June
Thursday 3 December 2009 photo 2/2
|
en gång fanns du hos mig men inte längre,
kan inte fatta vad som har hänt.
försöker vara stark, men jag gråter idag.
försöker ständigt ta väck mina misstag men det går inte.
har inte tänkt så mycket men jag tänker nu
och den som betydde mest va du!
försöker vara stark, men det finns ingen som har förstått mig som du har.
du fanns alltid där för mig och du stod alltid kvar
men i slutet så bara backade du tillbax.
så jag vill tacka för att du fanns för mig fast du inte längre finns här.
det går inte att förklara hur mycket jag vill tacka dig för att du fanns.
visst det är ett helvete att leva ett liv utan dig, fast jag har klarat det hittils.
men smärtan finns kvar det bara e så.
du va en bästa vän, du va allt.
lyssna, du betydde mest, varje gång jag ser dig i stan vill jag bara gå fram och krama om dig.
skulle göra allt för att få bara va i din närhet..
för oavsett hur lång tid det tar så kommer jag vänta på dig för det är det värt..
du är bäst på alla sätt och vis..
snälla glöm allt det dumma som jag har sagt.
det är som att våra minnen bara är ett kapitel från en saga.
saknar tiden med dig, att få känna din värme.
jag svär på min grav att du va allt för mig.
snälla ge mig en chans! detta är svårt.
mitt hjärta krossas mer och mer för varje dag,
vet inte vad jag ska ta mig till, jag ber till gud..
för det är dig jag vill ha vid min sida, jag känner mig trygg på nått sätt.
för utan dina andetag så är jag ingenting..
när vi blev ovänner blev allting så mörkt..
du lämnade mig i mörkret, ville bara dö den dagen.
du betyder för mycket för att jag ska kunna släppa dig..
asså när du inte hör eller ser så säger jag för mig själv en massa.
för jag kan nte sova på nätterna, och när du inte ser så gråter jag.
önskar att det som har hänt bara va en stor mardröm. att jag vaknar upp nu och ser dig hos mig. jag har tappat bort ord för allt.
du va en riktig äkta vän och allting har känts som ett helvete utan dig i mitt liv.
du kom över mig jävligt snabbt men det betyder inte att mitt liv bli enklare för de.
you are so beautiful. den dagen jag kunde se dina ögon, den dagen jag kunde se dig le.
det va det bästa! när du va glad så va jag glad.
för en dag utan dig är fan inte rättvist för jag kan fortfarande höra din röst.
men jag har väl inget val..
jag måste väl ställa mig på bara knän och be för att du ska komma tillbaka..
du är underbar för mig, för underbar.
önskar att jag kunde le igen, men leendet, mitt riktiga leende som alltid fanns där innan finns inte längre.
du kan inte se hur själen min lider..
jag vaknar alltid med en stor rädsla i magen..
vill ha kvar dig i mitt liv, har aldrig velat släppa dig från första dagen jag såg dig vännen.
jag vill se dig le igen framför mig, asså jag vill va i ditt liv, jag vill va din vän, jag vill va den du kan lita på. men allting kommer antagligen inte ordna sig :(
det finns typ ingen ursäkt för hur jag har betett mig.
liksom i vårt och torrt så har du alltid trott på mig och alltid funnits där.
när du va i mitt liv så va mitt liv helt..
mitt liv blev helt krossat när just du lämnade mig.
jag älskar dig vännen..
snälla, tro på vad jag säger för jag är ärlig..
jag måste fan få ett slut, för jag kan seriöst inte få bort din röst från mitt huvud.
och du vet hur jag mår.. har gått på bup och allting för att snacka ut..
men det är bara du som kan rädda mig.
men jag måste försöka inse att this i the life..
för allt jag hade va du..
och allt jag behöver är du just nu..
du gjorde mitt liv enklare och riktigt bra..
du va den jag alltid kunde lita på, alltid kunde snacka med, du va som sagt bäst.
för det jag har i mig är minnen av dig..
och det jag känner nu är allt jag har gått igenom nu..
och jag har typ förlorat dig för alltid, det gör så ont!
jag saknar dig verkligen, och kommer alltid att göra det känns det som.
jag får väl hålla ut..
för sen du lämnade mig har det känts få fel..
du va liksom en vän som alltid fanns där som inte svek, men jag svek dig.
