lite småskitig, och man behöver inte äta massa tsatisiki bara för att man är i Grekland, finns massa annat gott också!
Men helst själv åker jag ju inte, Alex åker ju givetvis med, eftersom det är hans hemtrakter vi ska uppleva. Och det i sig kan vara bra också, eller det är bra, så får vi testa våra vingar och se om vi klarar av tre veckor i sträck utan att slå ihjäl varandra (inte riktigt).. Vi är ju vana att umgås bara helger vi, om ens det alla gånger, vilket varit jälkigt bra har man insett. Men det blir annat när man åker utomlands vill jag tro. Vad vi får är i alla fall tid för bara varnadra och det är viktigt med tanke på att vi inte vet hur framtiden ser ut! Filipstad tyckte inte jag var det närmaste och smartaste stället då man hade flickvän... men med handen på hjärtat så gör han helt rätt i så fall. Vad som än sker så vill jag inte vara ett hinder för hans drömmar och framtid. Jag kan och vill inte flytta till Filipstad! Men vadfan, vi är ju unga och fria, och vem som helst klarar sig utan mig, det vet jag så väl!
Djupt blev det, men så sant det var, är.
Puss och kram.