Finns det någon som har erfarenhet av Aspergers Syndrom här?

Hokai.

Yus~

Du är så jävla snygg själv bby! En av alla anledningar till att vi hör ihop <3

<3 rawr

I see. Alla tycks ha någon i sin närhet som har det.

Mjo men alla har ju inte erfarenhet av Asperger för det..

Sant.

Många tycks ha det, tydligen.

Det är ett väldigt korrekt, men abstrakt sätt att uttrycka det.

haha, en passande förklaring av mig också, så kan vara därför.
Men en diagnos lämnar aldrig än helt, även om det anses att man inte längre har den. dm slags "släktingar" till varandra, autism bara angriper mer språket hel helt, som kanske märks. :p
förlåt om tråkar ut dig allt det här.

Jag pratar inte med folk ofta. Att chatta är befriande, för då slipper jag oväsendet och att se på folk.
Jag finner detaljer facinerande, så som din bristande svenska.
En ursäkt är inte nödvändig.

Ja, det är mer bekvämt så oftast, om man lyckas få fram vad menar. I mellan åt blir jag så blind i vad skriver, som liten värld man stänger in sig, sen blir alt knas medians men skriver.
hehe, bra den kan roa någon flesta blir mer frustrerad men andra sidan kan vara så normalt sätt är sån som håller tyst om diagnoser. även om jag tycker intressant läsa om prata med andra som har liknade.
så bra, du får säga till om jag sluta ösa fakta udda synvinklar

"I am Legion, for I am many." - Geth, Legion.
Utan många synvinklar hade livet inte varit väldigt intressant.
Varför skriver du så "dålig" svenska? Är du inte härifrån?

sant.
Jag är född Sverige och uppvuxen mesta tiden här, med "svenskar", men bara det var sån där som märks ur mängden. så folk mobbad mig från 5-6 åldern ända fram tills jag var 15.16 år. Jag hatade skola, jag hata folket där. Så jag såg den direkta länk mellan skolan och mobbningen. Innebar vägra läsa och skriva.
så lärde mig läsa noter långt innan ens öppna böcker. så kunde spela sololåtar på tvärflöjt.
och med kombination av autism på det blev så lyckad..
"Personer med autism kan ha försenad utveckling av talet eller inget tal alls."
Många saker på en gång eller längre göra saker bland till större problem än vad de egentligen är.
samt min dator dampar lite tar bort bokstäver för mig, missar borta :p

Väldigt intressant... Du missar många ord, väldigt många, men du gör dig tydligt förstådd i alla fall.
Jag blev också mobbad i skolan från 6 års ålder. Inte av mina klasskamrater, utan mina lärare.
"Pojkar ska inte sitta still och läsa, de ska inte vara tysta och lugna."
De tyckte jag var 'fel' och ville ändra på mig.
De separerade mig från min enda vän, vilket slutade med att han flyttade och jag var ensam i fem år. Ingen att prata med, ingen att vara med. Ingenting.
Processen var väldigt subtil, de sa aldrig till mig rakt ut att det var något fel på mig. Jag, som var innehavande av större, mer avancerad intelligens än jämnåriga pusslade ihop det själv. Deras blickar, deras kroppsspråk och deras handlingar skapade ett mönster i min hjärna, och jag började fråga mig själv vad det är för fel på mig.
Inte förän strax efter gymnasiet slutade jag fråga mig själv detta.
Jag associerade inte skolan med mitt mående, men jag hatade skolan ändå, på grund av min filosofi och mina ideal.
Jag gick aldrig klart gymnasiet.
Och aspergers är en form av autism, blandat med speciell kombination andra psykiska problem.
Aspergers yttrycker inte sin autism i form av svårighet för tal, utan snarare svårigheter för sociala sammanhang samt udda, få och väldigt starka intressen.