för den dagen du försvann så förvandlades allt till kaos.
för varje gång jag tänker, innan jag ska sova..
och jag frågar mig själv när jag gråter om det är glädjetårar eller min själ som skriker.
för jag visste inte vad jag hade innan jag förlorade dig helt..
jag va den lilla tjejen, men när jag va med dig kände jag mig så.. asså riktig!
jag saknar dig så himla mycket, allting försvann och alla minnen blev bortkastat.
jag torkar bort en tår men fler bara rinner..
jag sluter mina ögon och det känns som att jag glider fram igenom dimma..
liksom alla stunderna va starka, och det lättade mitt hjärta.
men nu när du försvann så fortsatte smärtan och den vägrade verkligen att dämpa.
asså jag har fan sagt detta många gånger nu men jag kan ine sluta säga det, jag saknar dig men jag vet att ingenting kommer bli som förr igen, och jag orkar inte förklara hur alla dagar har vatt. allting har vatt så nere,aggresivt och allt möjligt.
och jag vet att jag inte va så bra, för att jag inte förklarade saker och ting..
men jag kunde inte fatta att förlora dig va som att förlora mitt liv.
du kunde alltid göra mig så glad.
det va som att det va du och jag mot världen, FAST jag blev lämnad själv.
asså den dagen jag och du svek varandra så blev tårarna till floder..
varje gång du ser mig med kompisar och jag verkar glad, jag ler..
asså, inombords känner jag mig som en jävla fitta.
för jag minns varje stund då tex du och jag sågs..
allting va perfekt! och asså allting va riktigt rätt..
mitt liv va inte svårt och du fanns ändå där och jag kände mig trygg..
du va en äkta vän och jag vet att du inte kommer ta tillbaka mig.
du va som en BÄSTAVÄN.
för varje dag och varje natt så vill jag verkligen veta att du finns där på min sida.
snälla kom tillbaka till mig och stanna! jag klarar inte av smärtan längre..
du är som en dröm nu...
vill inte ha det såhär..
snälla förstå mig.. förlåt mig..
kan inte fatta vad som har hänt.
försöker vara stark, men jag gråter idag.
försöker ständigt ta väck mina misstag men det går inte.
har inte tänkt så mycket men jag tänker nu
och den som betydde mest va du!
försöker vara stark, men det finns ingen som har förstått mig som du har.
du fanns alltid där för mig och du stod alltid kvar
men i slutet så bara backade du tillbax.
så jag vill tacka för att du fanns för mig fast du inte längre finns här.
det går inte att förklara hur mycket jag vill tacka dig för att du fanns.
visst det är ett helvete att leva ett liv utan dig, fast jag har klarat det hittils.
men smärtan finns kvar det bara e så.
du va en bästa vän, du va allt.
lyssna, du betydde mest, varje gång jag ser dig i stan vill jag bara gå fram och krama om dig.
skulle göra allt för att få bara va i din närhet..
för oavsett hur lång tid det tar så kommer jag vänta på dig för det är det värt..
du är bäst på alla sätt och vis..
snälla glöm allt det dumma som jag har sagt.
det är som att våra minnen bara är ett kapitel från en saga.
saknar tiden med dig, att få känna din värme.
jag svär på min grav att du va allt för mig.
snälla ge mig en chans! detta är svårt.
mitt hjärta krossas mer och mer för varje dag,
vet inte vad jag ska ta mig till, jag ber till gud..
för det är dig jag vill ha vid min sida, jag känner mig trygg på nått sätt.
för utan dina andetag så är jag ingenting..
när vi blev ovänner blev allting så mörkt..
du lämnade mig i mörkret, ville bara dö den dagen.
du betyder för mycket för att jag ska kunna släppa dig..
asså när du inte hör eller ser så säger jag för mig själv en massa.
för jag kan nte sova på nätterna, och när du inte ser så gråter jag.
önskar att det som har hänt bara va en stor mardröm. att jag vaknar upp nu och ser dig hos mig. jag har tappat bort ord för allt.
du va en riktig äkta vän och allting har känts som ett helvete utan dig i mitt liv.
du kom över mig jävligt snabbt men det betyder inte att mitt liv bli enklare för de.
you are so beautiful. den dagen jag kunde se dina ögon, den dagen jag kunde se dig le.
det va det bästa! när du va glad så va jag glad.
för en dag utan dig är fan inte rättvist för jag kan fortfarande höra din röst.
men jag har väl inget val..
jag måste väl ställa mig på bara knän och be för att du ska komma tillbaka..
du är underbar för mig, för underbar.
