Som besökare på Dayviews samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Logga in med

Go to

Tekniskt fel pågår. På grund av att en server kraschat är det vissa problem att ladda upp bilder. Flera äldre bilder har även försvunnit till följd av detta, vilket vi beklagar. Vi arbetar för att få igång det så snart som möjligt.

Annons

This is a group

Skriva (skriva) ,

266 bilder, 69 medl.

November 2015

M

T

W

T

F

S

S

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

29

30

December 2015

M

T

W

T

F

S

S

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

29

30

31

2014

Friday 9 March 2012 photo 2/2

{ej med i tävlingen}
Lycka till
Livet i hennes ögon slocknade. Den enda döda idag, men det var fortfarande en förlust. Hon hade varit en bra krigare, fast mer en diplomat - som jag.
Hennes liv hade gått till spillo på grund av rädslan som hemsökte denna planet. Rädslan för annat än människor.
Utstötta, nedsparkade. Det är vad vår art är. Tack vare den ignorans till rädsla.
En oskyldig flicka, nybliven vuxen, död av män som var rädda för vingar.
"Sho ske kes", viskade jag och smekte hennes panna. Med skakande händer slöt jag hennes ögonlock så mjukt jag kunde, trots vibrationen av köld och sorg som genomströmmade min kropp. "Ke she es ka, sho ske kes."
Jag böjde mig ned och kysste hennes panna. En kittlande känsla smekte över min hud, som om jag kunde känna hennes själ när den försvann upp till de riktiga hjältarna och hjältinnorna. De som gav oss hopp och tro. Änglarna.
Vi var bara simpla peri, en avbildning av en stereotyp bild av en ängel. Men i verkligheten kunde änglar vara lika skräckgivande som ödmjuka. Om vi stod fast vid deras sida, kunde de skona oss från ett liv som inte var värt att leva.
Ett liv fyllt av skräck och för lite kärlek för att en peri som jag skulle kunna överleva det. Mitt liv skulle vara förlorat.
Därför står jag vid Sylvana, ängeln av hopp.
Man hade nästan kunnat kalla henne för Er qu', men det skulle alltid Emerald Green vara. Drottningen över friheten, Er qu' på det druidiska gamla språket.
Jag lossade mig från mina tankar och ställde mig upp. "Hon förtjänar en bön, ett löfte, ett lycka till", sade jag och torkade bort tårarna som hade börjat rinna ned för mina kinder.
Mina bröder och systrar ställde sig i en ring rund henne och vi höll varandra i hand. Nu började vi sjunga den väsande sången som vi alla kunde och sjöng för varandra varje dag. Det var mer en psalm eller en bön, men den sjöngs på ett sätt som gav mig gåshud vartenda gång. Det var en sång fylld med hopp och glädje, precis lika mycket som förtvivlan och sorg.
Det var ett farväl, samtidigt som en hälsning eller ett lycka till.
Vi alla började sjunga, som om en tyst nedräkning hade skett.
Soo ské seh
See shé kes
Ess ke sk
Shes e ski</div

0

0

0

0

0 Visa hela listan

{ej med i tävlingen}

Lycka till

Livet i hennes ögon slocknade. Den enda döda idag, men det var fortfarande en förlust. Hon hade varit en bra krigare, fast mer en diplomat - som jag.

Hennes liv hade gått till spillo på grund av rädslan som hemsökte denna planet. Rädslan för annat än människor.

Utstötta, nedsparkade. Det är vad vår art är. Tack vare den ignorans till rädsla.

En oskyldig flicka, nybliven vuxen, död av män som var rädda för vingar.

"Sho ske kes", viskade jag och smekte hennes panna. Med skakande händer slöt jag hennes ögonlock så mjukt jag kunde, trots vibrationen av köld och sorg som genomströmmade min kropp. "Ke she es ka, sho ske kes."

Jag böjde mig ned och kysste hennes panna. En kittlande känsla smekte över min hud, som om jag kunde känna hennes själ när den försvann upp till de riktiga hjältarna och hjältinnorna. De som gav oss hopp och tro. Änglarna.

Vi var bara simpla peri, en avbildning av en stereotyp bild av en ängel. Men i verkligheten kunde änglar vara lika skräckgivande som ödmjuka. Om vi stod fast vid deras sida, kunde de skona oss från ett liv som inte var värt att leva.

Ett liv fyllt av skräck och för lite kärlek för att en peri som jag skulle kunna överleva det. Mitt liv skulle vara förlorat.

Därför står jag vid Sylvana, ängeln av hopp.

Man hade nästan kunnat kalla henne för Er qu', men det skulle alltid Emerald Green vara. Drottningen över friheten, Er qu' på det druidiska gamla språket.

Jag lossade mig från mina tankar och ställde mig upp. "Hon förtjänar en bön, ett löfte, ett lycka till", sade jag och torkade bort tårarna som hade börjat rinna ned för mina kinder.

Mina bröder och systrar ställde sig i en ring rund henne och vi höll varandra i hand. Nu började vi sjunga den väsande sången som vi alla kunde och sjöng för varandra varje dag. Det var mer en psalm eller en bön, men den sjöngs på ett sätt som gav mig gåshud vartenda gång. Det var en sång fylld med hopp och glädje, precis lika mycket som förtvivlan och sorg.

Det var ett farväl, samtidigt som en hälsning eller ett lycka till.

Vi alla började sjunga, som om en tyst nedräkning hade skett.

Soo ské seh

See shé kes

Ess ke sk

Shes e ski

Sho ske kes

"Farväl min vän, Ka she es ka."

Ka she es ka = Lycka till min vän.

Sho ske kes = De skall inse vår skönhet(hälsning och farväl)

Se min dv för mer information om peri, har skrivit ett inlägg idag gällande det!

Kritik?

Annons

Uploader

got 43 photos in group

Taggad med

The photo has no tags

Geo tag

Camera info

Comment the photo

Anonymous Mon 19 Mar 2012 01:00

riktigt bra!!!

ZJ Mon 19 Mar 2012 07:34 - group moderator

Tackar :3

Reply

2 comments on this photo

Directlink:
http://dayviews.com/skriva/502889566/

Annons

Annons

Show footer Byt till svenska