Folk som sticker ut blir alltid mobbade, eller verkar som det i alla fall.
Jag hamn istället par misshandlar av jämnåriga, "för jag veta min plats".
Så jag blev efter ett tag besatt av tanke bli som alla andra, kämpade för vissa stark för tydligen något som man skulle sträva.
Giva svaret för klara det för mig var stänga av känslor. Ju bättre jag blev på det desto mer accepterad mer lämnad i fred. Det något med andra som visar känslor som blir en aning skrämmande
Jag kämpar med gymnasiet, mest för jag orkar inte diskussion om jag aldrig kommer få jobb om inte har fullständigt gymnasier utbildning och så.
Jag sa aldrig att jag hade en ren diagnos, fanns så kallad anlag till mer almmän autism (vad jag förstått) och Aspbergs. Det är inte alltid man kan säga man har ren diagnos (något vanligare att man har flera). Jag hade i alla fall svårt med tal också, men möjligt läst fel när försökt läsa om det, för öka min forståls varför jag är, som jag är.
Ovanligt stort behov av struktur för jag ska göra saker, och hoppar en punk faller alt.
När liten var ända brydde mig om var mina djur min tvärflöjt ända inse fram tills jag var 14. Då tappa det med djur mer intresserad av konst.
Nu läget är bara konst och musik som är mina interns, vist de bredda ämnen.
Jag förstår knappt på ironi när andra säger, även om tydligen kan använda mig av den. jag vet att jag kommer i familj, som använder det extremt mycket.
Men sen ska man inte prata om grupparbeten, väntas funka med några som lärare tycker jämn smarta. Vet inte bara låser sig då. När man väntar sig jag ska säga något.
likadant stå på en scen prata. Det går bara inte men jag kan sjunga.
Något med ögonkontakt orolig, och obekväm.
Som sagt den var den lyftes muntligt, men finns spår kvar av det, satte den på. De hade mig kontakt med mig 5 år innan satte diagnosen, möjligt att fel diagnosrening, eller att jag minns fel, eller rent av förträngt .
Jag säger bara jag funkar social men inte lika bra som "normala" människor.
Men ska ha skriftligt så snart får en tid.

Ju mer du skriver, desto mer påminns jag av en miss Mordin Solus. En oerhört intelligent Salarian forskare, men som saknar verbal struktur och ofta grammatiska regler.
Det betyder inte att man är dum, i hans fall, snarare tvärt om. Han gör sig förstådd med så få ord som möjligt och hoppar över många ord som han tycker är onödiga.
Jag tycker också ögonkontakt är obehagligt.
Eftersom det inte var svårt för andra i min ålder, och man visste inte att jag var autistisk, så kunde jag bara förklara det på följande sätt:
När två hannar stirrar varandra i ögonen, bland djur, betyder det ofta en kraftmätning.
Någon annan logisk förklaring har jag inte kommit på.
Jag tycker inte om att hålla någon i hand heller.
Min flickvän är ett undantag i båda dessa fall. Hon är den enda som jag känner behov av att vara nära, kroppsligt och emotionellt.
Men du hoppar över många ord, blir det så när du läser också? Att du får, i princip, läsa vissa saker om och om igen för att få en full uppfattning?
Jag är skeptiskt om det handlar om dyslexi eller inte, för jag tror inte dyslexi påverkar skrift.
Oavsett är det ganska intressant faktiskt. Det blir lite som en utmaning att läsa vad du skriver.

Många som tar för givet att om skriver dåligt då är man korkad, vet mycket väl inte är dum huvudet.
Det är bara svårt skriva. Fast man tycker ju om mest som inte följer ramen för hur alt ska vara är konstigt och korkad.
Men jag antar tack.
Jag vet inte vad kan beskriva med ögonkontakt känns, men ganska när fast ändå värre. som sväller ner små ångest attacker om man råkar göra det.
Tydligen vill man göra bra intryck måste man möta folk ögon, vilket kan leda man sväljer ångesten flera gånger om dagen i bland.
Min kille är också ett undantag de fallen.
Mer eller mindre, dock lättare med läsa.
För när jag skriver måste ha hela tiden fler tals stavningsregler för vad vissa saker skrivs. menar alltså måste tänka på det konstant verkligen leta bakhuvudet för slippa stava fel, och så upp så.
Dyslexi mest läsning, men kan göra svårare lära sig skriva därför.
En av mina närmsta vänner har det.
Däremot prov brukar göra muntligt för vissa att förstår kan det.
Annars får mina lärare dels tolka min skriv sätt som är ungefär som som skrivstil men lite mer "vanligt sätt skriva" sen min stavning. vet inte varför men de tyckte behövde lära mig skrivstil för skulle vi ha så stor nytta av.
tycker dok alla blir mer förvirrade när försöker läsa något handskrivet från mig.

Kan verkligen förstå att handskrivet är värre att läsa. Jag som är gramatiskt och ordagrant korrekt, skriver jävligt illa.
Har kraftigt slarvig handstil.
Dessutom har jag lite som intresse att utöka mitt vokabulär konstant, men det är mest inom engelska. Föredrar det framför svenska.
Jag får inte ångest av att se någon i ögonen, jag tycker bara inte om det, och blir "rädd" när jag råkar göra det.
Dock har jag panikångest, men det är inte samma sak.