önskar att jag kunde le igen, men leendet, mitt riktiga leende som alltid fanns där innan finns inte längre.
du kan inte se hur själen min lider..
jag vaknar alltid med en stor rädsla i magen..
vill ha kvar dig i mitt liv, har aldrig velat släppa dig från första dagen jag såg dig vännen.
jag vill se dig le igen framför mig, asså jag vill va i ditt liv, jag vill va din vän, jag vill va den du kan lita på. men allting kommer antagligen inte ordna sig :(
det finns typ ingen ursäkt för hur jag har betett mig.
liksom i vårt och torrt så har du alltid trott på mig och alltid funnits där.
när du va i mitt liv så va mitt liv helt..
mitt liv blev helt krossat när just du lämnade mig.
jag älskar dig vännen..
snälla, tro på vad jag säger för jag är ärlig..
jag måste fan få ett slut, för jag kan seriöst inte få bort din röst från mitt huvud.
och du vet hur jag mår.. har gått på bup och allting för att snacka ut..
men det är bara du som kan rädda mig.
men jag måste försöka inse att this i the life..
för allt jag hade va du..
och allt jag behöver är du just nu..
du gjorde mitt liv enklare och riktigt bra..
du va den jag alltid kunde lita på, alltid kunde snacka med, du va som sagt bäst.
för det jag har i mig är minnen av dig..
och det jag känner nu är allt jag har gått igenom nu..
och jag har typ förlorat dig för alltid, det gör så ont!
jag saknar dig verkligen, och kommer alltid att göra det känns det som.
jag får väl hålla ut..
för sen du lämnade mig har det känts få fel..
du va liksom en vän som alltid fanns där som inte svek, men jag svek dig.
för den dagen du försvann så förvandlades allt till kaos.
för varje gång jag tänker, innan jag ska sova..
och jag frågar mig själv när jag gråter om det är glädjetårar eller min själ som skriker.
för jag visste inte vad jag hade innan jag förlorade dig helt..
jag va den lilla tjejen, men när jag va med dig kände jag mig så.. asså riktig!
jag saknar dig så himla mycket, allting försvann och alla minnen blev bortkastat.
jag torkar bort en tår men fler bara rinner..
jag sluter mina ögon och det känns som att jag glider fram igenom dimma..
liksom alla stunderna va starka, och det lättade mitt hjärta.
men nu när du försvann så fortsatte smärtan och den vägrade verkligen att dämpa.
asså jag har fan sagt detta många gånger nu men jag kan ine sluta säga det, jag saknar dig men jag vet att ingenting kommer bli som förr igen, och jag orkar inte förklara hur alla dagar har vatt. allting har vatt så nere,aggresivt och allt möjligt.
och jag vet att jag inte va så bra, för att jag inte förklarade saker och ting..
men jag kunde inte fatta att förlora dig va som att förlora mitt liv.
du kunde alltid göra mig så glad.
det va som att det va du och jag mot världen, FAST jag blev lämnad själv.
asså den dagen jag och du svek varandra så blev tårarna till floder..
varje gång du ser mig med kompisar och jag verkar glad, jag ler..
asså, inombords känner jag mig som en jävla fitta.
för jag minns varje stund då tex du och jag sågs..
allting va perfekt! och asså allting va riktigt rätt..
mitt liv va inte svårt och du fanns ändå där och jag kände mig trygg..
du va en äkta vän och jag vet att du inte kommer ta tillbaka mig.
du va som en BÄSTAVÄN.
för varje dag och varje natt så vill jag verkligen veta att du finns där på min sida.
snälla kom tillbaka till mig och stanna! jag klarar inte av smärtan längre..
du är som en dröm nu...
vill inte ha det såhär..
snälla förstå mig.. förlåt mig..
Comment the photo
jag är hemma hela kvällen, skriv på msn, sms eller ring mig!
<3<3
<br />
tack för att du bryr dig!<3<br />
du är älskad!
22 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/simonehelgesson/428427358/
Visa toppen
Show footer