November
Monday 22 June 2009 photo 2/2
|
Jag skulle kunna sitta och skriva ner hur mycket som helst om hur bra respektive inte bra jag mår. Men nää , dels skulle det ta upp för många rader, ja på tok för många sen snackar folk något så grymt.
Jag känner mig utnyttjad, så då var det sagt. Då var den biten avklarad. Jag önskar att jag aldrig hade träffat dig. Ta mig inte fel nu, jag menar ju inte så. Allting har blivit så svårt sen du kom in i bilden, det har varit något särskilt med dig och det har lett till en helt annan kärlek. En mycket svårare sådan. Visst har vi haft våra stunder och dom gånger som har varit så inihelvetes bra. Men dom har varit få, och det vet du också. Och jag glömmer aldrig alla de andra stunderna då jag faktiskt kände helt tvärtom.. det sitter kvar. Jag vet inte om jag har det bättre med eller utan dig, eller om du har det bättre med eller utan mig. Jag är inte säker längre.. Det står ett frågetecken skrivet i pannan på mig just nu.
Man gör oftast det sjuka felet att man stirrar sig blind på de få bra sakerna än de flertal dåliga.
Men jag erkänner, du har mig fortfarande på kroken vilket du nog alltid kommer ha, mer eller mindre.
Numera är felet inte det att jag blir ledsen, eller klart jag blir ledsen när det är känslor inblandat hit och dit och ingenting går bra. Gärna allting dåligt på en och samma gång också. Nej utan jag blir mer arg, först ledsen sen arg. Så arg att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jo men det är helt sjukt, jag har blivit så jävla arg på sista tiden.
Och det gör ju i sin tur att det blir tjafs hemma när jag kommer och är sur och lättirreterad och beter mig som ett arsel. Och sånna finns det redan på tok för många av.
Jag går runt och har oron och ångesten på axeln, som piraten har sin pagegojja ungefär.
Och vad jag ska göra med dig pappa det har jag inte en jävla aning om längre. Men jag vill inte ge mig, förfan pappsen bete dig!
Och allt jävla skitsnack som jag aldrig lyckas komma undan, som alltid finns där som ett sånt där jävla olycksmoln över huvudet som man ser på filmer vet ni, där har ni mig. Det är lätt att se bortom sånt där och skita i det, men det gäller bara till en viss mängd. Jag förtjänar somsagt en hel del, men den skiten har ni gett mig nu. Så det räcker och blir över.
Jag känner inte igen mig själv längre.
Jag känner mig utnyttjad, så då var det sagt. Då var den biten avklarad. Jag önskar att jag aldrig hade träffat dig. Ta mig inte fel nu, jag menar ju inte så. Allting har blivit så svårt sen du kom in i bilden, det har varit något särskilt med dig och det har lett till en helt annan kärlek. En mycket svårare sådan. Visst har vi haft våra stunder och dom gånger som har varit så inihelvetes bra. Men dom har varit få, och det vet du också. Och jag glömmer aldrig alla de andra stunderna då jag faktiskt kände helt tvärtom.. det sitter kvar. Jag vet inte om jag har det bättre med eller utan dig, eller om du har det bättre med eller utan mig. Jag är inte säker längre.. Det står ett frågetecken skrivet i pannan på mig just nu.
Man gör oftast det sjuka felet att man stirrar sig blind på de få bra sakerna än de flertal dåliga.
Men jag erkänner, du har mig fortfarande på kroken vilket du nog alltid kommer ha, mer eller mindre.
Numera är felet inte det att jag blir ledsen, eller klart jag blir ledsen när det är känslor inblandat hit och dit och ingenting går bra. Gärna allting dåligt på en och samma gång också. Nej utan jag blir mer arg, först ledsen sen arg. Så arg att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jo men det är helt sjukt, jag har blivit så jävla arg på sista tiden.
Och det gör ju i sin tur att det blir tjafs hemma när jag kommer och är sur och lättirreterad och beter mig som ett arsel. Och sånna finns det redan på tok för många av.
Jag går runt och har oron och ångesten på axeln, som piraten har sin pagegojja ungefär.
Och vad jag ska göra med dig pappa det har jag inte en jävla aning om längre. Men jag vill inte ge mig, förfan pappsen bete dig!
Och allt jävla skitsnack som jag aldrig lyckas komma undan, som alltid finns där som ett sånt där jävla olycksmoln över huvudet som man ser på filmer vet ni, där har ni mig. Det är lätt att se bortom sånt där och skita i det, men det gäller bara till en viss mängd. Jag förtjänar somsagt en hel del, men den skiten har ni gett mig nu. Så det räcker och blir över.
Jag känner inte igen mig själv längre.
Comment the photo
finns här om du vill prata, alltid...
jag älskar dig <3
bläe, jag hatart.<br />
Vet, det är bara världens uppförsbacke just nu. Men man måste välja fel väg ibland för att kunna hitta rätt.<br />
<3
JAG ÄLSKAR DEJ! <3
Det är inget visst med mig kan jag tycka men det värmer som tusan att veta hur du ser på mig och mitt sätt att vara. <br />
Jag vet att jag kan vara ganska svår att nå ibland, men om någon lyckas så är det du.<br />
Gud vad jag hatar att "tacka & ta emot" , det är fan jobbigt sånt där. Men tack <3<br />
<br />
Jag älskar dig <br />
16 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/rutigskjorta/383501616/
Visa toppen
Show footer