November
Monday 27 February 2012 photo 1/2
|
Change
"Så detta är hur döden ser ut" tänkte du medan en våg av rädsla sköljde genom din kropp. Marken under dig var vit och hård. Du såg på den väldiga gestalten som tornade upp sig över dig. Nu var stunden nära. Må det bara gå fort så du slipper allt lidande. Du tänkte på din familj och tårarna började rinna. Hur mycket olycka kan en enda varelse klara av utan att gå i tusen bitar?
Din syster dog för en tid sedan. Det var inget ni kunde göra något åt. Hon blev hastigt sjuk och tinade bort inför era ögon. Bara ett tomt skal blev kvar. Ni alla saknade henne så det värkte inombords och din äldre bror tog det nog allra hårdast. En tid trodde ni att även han skulle lämna er. Men ni är starka, starkare en vad många tror. Du minns från ingenstans den där underbara sommardagen. Solen värmde din kropp med sina strålar och ditt skin blev lätt rött. Den sköna brisen svalkade. Dina syskon och föräldrar var alla samlade. Ni skrattade och skojade med varandra så som ni aldrig gjort förr. Detta ville du minnas genom alla dina dagar, detta ville du ta med in i döden.
Du rycktes tillbaka till verkligheten och stålsatte dig mot vad som skulle komma. Framför dig stod nu två fruktansvärda varelser. Den mindre av de två gav ifrån sig ett fruktansvärt ljud och svingade en stor treudd i stora vida banor omkring sig. Din kropp börjar skaka okontrollerat av rädsla. Aldrig har du sett något liknande. Den större varelsen höjer även den en treudd. Till din stora fasa tar varelsen även upp en lång kniv i sin högerhand. En sekund tog det, sedan var det över.
"Sluta skrik nu Filip, du måste äta dina grönsaker. Titta nu har jag delat tomaten åt dig" sa Anna med en trött och irriterad röst. "Ska jag behöva ta gaffeln ifrån dig? Du är ingen barnunge längre. Du vet hur man äter fint."
"Men jag vill inte ha säger jag ju! Det smakar äckligt" gastar Filip tillbaka och stora krokodiltårar rullar ner för kinderna.
Din syster dog för en tid sedan. Det var inget ni kunde göra något åt. Hon blev hastigt sjuk och tinade bort inför era ögon. Bara ett tomt skal blev kvar. Ni alla saknade henne så det värkte inombords och din äldre bror tog det nog allra hårdast. En tid trodde ni att även han skulle lämna er. Men ni är starka, starkare en vad många tror. Du minns från ingenstans den där underbara sommardagen. Solen värmde din kropp med sina strålar och ditt skin blev lätt rött. Den sköna brisen svalkade. Dina syskon och föräldrar var alla samlade. Ni skrattade och skojade med varandra så som ni aldrig gjort förr. Detta ville du minnas genom alla dina dagar, detta ville du ta med in i döden.
"Sluta skrik nu Filip, du måste äta dina grönsaker. Titta nu har jag delat tomaten åt dig" sa Anna med en trött och irriterad röst. "Ska jag behöva ta gaffeln ifrån dig? Du är ingen barnunge längre. Du vet hur man äter fint."
"Men jag vill inte ha säger jag ju! Det smakar äckligt" gastar Filip tillbaka och stora krokodiltårar rullar ner för kinderna.
Comment the photo
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/skriva/502477507/
Visa toppen
Show footer