November
Monday 19 March 2012 photo 3/3
|
Change
Skogen
En vacker sång avbröt tystnaden i den mörka, skrämmande skogen. Morgonljuset försökte ivrigt tränga sig igenom de täta grenarna, men misslyckades och endast ett fåtal solstrålar träffade marken och dess liv. Istället förblev det mörkt och dystert.
Just denna skog är inte som alla andra. Den är fylld med varelser som aldrig har setts förut. Varelser som skulle mörda dig utan att tveka.
Sången drog honom dit. Den vackra melodin fick hans ben att gå av sig själva in i skogen. Utan kompass var han hopplös, och vi alla visste att de som gick in i skogen kom aldrig tillbaka. Men som i trans följde han rösten, som om något lyckligt och vacker väntade på honom. Det var delvis sant.
Ekorrar, fåglar, möss och andra mindre djur smet snabbt bort från honom. De var skrämda av hans storlek, av hans makt över dem - även om han aldrig skulle göra en fluga förnär.
En vargflock hade även dem hört melodin, men de visste att den var för vacker för att vara sann. Vargarna ville inte ta några risker, utan försvann fort bort.
Andra större djur följde deras exempel.
Nu var han ensam. Det var bara han och sången. Den evigt vackra sången som stimulerade hans medvetande.
Efter en lång stund av vandrande nådde han en glänta med en sjö i. Morgonstrålarna gnistrade och glänste på vattenytan och under den kunde man skymta fiskar med gröna, blåa och röda nyanser.
"Var är du?" frågade han högt med en desperat röst. Han måste veta vilken underbar gestalt som hade gett ifrån sig det vackra ljudet. "Var det fiskarna i vattnet eller är det min tanke som gör mig galen?"
"Det är jag", sjöng den melodiska rösten som ekade i gläntan. "Kom, kom närmre vattnet. Kom närmre mig."
Han andades ut av lättnad och gick närmre sjön och satte sig på knä precis så att vattnet inte rörde honom. Han sträckte fram sin hand och snuddade vid vattenytan. Fram och tillbaka smekte han den och såg på medan kedjereaktionen skrämde bort de vackra fiskarna.
Plötsligt såg han ett par enorma, gröna och vackra ögon i vattnet. Ögonen, vars skönhet gav honom rysningar, tillhörde ett blekt och hjärtformat ansikte som omringades av ett platinablont hår. Hennes läppar var röda som blod och perfekt formade. Hon log mot honom, och han log förälskat tillbaka.
Hennes ansikte kom närmre och närmre honom. Tillslut snuddade det vid vattenytan innan hon kom upp till luften och honom. Han smekte hennes kind mjukt och böjde sig ned för att kyssa henne.
Sakta kupade hon sina hände om hans nacke och drog sig uppåt mot hans ansikte. Mot hans läppar.
Men momentet innan deras kyss skulle ha startat, hade hon dragit ned honom med kraften av en varulv. Hon tryckte ned honom i vattnet, lät honom följa med ned ända till bottnen.
Och där lät hon hennes läppar kyssa hans och i samma sekund som de möttes, sög hon ut livet ur honom och tog det till vara i sin själ.
Nixan log nöjt för sig själv och lät den döda kroppen flyta till ytan så en vampyr kanske skulle kunna ta till användning av honom.
Hon lät sin fiskstjärt glida över hennes händer innan hon fortsatte sången igen och väntade på sitt nästa offer.
Annons
Comment the photo
Anonymous
Wed 28 Mar 2012 17:52
Vackert :)
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/skriva/503260412/
Visa toppen
Show footer