Orkar inte inte försöka oftast så jag bara skriver mellan åt första som kommer upp ur skallen. Så länge det låt text ofta lugnt annars, blir som blir helt enkelt som blir.
Jag väldigt lätt för få ångest. Har massor av olika typer av ångest, och jag får panikångest också av tystnad.
Jag har vant mig vid alltid höra musik. gör lite lättare somna, slappna av då.

Jag föredrar musik framför tystnad, men jag föredrar tystnad framför konversationer.
Brukar alltid lyssna på något innan jag somnar.
Har dock sovit väldigt dåligt den senaste veckan.

Beror på vem man är med, vissa vet jag sen innan kan ändå inte vara tysta. Jag blivit par gånger man öser ur sitt problem så drar jag fram en lösning.
Jag har haft sömnproblem så länge jag kan minnas. Spelar stort sätt hela tiden musik, minskar lite även om det inte är mycket.
pollen?
Själv sovit sjukt mycket sen påsk. Lyckades få körtelfeber, sitter fortfarande kvar på något sätt.

Jo, jag är allergisk, och väldigt mycket så just nu. Påverkar det sömnen?

Kan göra det för vissa.

Nåja, jag ska försöka vända på dygnet.

Varför känns det mer eller mindre som om att Steffié söker bekräftelse över en påhittat diagnos? D:
Borde man inte ha lite mer koll på vad man lider av, om man nu gör det?

Det tog BUP 14 år att starta en utredning av min autism. Det tog mina tandläkare 6 år att förstå att jag behövde tandställning, och fortfarande efter 19 år vet inte mina föräldrar vem jag är.
Människor älskar papper. Pengar, listor, filer och annat värdelöst skräp.
Tekniskt sett är jag inte heller autistisk, för någon idiot med doktorsgrad har inte dragit fingret ur röven för att skriva det på ett papper så det blir officiellt.

J: "Dyster är sanningen, dyster är lögn.
Dystert är livet, dyster är döden. Spelar ingen roll vad du än säger, sanningen är att allt är hopplöst." vad säger att din värld som lever skulle vara mer rätt då? det jag säger är sånt jag lider av men tror du att bättre är några läkare psykologer så vist. låt oss alla bugga och tror att enbart en ända människa kan läsa och förstå. när allt kommer omkring är de båda två olika saker...

S: Tar tid, mig tog runt 7år få skriftligt sen lyfte de muntligt bara 4år de har inte dragit efter 6år för lyfta den även skriftligt, eller ens omdiagnosera (vet inte hur stavas) för kolla om misstog sig vid vissa saker. de sätter bara när hundra 100% säker därför tar tid.
jag vet knappt själv vem jag är, så jag kan inte vänta mig någon annan veta det åt mig.
men sen är också tar evigheter efter säkra också. allt som går ska dras ut på längden så länge som möjligt.
en dag kommer hela samhället störtas brytas sönder för för ärligt hela systemet är redan trasigt.

På vilket sätt?

en av mina kompisar har det elr 3 av dom har

Åh, visste inte att det var så vanligt.

det är väldigt många som har det men gör inte så stor av grej av det

I suppose anonymity would be considered benefitial.

Lol.

c:

Åh? Är du hennes enda vän?

nej hon har väldigt lätt för att få vänner, men är lite väl duktig på att säga för mkt om sig själv ibland. varför vill du veta om asperger?

Jag har det själv, och jag har bara en vän.

Ajdå det kan inte va kul :-/

Jag har inte samma behov av social kontakt som andra. Tvärt om, i stället för att sträva efter sociala sammanhang, så vill jag ha tystnad och ensamhet.
Men jag behöver fler vänner.

Alla är ju olika o tur är ju det. Vet hur det är, har inte så lätt att få vänner jag heller pga min blyghet.

Jag är bara... Awkward. Håller mig undan från folk. Tänker mer än jag pratar.
Om man inte är väldigt nära mig, så brukar jag inte säga någonting alls.

Okej, mjo vissa med asperger är så att dem sluter in i sig själva istället och vissa är väldigt sociala. Min kompis kan va väldigt så att hon sluter sig i sig själv ibland o bara vill vara ifred. När hon träffar folk, så har hon en tendens att prata för mkt bara - men hon är omtyckt för det. Du kanske har drag av autism i din asperger?

Antagligen... Jag trodde inte man kunde ha båda... Detta är ögonöppnande, i alla fall.

