Igår var en sådan där kväll som jag inte vill ha längre.
Jag kommer hem för tidigt, och jag har inga planer för kvällen.
Jag försöker höra av mig till så många människor som jag orkar, ingen kan.
Eller en frågar om jag vill gå ut på krogen. Och självklart är det den enda krogen dit jag inte kan gå eftersom HAN jobbar där. Ingen bra idé.
Jag vet inte vem jag ska ringa, så jag ringer honom och han svarar inte.
Jag börjar gråta och är återigen rädd för att det är vad jag kommer spendera kvällen med.
Börjar dricka rött vin bara för att något ska kännas bra, och han ringer upp.
Jag beklagar mig och ingenting riktigt sägs. Vi smsar genom kvällen och allt jag vill är att han ska komma och sova med mig. Men han jobbar så mycket.
Jag orkar inte svara på hans sms längre. Jag sätter på en tecknad film och fortsätter dricka vin för mig själv.
Somnar på soffan för att jag inte vill lägga mig i min för stora säng själv.

Varför kan inte allt gå över? Varför kan jag inte bestämma mig för vad jag vill och hur det ska gå till?
Varför har jag inte redan ett fullbokat schema där jag träffar mina vänner som får mig att må bra? (för att alla säger att de aldrig har tid)

Jag orkar inte.

Låter som mitt liv. Huhu.