October
Wednesday 30 December 2009 photo 2/2
|
Jag gråter & gråter & gråter varje jävla dag !
Och pga vem .. ?
Jo, min pappa.
Varför ?
Jo för han har alkohol problem och vägrar inse att han har det, jag,vi, oss - Hans egna familj betyder ingentin för honom, det ända som betyder någonting för honom är han själv !
Varje dag ber jag om att få dö bara för att slippa detta.
Varje dag ber jag mamma om att hon ska flytta härifrån.
Varje dag önskar jag att jag hade någon som tröstade mig, som sa att allt skulle bli bra öven fast jag vet att det inte kommer bli det försen mamma typ flyttar och söker asyl.
Jag fattar inte hur i helvete hon står ut med att bli kallad korkad och dum i huvudet flera gånger varje dag utan att bryta ihop.
Jag bryter ihop varje gång jag hör honom kalla henne för sånt !
Det är jämt jag som försvarar henne ! jämt ! Jag orkar inte mer ! fan .
Hatar lov pga att jag måste sitta hemma och bara vänta på att han får ett jävla aggressions utbrott på något så litet som att vi inte hängt upp jackan eller att vi inte städat ..
Jag pallar inte mer, och inte heller har jag någonstans att ta vägen, typ bara hem till moster och vid henne kommer jag typ bli hjärntvättad och bli galen ! Sen är det ju det att ingen vet om detta .. För dom ända som kommer hem till oss är typ 5 pers och det är pappas "kompisar" och dom är också alkoholister och då kommer dom bara för att dricka !
Jag hatar min egen far, jag hatar han över allt annat !
När jag vet att han är borta vid någon så önskar jag att han ska vara så innihelvete full att han kör åt HELVETE !!
Jag vill inte ha någonting med honom att göra !
Och något av det värsta är att alla tycker jag är så lik honom ..
Jag vill inte bli jämnförd med honom !
Han är ett svin !
Och jag tycker så synd om min mamma, att hon inte är stark nog att vilja skiljas. Han har förstört all av hennes självförtroende !
- Hon tror inte någonting på sig själv, får hon beröm på jobbet blir hon helt .. jaa går inte att förklara !
Funderar på om jag skulle börja prata med någon, alltså någon professionell, men då känns det liksom som att mina "Problem" inte är världa att prata om !
Och sen min bror .. ja där vill jag inte äns börja, mest synd om honom ! Han har ingen förebild, och direkt han hamnar i klistret, då är det mammas problem och fel !
Alltså ingen skulle tro mig, för alla som typ möter min pappa, då är det liksom som en jävla mask han har, då helt plötsligt så är vi "Happy family" men det är vi verkligen inte !
Jag vill inget hellre än att komma bort härifrån, ibland vill jag att socialen ska komma och ta oss. Men då blir jag och tänka på mamma .. Det skulle ta livet av henne.
Det är mamma jag lever för, ingen annan !
Jag hatar min egen far.
Och pga vem .. ?
Jo, min pappa.
Varför ?
Jo för han har alkohol problem och vägrar inse att han har det, jag,vi, oss - Hans egna familj betyder ingentin för honom, det ända som betyder någonting för honom är han själv !
Varje dag ber jag om att få dö bara för att slippa detta.
Varje dag ber jag mamma om att hon ska flytta härifrån.
Varje dag önskar jag att jag hade någon som tröstade mig, som sa att allt skulle bli bra öven fast jag vet att det inte kommer bli det försen mamma typ flyttar och söker asyl.
Jag fattar inte hur i helvete hon står ut med att bli kallad korkad och dum i huvudet flera gånger varje dag utan att bryta ihop.
Jag bryter ihop varje gång jag hör honom kalla henne för sånt !
Det är jämt jag som försvarar henne ! jämt ! Jag orkar inte mer ! fan .
Hatar lov pga att jag måste sitta hemma och bara vänta på att han får ett jävla aggressions utbrott på något så litet som att vi inte hängt upp jackan eller att vi inte städat ..
Jag pallar inte mer, och inte heller har jag någonstans att ta vägen, typ bara hem till moster och vid henne kommer jag typ bli hjärntvättad och bli galen ! Sen är det ju det att ingen vet om detta .. För dom ända som kommer hem till oss är typ 5 pers och det är pappas "kompisar" och dom är också alkoholister och då kommer dom bara för att dricka !
Jag hatar min egen far, jag hatar han över allt annat !
När jag vet att han är borta vid någon så önskar jag att han ska vara så innihelvete full att han kör åt HELVETE !!
Jag vill inte ha någonting med honom att göra !
Och något av det värsta är att alla tycker jag är så lik honom ..
Jag vill inte bli jämnförd med honom !
Han är ett svin !
Och jag tycker så synd om min mamma, att hon inte är stark nog att vilja skiljas. Han har förstört all av hennes självförtroende !
- Hon tror inte någonting på sig själv, får hon beröm på jobbet blir hon helt .. jaa går inte att förklara !
Funderar på om jag skulle börja prata med någon, alltså någon professionell, men då känns det liksom som att mina "Problem" inte är världa att prata om !
Och sen min bror .. ja där vill jag inte äns börja, mest synd om honom ! Han har ingen förebild, och direkt han hamnar i klistret, då är det mammas problem och fel !
Alltså ingen skulle tro mig, för alla som typ möter min pappa, då är det liksom som en jävla mask han har, då helt plötsligt så är vi "Happy family" men det är vi verkligen inte !
Jag vill inget hellre än att komma bort härifrån, ibland vill jag att socialen ska komma och ta oss. Men då blir jag och tänka på mamma .. Det skulle ta livet av henne.
Det är mamma jag lever för, ingen annan !
Jag hatar min egen far.
Comment the photo
Och jag kan alltid trösta dig.
Och du får gärna bo hos mig gumman:)
<3
gumman jag finns alltid vid dig !
jag älskar dig!
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/s-hellstrom/434188381/
Visa toppen
Show footer