November
Thursday 20 December 2012 photo 1/1
|
Change
Gillar inte riktigt att skriva noveller - men små utdragsliknande rambles är lovely att roa sig med. Får se om alla, eller några av alla dessa små utrdag, som nu ligger och skräpar på hög, någon dag får bli del av någonting längre.
Konstruktiv kritik är trevligt.
Så står vi där, återigen. Med spaden hackandes i frusen mull, med den där välkända rynkan av bekymmer och lågt med otydlig röst - nästan viskandes - mumlar någon förbannelse över det verktyg som vi med bara händer bäddar med inför vårt eget slut. Fräser och fördömer, kvider och kväsas inför den kommande förruttnelsen. Skuldbelägger det stålblad som gång på gång klyver den mörka nedkylda massan, ser bara skaft och blad, men inte händer, armar och skuldror vilka nyttjar verktyget.
För givetvis är det bara spadens fel att graven blir grävd.
Aldrig skulle vi själva göra något likt detta.
Aldrig skulle vi hacka, slita och kämpa genom blod, svett och tårar för att gräva vår egen grav.
Och aldrig - än mindre - skulle vi skylla på något som en spade när graven väl står klar.
Annons
Visa toppen
Show footer