Madicken

De flesta kanske vet vem Madicken är, men alla kanske inte har helt klart för sig vad hon var och är för mig idag.

För snart 4 år sedan så hade Maria hämtat en ful, tjock b-ponny som skulle vara galen och elak. Det visade sig vara den bästa hästen nånsin. Tänk så mycket roligt jag har haft med den hästen även fast jag idag ser tillbaka och ångrar vissa saker, men jag visste inte bättre.

Hon stannade hos oss på ridskolan i 3 år där jag red henne flera gånger i veckan och på loven var hon oftast hemma hos mig.

Det var hon&jag.

Tillslut visade sig det att hon såg dåligt på höger öga och det förklarade varför hon ibland hoppade så högt i höger varv.

Vi ställde aldrig upp i någon riktig tävling förutom en avslutningstävling hos Maria, det gick jävligt bra och det pratades efteråt hur duktiga och fina dom tyckte vi var.

Men alla sagor har ett slut, denna saga alldeles för snabbt. Maria hade bara Madicken på foder och den 31 maj förra året beslutade ägarna att ta hem henne. Jag grät mig förtvivlad. Men det sista vi gjorde tillsammans var fantastiskt, vi tog en promenad eftersom ridningen inte funkade just då. Sista biten i sanden sprang vi sida vid sida. Jag kände mig så fri och jag kommer fortfarande ihåg hur lycklig hon såg ut att vara när jag tittade på henne.

Jag saknar henne varje sekund, hon var mitt allt. Jag skulle vilja förklara för henne hur mycket jag saknar och älskar henne.

Till sommaren kanske jag ev ska åka och hälsa på henne, men jag vet inte om jag klarar av att lämna henne en gång till.

Åker hon ut på annons eller ut på foder ska jag ha henne, oavsett, jag skulle gå igenom eld för henne skull.

jag älskar dig min vackra♥

Skit fint skrivit !