Wednesday 23 January 2008 photo 1/1
|
6 år, 9 månader, 22 dagar Farsan du försvann, precis som vattnet rann. Bit för bit sjönk du in i evighetens himmel, medan jag köpte ögonskugga från Rimmel. Förlåt att jag tog dig för given, inte visste jag att du skulle till intensiven. Jag ville ha nya kläder och var purken, du slutade fungera, cancern var skurken. Inte visste jag hur viktigt du var, min vackra, fina Far. Hur ska jag reagera, när du inte finns mera? Medan sommarn kommer och går, känner jag varenda tår. Vinden sliter i min jacka, och jag vill bara packa. Tro, hopp och kärlek är vad jag vill bära, men motsatsen kryper så nära. Pappa, även om du mig väcker, är jag inte säker på om jag din hand räcker.
Annons
Comment the photo
Anonymous
Fri 7 Mar 2008 08:58
Beklagar , ryser när jag läser detta :/ förlorade min far för 1 år sen :/
Anonymous
Fri 25 Jan 2008 05:42
vilken fin dikt sara!
Anonymous
Thu 24 Jan 2008 22:59
den är så fin dikten
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/sararara/155321782/