November
Monday 4 June 2012 photo 5/13
|
Change
15:33
Swoosh.
Följande text är gammal, jag är inte i samma sinnesstämning idag.
-
Jag kommer aldrig vara bäst i världen.
Det finns alltid någon bättre.
Mer attraktiv, smartare, snällare, roligare, bättre generellt.
Om jag bara kunde allt det.
Om jag vore någon annan, skulle du älska mig mer då?
Skulle du kunna lita på mig mer då?...
För det vet vi alla.
Med framgång kommer makt och med makt kommer beundran.
Du skulle verkligen göra allt...
Och du skulle förlåta mig vad jag än gjorde.
Till skillnad från nu, när du inte ens förlåter mig, för saker jag inte ens har gjort.
Endast för att jag vore så perfekt.
Vi är som en instabil grupp.
Vi kan göra skada, vi kan försvara, men vi kan inte hela oss till fullt liv.
Till slut blir vi förstörda.
Utslitna.
Svartsjuka, långtråkighet, längtan efter något bättre, efter något annat. Förnyelse.
Vi kommer bli slagna av det, det är bara en tidsfråga.
Tyvärr kan man inte laga ett kärleksliv som man kan laga en trasig rustning, ett brutet blad eller ett nedbränt hus.
Jag vill inte vara naiv.
Jag vill inte bygga upp planer på ett helt liv tillsammans...
Det kommer ändå aldrig att hända.
Det har andra bevisat, många gånger.
"Du och jag för alltid", hur många gånger har man inte lovat det?...
Fler än en? Tyvärr, då det är redan brutet.
Bevisat, att det bara är tomma ord från ungdommar som är ännu tommare i huvudet.
Förgiftade av kärlekens, ormens, tunga.
Så förödande naiva.
Men, men, det är vad som krävs för att ens få ta del av kärleken.
Att antingen låtsas, eller att verkligen tro på det.
Att ge det en andra, tredje, tjugonde chans.
Vi är byggda för att förstöra oss själva, kanske för att vi lär oss från det?
Likt hur en förkylning bygger upp vårat immunförsvar, lär vi oss från våra krossade hjärtan.
Är det erfarenhet som krävs?
När man till slut inte oroar sig längre, när man egentligen inte bryr sig.
Är det då man är mogen nog, att bygga något som krossar allt?
-
Kommentera gärna. (:
Swoosh.
Följande text är gammal, jag är inte i samma sinnesstämning idag.
-
Jag kommer aldrig vara bäst i världen.
Det finns alltid någon bättre.
Mer attraktiv, smartare, snällare, roligare, bättre generellt.
Om jag bara kunde allt det.
Om jag vore någon annan, skulle du älska mig mer då?
Skulle du kunna lita på mig mer då?...
För det vet vi alla.
Med framgång kommer makt och med makt kommer beundran.
Du skulle verkligen göra allt...
Och du skulle förlåta mig vad jag än gjorde.
Till skillnad från nu, när du inte ens förlåter mig, för saker jag inte ens har gjort.
Endast för att jag vore så perfekt.
Vi är som en instabil grupp.
Vi kan göra skada, vi kan försvara, men vi kan inte hela oss till fullt liv.
Till slut blir vi förstörda.
Utslitna.
Svartsjuka, långtråkighet, längtan efter något bättre, efter något annat. Förnyelse.
Vi kommer bli slagna av det, det är bara en tidsfråga.
Tyvärr kan man inte laga ett kärleksliv som man kan laga en trasig rustning, ett brutet blad eller ett nedbränt hus.
Jag vill inte vara naiv.
Jag vill inte bygga upp planer på ett helt liv tillsammans...
Det kommer ändå aldrig att hända.
Det har andra bevisat, många gånger.
"Du och jag för alltid", hur många gånger har man inte lovat det?...
Fler än en? Tyvärr, då det är redan brutet.
Bevisat, att det bara är tomma ord från ungdommar som är ännu tommare i huvudet.
Förgiftade av kärlekens, ormens, tunga.
Så förödande naiva.
Men, men, det är vad som krävs för att ens få ta del av kärleken.
Att antingen låtsas, eller att verkligen tro på det.
Att ge det en andra, tredje, tjugonde chans.
Vi är byggda för att förstöra oss själva, kanske för att vi lär oss från det?
Likt hur en förkylning bygger upp vårat immunförsvar, lär vi oss från våra krossade hjärtan.
Är det erfarenhet som krävs?
När man till slut inte oroar sig längre, när man egentligen inte bryr sig.
Är det då man är mogen nog, att bygga något som krossar allt?
-
Kommentera gärna. (:
Annons
Anonymous
Mon 4 Jun 2012 21:14
Texten träffade mig direkt,
känslorna du lagt ner i den och vartenda uttrycksfyllda ord.
Den var perfekt, den sätter sig i huvudet.
oroligt bra. fortsätt skriv.
känslorna du lagt ner i den och vartenda uttrycksfyllda ord.
Den var perfekt, den sätter sig i huvudet.
oroligt bra. fortsätt skriv.
LuigiDasFlower
Mon 4 Jun 2012 16:03
så sann text! hatar att de e så. men e man instabil så e man bunden till att såra andra på ett eller ett annat sätt!
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/sceneemoetc/506084329/
Visa toppen
Show footer