Jodå det kan man. Min kompis har asperger med drag av adhd. Asperger är ju en lättare form av autism, så drag av renodlad autism kan du säkert ha. Om du har fått den diagnosen med asperger (vilket jag antar), så borde det stå i dina papper från utredningen eller i din journal.

Min utredning är inte klar. Men jag behöver inte undersöka en brottsplats för att förstå att mannen som just nu hugger ihjäl kvinnan är mördaren.
Alla bevis finns där.
Och jag har drag av i princip allt som förknippas med aspergers.
Deprission, ADHD (ADD), ångest, bi-polär sjukdom och OID (Obsessive Impulsive Disorder).
Jag hade fått för mig att spergers är en form utav autism, med en blandning av alla dessa psykiska tillstånd.
Jag har inte så mycket erfarenhet av detta dock.

Ojdå, du kan inte ha det lätt du! Men hoppas o tror att du är stark nog att klara av det ändå! Jo asperger är en form av autism, en lättare form äre. Jag har träffat såna som är renodlade autistiska o en av dem var väldigt mkt inne i sig själv, fick mat men gick bara ner i vikt, pratade inte, tog ingen ögonkontakt o så - det var som att demoner styrde honom. Riktigt läskigt o se. Tror inte att du är en sån, så får hoppas att du bara har asperger o inte ordentlig autism.

Jag känner oftast bara att jag är ointresserad och omotiverad att prata med folk. Jag tror inte det är samma sak för renodlad autism. Jag kan inte ha ögonkontakt dock, men jag har full verbal förmåga. När jag känner för det. xD
Och nej, jag vill inte påstå att det är svårt att vara jag.
Under min ungdom gav jag upp på mig själv, jag ville bara dö. Men i stället för att kasta bort mitt liv, gjorde jag nytta av det. Jag har alltid haft en förmåga att se genom människor, att se sanningen inom saker och ting och att ganska pricksäkert förutsäga vilka känslomässiga gensvar jag kommer få.
Kort sagt, jag var lite utav en självlärd psykolog.
Jag tog kontakt med andra och hjälpte dem förstå sigt själva bättre. Jag fick dem att må bättre.
Jag gav dem små delar av mitt hjärta, och ersatte de delar av mig själv med deras smärta.
Ett väldigt långsamt självmord.
Men detta fick mig ofta att inse att jag kunde haft det värre, med tanke på alla historier jag fick höra.

Jag har haft det likadant som du, har fått människor att må bättre o levt efter "så länge alla andra mår bra, så gör jag det". Det dödade mig nästan i längden, för till slut insåg jag att jag bara fokuserade på andras lycka o smärta o struntade i min egen. Jag vet hur det är att vilja dö o sluta leva, har varit nere på botten många ggr o varit så långt nere på botten som man bara kan komma. Jag ska dessutom utredas för ADD lr ADHD. Den förmågan som du har, har jag en liknande av. Kan känna av det känslomässiga på ställen med människor. Mkt av det "bestämmer" hur jag beter mig. Är det positivt, så är jag mer framåt - är det negativt, så är jag mer spänd o försiktig. Om du förstår vad jag menar, jag suger på att förklara saker.

Jodå, jag fattar. Det är som att du ser auras.

Ungefär, fast jag ser inte själva auran utan känner av det känslomässiga. Märker ganska direkt på folk om de är ledsna/sura/glada eller liknande.

Jag 'ser' inte heller auras direkt. Jag har svårt att förklara det med ord, även för mig själv. Men jag känner det, på ett sät som liknar en blandning av alla mänskliga sinnen samtidigt.

Okej jag tror jag förstår. Du använder liksom alla sinnen samtidigt när du känner av känslor hos en människa; du hör på personens röst o ser på personens beteende o så?

Nej, jag känner deras aura.
http://leslita.blogg.se/images/2010/aura_90307780.jpg
Det är som en dimma, i flera olika färger. Form och färg skiftar mellan humör och sinnesställning. Skickliga shamaner kan till och med avgöra vad en person ätit under dagen genom att känna deras aura.
Man ser den, men inte med ögonen. Om jag blundar syns den fortfarande. Om jag håller för öronen hör jag den fortfarande. Om jag håller för näsan kan jag fortfarande känna lukten av den.
Det är som att jag använder ett sjätte sinne, någonting djupt inom mitt center.

Wow, det var verkligen djupt. Verkligen häftigt. Kan förstå om det ibland blir jobbigt för dig, men kan också tänka mig att det är rätt häftigt. Du är nog den första jag pratar med, som har det här med auran o så.

