September
Show more 15 October 2008
Kantarellsoppa med fisk- och skaldjurstoast samt blandad sallad. Av Sara.
Oxfilécarpaccio med kronärtskockshjärtan, ruccola och pinjenötter. Av Henry.
Röding med dillstuvad potatis, ostgratinerad green shell och frästa grönsaker. Av Team Bakfull (Patrik och Undertecknad).
Helstekt kalvytterfilé al tonnato med Idaho-potatis. Av Yasmin och LångJohan.
Kalkonfilé med italiensk risotto och glaserade morötter samt rödvinsreduktion. Av Ercan och Brigitte.
Vegetarisk hamburgare. Av Anna.
Lemon Lime-pannacotta med marinerad ananas. Av Rebecca och Ofik. Efterrätt nummer 2 fick jag tyvärr ingen bild på då det var crêpes suzette som serveringen flamberade ute
Mat.
På kvällen så åkte jag över till Stockholm för en väldigt efterlängtad Leonard Cohen-konsert.
Det var väldigt mycket folk. Mest medelålders dock.
Bliss, bliss and heaven!
Min kamera är inte så bra i mörker. Den här surrealistiska bilden kände jag mig tvungen att lägga upp dock då jag gillar färgerna.
Även den här var snygg.
Konserten var grymt bra, med två undantag. Att Leonard minst en gång i halvtimmen presenterade sina ackompanjerande musiker och back-up singers (namnen stod ju för fan i programm
And you want to travel with him, and you want to travel blind, and you know that you can trust him for he's touched you perfect body with his mind. http://www.youtube.com/watch?v=I01E1me1e08
Sharon Robinson, som jag mer än gärna klarat mig utan. Jag anser fortfarande att hon är främsta orsaken till att Ten New Songs är kass.
Ring the bells that still can ring! Forget your perfect offering. There is a crack in everything that's how the light gets in.
There's a concert hall in Vienna where your mouth's had a thousand reviews. There's a bar where the boys have stopped talking, they've been sentenced to death by the blues. Ah, but who is it climbs to
Leonard och hans tre back-up sångerskor: Charley och Hattie Webb (The Sublime Webb Sisters) samt Sharon Robinson.
Och här är då slutligen hela ensemblen: på keyboard: Neil Larsen; background vocals: Charley o Hattie Webb samt Sharon Robinson; på trummor: Rafael Gayol; på bas
Så här mycket folk var det på tunnelbanan sen. Vid vilket tillfälle som helst vidrördes man av minst sex stycken människor. *ryser*
Som genom ett mirakel hann jag med sista bussen hem. Många människor blev dock mäkta vredgade då jag tilläts gå förbi dem i kön då jag hade en för
Så här dags anlände jag till Uppsala station, en kvart efter att sista bussen till Gottsunda gått.
Istället gick jag hem till mina föräldrar i Salabacke. De hade lämnat ljuset på både i köket och mitt före detta rum.
Direct link:
http://dayviews.com/shylock/2008/10/15/
Visa toppen
Show footer