uff måste skriva av mig tror jag fan.. Blir så irriterad, och ja jag tänker skriva precis som jag tycker och tänker för jag tycker den här grejen har blivit så fel. Det är inte bara jag som klagar men ändå är det bara jag som säger något, och bara jag som får ta och ställa allt till rätta igen, för att inte någon annan orkar göra det eller säga något alls. okej visst man kanske måste hitta rätt tillfälle men tycker det har varit så många sånna ändå? Och jag har nått min gräns att jag inte längre kan sitta och hålla käften, för varför ska jag? Visst det spelar ingen roll om jag nu säger något eller inte gör det, men har jag inte sagt något så kan jag inte skylla på någon annan att inget blir rätt, men nu har jag sagt det jag tycker och tänker sen är det inte upp till mig om det blir ändring eller ej, för jag är för trött för att längre lägga ner någon större energi på det hela. Blir också trött på att alla ska behandlas så olika, vissa med sån respekt och andra med mindre och vissa inte alls. Eller att vissa ska brys om mer och andra inte alls? vad är skillnaden på oss allesammans, det jag inte fattar. jag är likadan mot alla, kanske inte precis lika men jag behandlar då alla likadant, eller som dom förtjänat men sen finns det andra som bara bryr sig om en "periodsvis", och vad är det för jävla sätt? Fattar inte meningen med att försöka bry sig och lägga omtanke när man ändå inte får tillbaka något annat än irriterande beteenden, Man behöver inte leka "bästis" med någon, man blir inte lämnad om man sitter hemma en dag, man dör inte av att inte jämt stå i centrum.

du är bra Sarah. Önskar jag vågade vara som dig.