Jo, jag träffade en shaman för länge sedan. Hon hade blivit personligt tränad av sydamerikanska indianer.
Hon påstår att alla har denna förmågan, eller liknande, från födseln. Men när man växer upp kan man glömma bort den.
Och om man inte tränar den så försvinner den efter ett tag också. Det är en process av år, dock.
Shamanen påstod att jag tillhör något som tillhör 'Framtidens Barn', det vill säga en av de som kommer föra in den nya världen i denna.
Jag tror inte jag kommer leva till att se det själv, men jag bidrar i alla fall.
När jag var liten var jag redan markerad som annorlunda. I och med att jag inte hade någon att prata med kunde jag inte jämföra mina upplevelser med andra.
Min pappa reagerade när jag någon gång kom hem tidigt från skolan, för jag påstod att jag inte kunde koncentrera mig då jag hörde vad alla i rummet tänkte.
Jag tänkte inte på att det var märkligt, det var bara en del av min vardag.

Jo precis, tror nog alla har förmågan - bara det att vissar har glömt bort den eller ignorerar den. Jag tror dock att mest "vi" med funktionshinder känner av det. Iaf vissa med funktionshinder. För dem flesta med funktionshinder brukar ju bara va sig själva o strunta i vad folk tkr om det. Jag har alltid känt att jag varit annorlunda o inte som alla andra, ibland önskar jag att jag vore fullt normal men har insett att jag blev född såhär för en anledning o jag kan inte göra nåt åt det eller bli "normal", så jag får göra det bästa utav det. Det sätt som du o jag o andra funktionshindrade människor beter oss på, är ju våran vardag o det enda sätt vi vet att man beter sig på, så vi vet ju inte direkt hur man beter sig som "normal".

Jag vet inte vad normal är, jag vet bara att jag inte vill vara det.

Jag vet inte heller, jag trodde jag ville vara som alla andra för ett par år sen o jag försökte vara det. Det blev bara fel hela tiden, så gav upp det och bestämde mig för att bara vara mig själv, oavsett hur rätt eller fel det än är.

"How could the world want me to change? They're the ones who stay the same!"
-John Rzeznik

fint citat, stämmer nog rätt bra!

Tyvärr, ja.

Mjoe..

Vårdtagare?

Är personlig assistent så vet ganska jätte mkt om det :D

Aha! Jag funderade på att bli personlig assistent. Även för en "normalt" funktionerande människa har jag väldigt stark empati, snabb känslomässig återhämtning och ännu snabbare anpassningsförmåga.
Kan inte jobba helger dock...

Det är skit kul, verkligen ett as bra jobb :D det beror på vilken sorts brukare kan har :) är de en multihandikappad kan man få göra det sen om det är någon med tex ADHD elr så så är det inte alltid nödvändigt :)

Jag vet, men det är knepigt ändå. Människor är ganska trögsynta. De ser mina styrkor som problem.

Haha okej? xd

Tack, min flickvän redigerade den, så credits till henne! @Nalyz :)

Awesome!^^

Tack, men jag tycker min älskling är snyggare. ;q

Nähä! :3

JOOOOOO<333333333333

Puss <333

Hångel<333333333

Va tar detta någonstans lite mer.. Privat... ;) <3

Oh, ner i mina kläder?? (A) Där är det väldigt privat. ;)

Precis vad jag tänkte mig faktiskt xD <3

Haha, snuskhummer..<3 Men det ärmin favoriträtt. ;o

Haha xD<3

;3 <3

Hm, jag har haft det i hela mitt liv, men fick nyligen reda på det. Det är lite svårt att vänja sig vid.

Okey, om du behöver prata finns jag!

Now I know.

HA! Har jag faktiskt inte hört förr. Inte för att jag någonsin sett South Park direkt...

.___.'' Det borde du verkligen börja göra isf.

Mehh, jag har nog växt ifrån den typen av humor. Tyckte det var kul när jag var yngre.

Du har växt ifrån southpark men inte ifrån att ha håret i hela ansiktet. Hmm, sems legit. :)

Faktum är att jag har det, Borat. Jag har bara inte fått någon bild på det.

Och hur kan du veta att du växt ifrån Southparks humor om du inte kollat på det? ://

Du vet den gången som de gjorde parodi på WoW? Den tyckte jag var skitkul när jag var kanske tolv.
Jag har inte aktivt tittat på det dock.
Och när jag tänker efter kommer jag faktiskt inte på något jag tycker om att titta på... ^o)

Akenobashi Arcade Shop! Jävligt flummig anime om en pojke och flicka som på något sätt lyckas fasta i en fantasivärld som kretsar kring den riktiga världen. Kolla den! :)