November
Monday 21 May 2012 photo 2/3
|
Change
Här är berättelsen av @Lisappe
--------------------------------------------
"Elise, har du nyckeln?" viskade min älsklings röst i mörkret framför mig. Jag sträckte fram min arm och kände efter gallret som han satt bakom.
"Delano?" hans namn kom ut som en kraxning. "Ta min hand, jag är vid..." jag sträckte ut min vänstra arm och räknade från väggen hur många stolpar det var från väggen till min högra hand som vilade på en av stängerna.
"Femte stången från min vänstra sida." jag sträckte ut min hand längre in i cellen och väntade på hans hand.
När Delanos arbetsärrade hand greppade tag i min, suckade jag för att hindra tårarna som riskerade att smita.
"Har du den?" frågade han igen, otåligt.
"Delano." jag klämde hans hand.
"Elise. Har du nyckeln?" hans hand blev slapp i min.
"N-nej." jag vände huvudet neråt i skam, fastän han ändå inte kunde se det. Jag hade lovat att ta reda på nyckeln den här gången, och åter igen hade jag svikit Delano.
"Det är okej." hans röst var som en vaggvisa för mitt upprörda sinne.
"Nej, jag lovade." mumlade jag. "En prinsessa av Reftel bryter aldrig löften."
"Det är okej, jag är ändå bara en obetydlig fånge." han skrattade ett gudomligt, plingande skratt.
"Säg inte så!" jag tog ett steg närmre gallret och drog i hans hand så att han stod precis lika nära gallret som jag.
Jag letade med handen upp för han arm och hittade hans tröja, jag knöt näven runt en bunt av hans tröja och drog upp honom mot gallret.
"Du är inte obetydlig, mea carus." jag hittade hans haka med min hand och förde ner hans ansikte så att det var i jämnhöjde med mitt och gav honom en fjäderlätt kyss på hans läppar.
När jag släppte hans haka tog han snabbt min hand i sin igen och harklade sig.
"Latin också?" jag kunde höra leendet i hans röst.
"Jag kan ta franska också, om du vill, mon chou." jag log brett.
"Hon gick ner här, jag lovar." sa en dämpad röst på andra sidan den tjocka trädörren som separerade fängelsehålorna från trappan som ledde upp till slottet.
"Lucifer och hans anhängare!" svor jag i en viskning. "Sätt dig i ett hörn och låtsas att du inte har lagt märke till mig!" viskade jag spänt och tände tyst ett ljus vid bordet som stod bredvid dörren.
Jag hann precis sätta mig vid stolen och ta fram ett broderi från vecken i min klänning när en vakt kom in genom dörren.
"Prinsessan Elisebeth, vad i hela friden gör Ni här nere?" vakten drog förbryllat ihop sina ögonbryn.
"Det är tyst här, och mycket lättare att brodera. Det är svalt också." sa jag med en ton av honung.
"Öh- Ah- Okej." sa vakten och kliade sig i nacken. "Din fader Kungen hälsar att Eder närvaro är behövd i trädgården för att träffa Hertig James Christopher av Ainar."
Jag lade försiktigt ner mitt broderi i vecken av min klänning igen och log mot vakten.
"Får jag ta erat råd om min förlovning med Hertig av Ainar?" sa jag med en ljus stämma, fast än mitt hjärta brast i tusen små bitar bara någon nämnde Hertig James Christopher.
"Mitt råd är att du accepterar hans frieri." vakten log och jag nickade och neg. Han och den lilla jäntan som skvallrat om min närvaro i fängelsehålorna gick upp för trappan, och medan de hade ryggarna vända mot mig såg jag på min Delano med en sorgsen min och mimade "Mea carus."
--------------------
Mea Carus = Min älskade (Latin)
Mon chou = Min älskling (Franska)
Annons
Visa toppen
Show footer